Kärnislam

Ovanstående ord hittade jag själv på för ett antal år sedan sedan jag hört talas Mahmoud Mohamed Taha och hans tolkning av islam.

Han avrättades i Sudan 1985 för kätteri, bland  annat för att han ansåg att endast surorna från Mecka kunde ses som islams verkliga budskap. Han förkastade inte endast haditherna utan också surorna från Medina - de senare menade han till stor del var lokala föreskrifter för livet i Medina - världens första muslimska stad, på alla håll omringad av fiender. De var aldrig avsedda som gudomlig vägledning för alla tider och hela världen - menade han.

Hans ganska snårigt skrivna bok The Second Message of Islam har jag länge haft ett exemplar av, utan att riktigt förmått mig att skriva något om.

I korthet kan man säga att han visar att om man endast tar de suror som skrevs ner innan Muhammad fick politisk makt - och de hänsyn han därmed måste ta! - såg hans budskap helt annorlunda ut. Och Taha kan från det läsa ut något som både är vänster, socialistiskt, anti-patriarkalt, fredligt, och humanitärt.

Han har troligen rätt. Men när Muhammad så att säga tog makten i Medina skrevs en helt ny typ av suror - avpassade för en stad under belägring. Det rådde en krigssituation, och det var viktigt att (bland annat) hålla sig väl med de manliga soldater som var garanten för stadens, och därmed islams, överlevnad.

I de första surorna från Mecka dominerar två teman - en kompromisslös monoteism och ett hårt försvar för de fattigas rättigheter mot de rika som plundrade ut dem. Dessa två teman vävs ihop - det sägs att det är samma människor som dyrkar fler gudar som trampar ner de fattiga,

Men även andra utsatta försvaras hårt í Meckasurorna - som de nyfödda flickor som begravdes levande av fäder som inte ville ha flickebarn. Dessa fäder, sägs det, ska på domens dag dömas utifrån vittnesmålen från deras dödade döttrar.

Sedan hände något. Det handlade nu som sagt om att styra en stad under belägring - och manövrera mellan olika intressen. På så sätt mildrades visserligen kvinnoförtrycket i förhållande till den tidigare fasen, men avskaffades inte. På samma sätt kritiserades slaveriet implicit - att friköpa en slav beskrivs som en gärning som behagar Gud - men avskaffades inte. Och ett inslag av militarism som helt saknades i budskapen från Mecka blev nu en del av budskapet. Osv.

Det är denna kompromiss, kompletterad med "hadither" (till större del fiktiva berättelser om Muhammads levnad som började tecknas ner hundra år efter hans död), som idag sprids över världen som ett "islamiskt” kvasipolitiskt alternativ.

Om islam istället hade fokuserat på kärnan - monoteismen och försvaret av social rättvisa - och betraktat praktiken i Medina som en ofullständig lokal tillämpning av detsamma - skulle den ha fått en helt annan karaktär.

En subversiv karaktär - det var ingen tillfällighet att Taha avrättades 1985. Taha trodde nu själv att även surorna från Medina var gudomliga, men såg detta som tillfälliga eftergifter Gud gjorde till en ofullkomlig mänsklighet.

Men man behöver ju inte anamma denna del av hans tro för att tycka att det ligger något väsentligt i hans schema. Islams kärna skulle kunna lägga grunden för en ganska så sympatisk världsbild. Jag tror nog att om islam ska kunna spela en viktig och positiv roll för framtidens värld måste den övergå till att bli Kärnislam - eller försvinna.

Nornorna

Från "Valans spådom", ur den poetiska Eddan. Det fascinerande stycket om de tre nornorna, som står över både människor och gudar, och som både vet och styr världens öden. Tro det den som vill...

"En ask vet jag stånda,
den Yggdrasil heter,
ett väldigt träd, överöst
av vita sanden.
Därifrån kommer daggen,
som i dalarne faller,
den står evigt grön
över Urdarbrunnen.

Därifrån komma möar,
som mycket veta,
tre ur den sal,
som under trädet står.
Urd hette en,
den andra Verdandi,
man skar på trä
namnet Skuld på den tredje.
Lagar de satte,
liv de korade
för människors barn,
männens öden."