Otäckt om Christian Science

Jag började se denna video för att det skulle vara intressant att lära mig lite om en religiös grupp som jag visste mycket lite om - men som är mest kända för att de hävdar att sjukdomar inte existerar.

Men mot slutet blev det mer plågsamt än intressant, då filmen gick igenom fall efter fall där föräldrar i denna grupp nekat sina barn medicinsk behandling för livshotande sjukdomar.

Anledningen till att det är möjligt är att många delstater i USA har en lag som ger föräldrar rätt till att neka sina barn medicinsk behandling,  om de har religiösa orsaker till detta nekande.

Så mot slutet av filmen fick man ta del av exempel efter exempel hur barn fått en plågsam död eftersom deras Christian Science-föräldrar inte endast nekade barnen behandling som skulle rädda dem utan även behandling som minskade smärtan.

Min första reaktion var att jag tyckte att Christian Science borde  förbjudas. Men det skulle faktiskt räcka med att alla lagar som ger religiösa föräldrar rätt att neka sina barn medicinsk vård skulle avskaffas.

I den överväldigade majoriteten av länder har föräldrar inte rätt att neka barn medicinsk behandling när det handlar om allvarliga, plågsamma och/eller livshotande sjukdomar.

Men de delstater i USA (och eventuella andra  länder) som fortfarande har den typen av undantagslagar för religiösa grupper borde i vilket fall som helst avkrävas att de genast avskaffar dem.

Mary Baker Eddy - grundade Christian Science

Fundamentalistiskt mörker

Den helvetestroende kristna fundamentalismen  - satanismens antitetiska tvilling - är nog den debilt destruktiva sekt som har de flesta anhängare i västvärlden. I sin tur är den uppdelad i undersekter som livligt bekämpar varandra. 

Inte nog med att de tycker att det är en underbar idé att den överväldigande majoriteten av människor på jorden efter döden ska plågas i evighet i en brinnande eld - det handlar också om vilka de anser är utvalda för denna pina.

Många tror naivt nog att denna helveteslära betyder att de som är elaka och gör onda saker och/eller saknar empati är de som anses förtjäna en evig eld. 

Men, o, nej. Det har inget med saken att göra enligt fundamentalisterna. Sådant avfärdar de föraktfullt som  kättersk "gärningslära". Även den som varit kärleksfullt aktiv för att hjälpa sina medmänniskor kommer att brinna i evighet. För ser ni, det handlar inte om hur kärleksfull man är - det handlar om att man måste ha "tagit emot Jesus" och trott på honom. 

Och många fundamentalister tror till och med på tesen "en gång frälst alltid frälst"  - detta är man nästan  oavsett vad man gör, tänker eller säger efter "fräsningen".

Men inte nog med det, för enligt många fundamentalister kommer man till helvetet om man tror på Jesus på fel sätt - exempelvis genom att tro på en annan undersekt. En "evangelisk" bloggare som jag till och från plågar mig med att läsa fick en gång frågan om han inte tycker bättre om kalvinister än om ateister. Nej, förklarade han, båda kommer att hamna i helvetet när de dör.

Till hans fördel ska ändå sägas att han i alla fall trodde att människor har nån sorts fri vilja - man kan fritt välja om man vill ta emot Jesus eller inte. Men de av honom avskydda kalvinisterna går ett steg längre. De anser att Gud redan före födelsen - ja redan sedan tidens början - bestämt vilka som ska hamna i helvetet. Alla människor är onda - och kan inte ens ta emot Guds nåd, även om de vet att det kommer att rädda dem från helvetet. 

Så Gud väljer på förhand ut vilka som ska få förmågan att ta emot hans nåd. Och detta har inget att göra med något dessa gör, tänker eller känner.  Det är ett helt godtyckligt beslut. Och nej, jag karikerar inte. 

Alla fundamentalister "tror", förstås, på Jesus. Men det viktigaste i denna tro är inte vad Jesus sa - de flesta av dem bryter ändå mot det mesta av detta! - utan att de tror att det faktum att Jesus torterades ihjäl är det som kommer att förlåta deras synder. Att några elaka människor torterade ihjäl Guds son för 2000 år sedan är det som potentiellt frälst alla människor (under förutsättning, förstås att de blint tror på den sekteristiska läran, om inte så räknas de inte) . 

Men kalvinisterna menar förstås att Jesus endast torterades ihjäl för att de utvalda skulle räddas. Mer öppet cyniskt, men de andra är inte så mycket bättre.

Anta att någon kom från yttre rymden och ville ta reda på vad de som bodde på Tellus egentligen trodde. Och sedan insåg hur pass många som trodde på detta. De skulle nog dra slutsatsen att man bör akta sig för dessa galningar. 

Jag har alltså pga någon egenartad masochism ägnat mig en massa tid till att studera sådana strömningar. Fast jag borde kanske jämföra lite mer vad "normala" kristna i exempelvis Svenska Kyrkan tycker om dessa frågor. Jag är ju - som så många andra - faktiskt medlem där. 

I USA finns ingen f.d. statskyrka och där dominerar nästan fundamentalister det religiösa samtalet på ett sätt som de inte gör i Sverige. 

Ja, det är sant - de icke helvetestroende fundamentalisterna (det finns sådana, även om de är en mycket liten minoritet ) hos Sjundedagsadventisterna tror att USA är det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken. Det skulle kanske förklara en del. 

Varför detta intresse för sjundedagsadventism?

De som följt min blogg eller  Facebookprofil kanske undrar varför jag så ofta länkar till sjundedagsadventistiska videor och även i övrigt till och från tar upp dem. Trots att jag uppenbarligen inte på något sig delar deras världsbild. 

Det har både en orsak - och en förhistoria. 

Att dessutom min bästa kompis under den tidiga tonåren hade en mamma som var sjundedagsadventist har nog inte med saken att göra, men det är i så fall ett märkligt sammanträffande, Tråkigt nog gillade hon inte mig, eftersom hon trodde att det var mitt fel att hennes son började röka hasch (och sedan gick över till LSD). 

Det var det inte. Han började röka hasch flera månader innan jag gjorde det, och jag slutade långt långt innan han slutade. Och i motsats till honom tog jag aldrig LSD. 

Men trots detta ledde det till ett att jag fick ett helt och hållet irrationellt dåligt samvete gentemot henne, och det skulle ju kunna ha en (mycket) liten roll i sammanhanget, 

Men  egentligen började det våren 2015. Jag hade kommit in i en period av panikångest. Jag kunde skrika mitt i natten. Det höll på i flera veckor. En sak som störde mig var att inga grannar - som definitivt måste hört det - någonsin reagerade. Så vitt jag minns. De måste sett mitt skrikande som något obehagligt som det var bäst att hålla sig undan ifrån. 

Men en dag när de värsta ångestanfallen hade gått över hamnade jag mittemot en man på pendeltåget, som började prata med mig. Han berättade att han bodde våningen ovanför mig och att han hade hört mig skrika. Han sa också att han var sjundedagsadventist och att jag var välkommen att delta i en mötesserie de hade, där de visade videor med sjundedagsadventistiskt innehåll, och efteråt diskuterade dessa. 

Jag blev nyfiken, och började gå på dem.  

Både filmerna och diskussionerna efteråt var intressanta. Filmerna var välgjorda, och det verkar vara en sjundedagsadventistisk tradition att göra välgjorda videos.

Min egen utgångspunkt var (och är) att jag inte är kristen, men inte heller ateist eller materialist. Jag tror inte att själlös materia är tillvarons grund;  jag har i alla fall sedan tidigt 70-tal ansett att medvetandets existens utgör ett hål i den materialistiska världsbilden. Hur man än vrider och vänder på det är en rent materiell förklaring till medvetandets existens ohållbar. Anser jag alltså. 

Det innebar inte att jag accepterade det sjundedagsadventistiska alternativet. Vad som mest störde (och stör) mig är deras nästan kusligt slutna bild av både jordens och universums historia. Allt är som en prydlig liten box, där världen skapades för ett antal tusen år sedan på sex dagar, av Gud. Eftersom jag har stora kunskaper i arkeologi, (som jag tog 80 poäng i på universitetet, och dessutom läst åtskilligt om även efter att jag tog dessa) och i astronomi (även om jag aldrig studerat ämnet på universitetet) var det omöjligt att acceptera detta instängt korta perspektiv.

Dessutom inte önskvärt. Det finns de som får trygghet av en lära som säger att Gud har skapat ett universum och jorden helt nyligen (!) och kommer att avsluta historien mycket snart (då större del av mänskligheten. kommer att utplånas och resten kommer att få en paradisisk tillvaro) men för mig känns det snarast klaustrofobiskt. Jag vill inte bo i ett instängt litet universum, bevakat av en allsmäktig Gud. 

Det nästan oändligt stora universum ger mig i så fall en större trygghet, även om den slutliga glesheten i Big Bang-modellen även den är ångestfylld. Själv föredrar jag kosmologier med ett universum som är oändligt i både tid och rum. Mitt odödlighetslängtan tillfredsställs bättre av en sådan idé. Alla ska dö, men ett för evigt existerande universum skulle vara en tröst

Samtidigt hade sjundedagsadventisterna  (för ja, de måste nog ses som fundamentalister) en hel del fördelar framför andra fundamentalistiska modeller.  

För det första avvisar de helvetesläran. Det är väl en förutsättning för att jag överhuvudtaget vill prata med dem. Föreställningen att en allsmäktig gud bestämmer att alla olika typer av "syndare" (även de som endast av rationella skäl inte vill tro på honom!) kommer att plågas i evigheters evighet är sadistisk (och jag skulle gärna vilja tillägga - demonisk). 

De som inte blir frälsta kommer enligt sjundedagsadventister helt enkelt att dö - dvs samma sak som enligt ateisterna alla ändå kommer att göra.

Dessutom har de inte den narcissistiska syn, som finns hos ex. vis evangelikaler och kalvinister - att de som väl är frälsta inte behöver oroa sig mer - en gång frälst alltid frälst...  SDA (börjar förkorta nu för att spara utrymme och tid!) har inte en "gärningslära" per se, men de inser ju i alla fall att man inte kan göra vad som helst och ändå vara garanterat frälst...

I motsats till många evangelikaler är de dessutom inte delar av en "kristen höger"  - de allierar sig inte med reaktionära politiker, som exempelvis Donald Trump. 

I alla fall i Sverige anser de att kvinnor får predika, och de försöker tolka de bibelställen som många fundamentalister använder på ett kvinnofientligt sätt så välvilligt som möjligt...

Sedan bör det förstås sägas att deras åsikter om exempelvis HBTQ är diametralt motsatta mina. 

SDA har de flesta anhängarna i tredje världen, vilket väl också bidrar till att de inte hamnar i proimperialistiska positioner. De anser för övrigt att Förenta Staterna är det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken... 

I motsats till dem har jag en en politisk grundiställning, som är klart vänster, men de är i alla fall inte "höger".

I Australien har de en YouTube-kanal, som kan ses här.  Den innehåller ofta de mest absurda saker ;-) men är ändå ofta intressant. Den visar också att deras lära leder dem till positioner som står i strid med de som ofta finns i de med samhälleligt välanpassade fundamentalistiska gruppernas. Som exempelvis att de (i alla fall i de videor som finns på den australiska kanalen) ettrigt angriper både julfirande och födelsedagsfirande (själv ogillar jag också båda dessa saker, men av helt andra orsaker än SDA). 

Dessutom grundades de av en kvinna - vilket på de mest otäcka fundamentalistiska sidorna anförs som exempel hur avgrundslikt ogudaktiga de är (se exempelvis utfallen på kalvinisten Justin Peters milt sagt obehagliga YouTube-kanal!).

Ellen G White - grundade sjundedagsadventismen.

Det demoniska julfirandet

I denna ganska så välgjorda sjundedagsadventistiska video från Australien varnas för vilka andliga faror som hotar dem som firar jul..

Nästan varenda inslag i julfirandet - från att tända ljus till att hugga en gran - visar sig ha "hedniska" rötter.

Det demoniska hotar överallt - och julen kan öppna dörrarna till det.

Det hela ger ett suggestivt och hotfullt intryck... som en skräckfilm

Jag hoppas att jag inte behöver tala om att jag inte delar världsbilden i videon... 😉

Men lite fascinerande är den nog. Dessutom gillar jag skräckfilmer.

Och, uppriktigt sagt, tycker jag inte heller om jultomten.

Noterat

På bloggen "Tarot with Carro" utlovas nya avslöjanden. om Doreen Virtue.

Som verkar kunna bli ruggiga

I kommentarsfältet lägger Carro (i ett svar till en kommentar av mig) fram en riktigt ryslig förklaring till varför Virtue är som hon är. Och, ja, om man väl tror på att övernaturliga krafter finns så... - i så fall... är ju tanken inte helt orimlig.

Doreen Virtue är en av de mest angripna människorna på nätet. Man skulle ju kunna tycka synd om henne, men endast om man inte studerat de sätt som hon själv sedan hon blev "frälst" 2017 trakasserat meningsmotståndare - hennes hat, hennes hot om helvetesstraff, hennes trakasserier av namngivna personer. 

Och en hel del annat

What goes around comes around, som det ju brukar kallas på engelska. 

Vad Luciasången från början handlade om

Idag är det Luciaafton. Då sjunger man ofta en sång om helgonet Lucia. Även om texten uppriktigt sagt ger intryck att handla om gudinnan Freja mer än Lucia.  Och det är absolut  konstigt att ett katolskt helgon började firas och besjungas två hundra år efter reformationen, Och det vid en tidpunkt då det var förbjudet att vara katolik i Sverige. 

Det har jag skrivit om tidigare.

Men sången om Lucia - som i Sverige har två versioner, den ena kallad rätt och slätt "Sankta Lucia", den andra "Natten går tunga fjät" - handlar i sin originalversion inte om vare sig helgonet Lucia, eller en hednisk ljusbärande gudinna, utan om en stadsdel (tillika en halvö) i Neapel, som. kallas just "Santa Lucia".

Om detta kan man läsa här: "Texten är lagd i munnen på skepparen till en liten slup eller utfärdsbåt, som (åtminstone i sångens början) ligger vid kaj i Neapel. Han ropar in passagerare genom att lyriskt beskriva hur fager stadsdelen Santa Lucia är från havet.'Tu sei l'impero dell'armonia, Santa Lucia!' – 'Du är harmonins rike, Santa Lucia.”'"

I det italienska originalet finns det inte ett ord om helgonet. 

Det finns också en ö i Västindien som heter Saint Lucia.  När jag försökte få AI-bild-programmet Craiyon att illustrera ordet "Luciafirande" producerade det en bild som mest av allt liknar denna ö.  Något som påpekades av (den mer eller mindre ofrivilliga) grannbloggaren Tidlösa.

Inga bildproducerande AI-program verkar faktiskt kunna få fram adekvata bilder som passar in till svenskt luciafirande. Vilket kanske visar hur udda detta är. 

Stadsdelen Santa Lucia i Neapel 1865

Goda vs onda häxor

 /Från min huvudblogg 12 april 2021/

I dessa pandemitider med en otäck sjukdom som besvaras med ibland  obehagliga  motåtgärder håller jag mig mer inne än vanligt.  Och vad gör jag där? 

Min syn är så pass dålig, så istället för att läsa massor, som jag skulle gjort om det här hade hänt för fem år sedan - tittar jag en hel del på YouTube- videos. Dels helt seriösa sådana, men även filmer som denna.

Alltså en helt halsbrytande thriller om en kamp mellan goda och onda häxor. Båda lägren består av kvinnliga häxor, och i denna ödeskamp om mänsklighetens framtid står männen inte ens på åskådarplats.  

Den är faktiskt intressant. Men handlingen är lite dunkel,  så jag fick se den två gånger för att verkligen greppa vad som hände.

I filmen impliceras att denna kamp mellan goda och onda häxor i slutändan  handlar om mänsklighetens överlevnad....

Själv tyckte jag att den var riktigt spännande.  

Två onda idésystem

De två värsta religiösa åsiktsriktningarna jag kan tänka mig är dels de satanister som öppet sympatiserar med den Satansbild som ges i evangelierna, och som vill leva därefter. Och som följaktligen praktiserar en iskall egoism kombinerat med likgiltighet för andras lidanden - och i många fall också njuter av att andra lider. 

De satanister (men de är faktiskt färre än vad en del verkar tro) . som bygger upp en välvillig satansbild och omtolkar den till något helt annat har jag inga problem med. 

Dels de kristna och muslimska fundamentalister som tycker att det är OK att deras påstått allsmäktiga gud dömer människor till evig plåga i helvetet endast för att dessa inte vill tro på denne gud. Alla helvetesläror är förkastliga men om det handlade om att människor verkligen varit onda och  hänsynslöst skadat andra har jag i alla fall en aning större förståelse för tankesättet. 

Men att tycka det är OK (och i vissa fall även fröjda sig över) att de som inte behagar tro på rätt gud ska plågas för evigt går över alla gränser av grymhet. 

Dessa helvetestroende fundamentalister, och dessa satanister, är ytligt sett motsatser - men i grunden har de en avgörande sak gemensamt. De saknar båda den mest elementära empati. 

Det finns ett helvete på jorden och ett av dess många uttryck är dessa två religiösa strömningar. 

För de kristnas del blir det inte bättre av tanken att en oskyldig Jesus måste torteras ihjäl för att den troende skaran ska slippa helvetet.

Satanister och den typen av helvetestroende fundamentalister kan ta varandra i hand. 

De är båda onda....

Vilddjuret och Donald Trump

Lite fascinerande. Medan många evangelikala kristna i USA ser Donald Trump som Guds redskap varnar denna sjundedagsadventistiska video för att han kan vara ett redskap för det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken... 

Inte hela historien

Det var våren 1989. Jag hade via mina arkeologistudier kommit i kontakt med en kvinna som var med i något som hette "Kristi Församling".

De var en avläggare till en grupp i USA. De var kristna fundamentalister. De trodde på helvetet. Dit skulle alla komma som inte trodde på Jesus.

En dag var både jag och hon på samma seminariegrävning. Vi hamnade som så ofta i dispyt om religion.

Jag frågade henne hur de frälsta kunde vara lyckliga i himmelriket när de visste att de icke frälsta skulle plågas i ett brinnande inferno i evighet. Hon svarade att hon trodde att Gud skulle göra så att de saliga då inte skulle veta om att andra led i helvetet.

Men det "vet" ni ju redan nu i så fall? sa jag. Skulle alltså Gud efter döden på något sätt hjärntvätta och lobotomera er så att ni glömde det ni fått reda på tidigare.

Hennes ögon såg ut att vila i fjärran. De närmast glänste.  Hon log. Och hon sa med en mycket märklig röst:  "Det kan man kanske kalla det, men huvudsaken är väl att man är lycklig".

Det var varmt ute, men den rysning som jag på en sekund genomlevde var mer intensiv än den jag någonsin fått av någon skräckfilm.  Den glansartade blicken, kombinerat med de oempatiska och känslokalla orden....

När jag sedan berättade om detta samtal med en väninna kom denna med en mycket brutal kommentar. Hon sa genast: "Jag är säker på att HON kommer att hamna i helvetet." Nej, jag tror inte att det finns något sådant, men jag förstod precis vad hon menade...

När det gäller helvetesläran är det väl mest rimligt att tänka sig att det är ett påfund av människor. Men anta att det verkligen finns någon som kallar sig "Gud" som  närmar sig människorna och viskar till dem - "Om ni bara dyrkar mig kommer ni att få njuta i evighet, medan alla de andra kommer att plågas och plågas och plågas - och det tar ALDRIG slut. Bra, va?"

Vad skall man säga om de som frivilligt följer ett sådant väsen?  Och vad ska man egentligen tänka om själva detta väsen?

Borde inte dess anhängare i alla fall ställa denna enda fråga. Hur kan vi veta att ett väsen som säger att det är nödvändigt att tortera miljarder och åter miljarder människor i evighet - för att "godheten" ska segra och för att just DU ska få bli lycklig - verkligen berättar hela historien?...

Om ett väsen viskar detta i dina öron och om det verkligen finns ett liv efter detta där just detta väsen har makt  - borde då inte du förvänta dig ett HELT annat scenario -  när slutet väl kommer?

Den som inte inser detta, har möjligen sett för LITE skräckfilmer...