En av de värsta chockerna jag fått vid läsningen av en text var när
jag vid åttaårsåldern läste Josuas bok i Bibeln. Jag hade tänkt läsa
igenom hela Bibeln (!) i hopp om att få läsa om en god gud.
Tyvärr
handlade stora delar av Bibeln om en gud som verkade närmast vara
motsatsen till god. Det allra värsta exemplet på detta var Josuas bok.
Där
beskrivs hur Gud befaller israeliterna att utrota hela den kananeiska
befolkningen i det land som han hade lovat "Israels barn". Och hur denna
befallning sedan genomförs.
Det var en stor lättnad när jag
långt senare, i mitten av 80-talet, insåg att ganska så entydiga
arkeologiska fakta visar att detta folkmord aldrig hade ägt rum i
verkligheten. Det var uppenbarligen en konstruktion av
gammaltestamentliga författare, som ville visa med vilken hängivenhet
deras förfäder en gång hade krossat hedendomen.
I denna mer än tre timmar långa dokumentär
får vi en mycket noggrann genomgång av de fakta som motbevisar
folkmordsscenariot i Josuas bok. Hur den israelitiska identiteten än
uppkom, hade den inte skapats genom ett folkmord på befolkningen i
Kanaan
Förutom bevisen för att detta folkmordsnarrativ var en
fiktion visar dokumentären också bland annat på mycket anmärkningsvärda
paralleller mellan Josuas bok och såväl de grekiska berättelserna om
erövringen av Troja som Odysseus senare äventyr, liksom med tidigare
kananeiska berättelser från Ugarit.
Intressant nog är den israeliske arkeologen Israel Finkelstein kanske
den som gjort störst insatser för att visa att det blodiga scenariot
hos Josua inte kan stämma. Samtidigt som nationalistisk ultrahöger i
Israel ibland använt sig av sådana avsnitt i GT för att motivera en
skoningslös behandling av palestinierna.
Därför är detta inte
endast en historisk och arkeologisk fråga. Att bekämpa Josuabokens
folkmordsnarrativ blir därför även en politisk uppgift.
Karta av Kanaan, gjord av John Melish 1815.
