/Från min huvudblogg 29 maj/
Nu talas det om författaren Lena Andersson. Som just visat att hon har en vulgär och föraktfull övre medelklassyn på fattiga.
Förra
gången det talades om Lena Andersson var 2005. Då hade hon pratat i
radio och ansett att Jesus var en obehaglig och dömande person.
Programmet fick ett stort antal anmälningar till radionämnden.
Jag
hörde inte det programmet, men med tanke på den senaste debatten undrar
jag om hennes ogillande av Jesus kanske berodde på att denne
saligprisade de fattiga och uttalade ve-rop över de rika. Och dessutom
sa att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för
en rik att komma in i Guds rike.
Däremot gick jag på en
uppföljande debatt hon hade med Stanley Sjöberg i Centrumkyrkan i
Sundbyberg i januari 2006. Det var en närmast bisarr upplevelse.
Att förlora en debatt mot Stanley Sjöberg ser jag som ett uttryck för ett svårslaget rekord i dumhet.
Men
det var precis vad hon gjorde. En minimiförutsättning för att diskutera
Bibeln med Stanley S borde väl vara att något så när läsa in en del
relevanta avsnitt i Bibeln. Men det hade hon inte gjort.
Så när
Stanley - som trots allt läst Bibeln - pressade henne på vad Bibeln
skrev om Jesus kunde hon inte svara. Hon var på reträtt hela tiden.
Så
mot slutet sade Stanley med ett brett leende att Lena visat att hon
inte visste något om Bibeln och hade fel om Jesus, men att de väl ändå
kunde enas om att islam var en hemsk religion.
Lena A svalde
betet. Hon sa på ett nästan undergivet sätt att hon visst kunde enas med
Stanley om att islam var en hemsk religion. Och så var debatten slut.
Värre intellektuell förnedring är svår att föreställa sig.
Och nu har hon gjort bort sig igen. Men denna gång inte för några hundra kyrkobesökare utan för ett helt land.
