"Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro....Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro." (Från Jakobsbrevet 2.)
Det är väl den främsta orsaken till att Luther kallade Jakobsbrevet för en "halmepistel" och ville ta bort den från Bibeln.
Men inte ens Luthers stora auktoritet hjälpte där, ingen protestantisk kyrka har tagit bort Jakobsbrevet.
Men jag misstänker att det även fanns andra orsaker. Jakobsbrevets våldsamma angrepp mot de rika torde också ha varit besvärande för den Luther, som sökte en allians med rika furstar mot påvedömet.
Här trasslade nog Luther till det för sig med sina idéer. Men det är han inte ensam om.
ReplyDeleteJag har ju kommit fram till att tro, såsom motsats till lag, inte kan vara tro på en annan lag - en annan mängd text.
Tro måste i detta sammanhang ges betydelsen samvete. En tro på vad som är rätt, vilket man kan få, om man tar till sig en filosofi. Kataloger över synd är lag av det gamla förbjudna slaget.
Dina gärningar/handlingar skall alltså styras av tro/samvete och inte av en katalog över synder och orenheter.
Den tro utan gärningar, som Jakob angriper, är inte samvetet. Samvetet styr gärningarna. Den tro han angriper är teologin. Läran om hur Gud är, om kvinnans orenhet, om jungfrufödseln, om den obefläckade avelsen, om gatorna av guld och diverse underverk.
Kataloger och synd har jag som du kanske sett rullat mig i den senaste tiden.
"Dina gärningar/handlingar skall alltså styras av tro/samvete". Och samvetet, i sin tur, anser jag, bör styras av empati....
ReplyDeleteOj då! Den här tråden tappade jag visst bort.
ReplyDeleteJovisst! Du har rätt! I den antika filosofi jag inbillar mig ha funnits, och som jag försöker rekonstruera, har vårt medvetande två delar, den logiska själen och den ologiska (kaotiska) anden. Empatin hör till den senare.
Själen slingrar sig kring kunskapens träd, tänker och ljuger. Den sitter som orm i Faraos panna, och är den slickande blick somliga av oss stoppar ned i andras urringningar. Det var ju därför Cleopatra hade sin gyllene snokande giftsnok i pannan, en giftig blick, så att hon kunde ge igen. Även om de är våra kroppars osynliga synorgan märker vi andras blickar i ryggen.
Den andra delen, Anden, värderar! Skönhet har inget med logik och förnuft att göra. Moral och rätt likaså. Kärlek och empati är dårskap! Men kärlek och empati är helig Ande och enligt teologin lika med Gud.
Om man skall tro på denna filosofi eller på delar av den kan man alltid fundera på. Din kommentar tyder på att du gett den åtminstone ditt lillfinger. Enligt ”Vetenskap och Folkbildning” har du då gett fingret till Vidskepelsen, och skall vi vara logiska, så får vi tro, att den fan tar hela handen.
Om Cleopatras blick:
https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/