Sunday, December 31, 2023

The Pale Horse

Den enda av Agatha Christies deckare som handlar om satanism är "The Pale Horse" från 1961 (svensk översättning "Den gula hästen" från 1962).

Jag har läst den svenska översättningen av Christies bok för länge sedan och har den faktiskt i min bokhylla. Men just nu har jag (på nytt) sett en välgjord spelfilm som bygger på boken.

Att den handlar om "satanism" utifrån en mer allmän definition är ju ganska uppenbart. Ett gäng (kvinnliga) "ockultister" på värdshuset "The Pale Horse" (ett namn för övrigt taget från Uppenbarelseboken i Bibeln)  som regelbundet mot betalning håller seanser för att skicka förbannelser mot människor som fientligt inställda personer önskar livet ur. Personer som sedan dör.

Nu visar det sig att åtminstone en av "häxorna" inte riktigt fattar att de som ska förbannas verkligen dör. Ledaren vet det, och troligen också den tredje "häxan". 

Men även i en mer exakt mening kan man använda termen "satanism" om intrigen i filmversionen om  Christies gäng av "häxor". (Troligen också i boken, även om jag inte läst den sedan 1988).

I en ritual som vi får se åkallas "Fader vår, som VAR i himlen". Var, inte är... Det syftar uppenbarligen på Lucifer och de fallna änglar som sägs ha gjort uppror och kastats ner från himlen.

Annars är handlingen orealistisk på ett märkligt sätt. 

De verkliga morden begås inte av "häxorna", inte ens av de som känner till att offren dör. Vi har dessutom en advokat (utesluten från advokatsamfundet och förbjuden att verka som advokat!). Han känner till "häxorna" på värdshuset. Och tror tydligen också att deras magi verkar.

De som vill ha någon död går dels till "häxorna", dels till advokaten. Deras samtal med advokaten leder till att de sluter ett vad med honom. Om den person de vill ha död på inte dör, måste advokaten betala till dem. Om hen dör får de betala en stor summa till advokaten.

De måste dessutom betala "häxorna" för de seanser som dessa genomför.

Men vad dödar offren? Det finns en marknadsundersökningsfirma som advokaten uppenbarligen betalar. Denne verkar i alla fall i filmen inte inse denna firmas (eller rättare sagt deras mystiska ledares) roll. Han vet endast att den har någon form av kontakt med "The Pale Horse" . 

Vad marknadsundersökningsfirman gör är att fråga folk vilka livsmedel, schampo, etc de främst brukar köpa. Och då bland annat de tilltänkta offren.

Sedan går chefen i hemlighet hem till de tilltänkta offren och byter ut varorna mot paket  med samma fabrikat - som dessutom innehåller tallium. Som kan döda i någorlunda stora mängder.

Schemat skulle knappast fungera. Hur kan man exempelvis veta att det endast (eller ens främst) är de tilltänkta offren som använder produkterna?

Det märkliga i hela scenariot blir ju att den ende som känner till morden är den hemlighetsfulle manlige chefen för företaget. Medan de andra inblandade antingen inte vet att några dödas överhuvudtaget eller tror att de dödas av magi.

Det är en sinnrik intrig, men jag har mycket svårt för att se hur den skulle fungera i praktiken.

Intrigen står i motsats till andra satanistromaner som skrevs under perioden fram till ca 1980 (ex.vis Dennis Wheatley), där handlingen brukar förutsätta att magi på något sätt fungerar. Så ej här. Agatha Christies böcker är ju ganska så konsekvent skeptiska.

Men hennes "The Pale Horse" har förvisso en inställning till "satanism" som fenomen, som är entydigt negativ, även om den inte tillskriver denna verkligt övernaturliga egenskaper.

Det är en sympatiskt skriven bok, och den ovan länkade filmen tolkar boken ganska så bra.

Att sedan Agatha Christie ibland är nästan outhärdligt moraliserande är en annan sak.

Tidig bild av Agatha Christie (till höger) - från 1922.