Magnus Nymans bok "Förlorarnas historia" är en både intressant och spännande bok. I den får vi se reformationen ur ett katolskt perspektiv.
Alltsedan denna reformation har vi i Sverige matats med en historieskrivning där de förlorande katolikerna beskrivs som obehagliga, vidskepliga och allmänt skumma. Historikern Knut B Westman kunde 1918 formulera skillnaden mellan den katolska och den protestantiska fasen i Sveriges kyrkohistoria på detta sätt: "Gud har talat barnsligt till barn, innan han kunde börja tala manligt till män". Katolicismen var "barnslig" vidskepelse medan protestantismens var "manlig" gudstro.
Själv minns jag dock en garanterat anti-katolsk bok jag fick som julklapp av mormor julen 1965. Den hette "Martin Luther - en berättelse från reformationstiden" och var en propagandistisk skildring av reformationen, skriven av Elisabeth Rundle 1902. Den talade förvisso "barnsligt till barn" - och det helt medvetet. Den var nämligen riktad till barn, och var fylld med många bilder. Den bestod av fiktiva dagboksskildringar som sades beskriva Martin Luthers liv. Luther vad god och vis redan som barn - hans motståndare var obeskrivligt hemska.
Det är först på senare år som vi fått seriösa böcker på svenska som skildrar den katolska sidan i dramat. Ja, innan dess hade vi ju Sven Stolpe. Men hans beskrivning var inte alltid så seriös - det var ofta lite av att vända upp och ned på den anti-katolska propagandan. Ett ganska så vulgärt exempel är hans roman "Fru Birgitta ler" från 1955. Den beskriver reformationens genombrott i Sverige - och ger en brutal skildring av falska, obehagliga och "omanliga" protestanter (en av dem visar sig efter ett tag också mycket riktigt vara homosexuell!) och av karaktärsfasta och kloka katoliker!
Något sådant finns förvisso inte i "Förlorarnas historia." Den är grundlig, väldokumenterad och nyanserad. Författaren är både professor i idéhistoria och katolsk präst. Men någon katolsk propagandaskrift är det minst av allt.
Den väcker många tankar men jag nöjer mig med några få funderingar.
Vanligtvis antar många lite lättvindigt att protestantismen infördes i ett slag av Gustav Vasa. Men det är ju en förenkling. Dels tog det ett tag innan Sverige blev öppet protestantiskt och på landsbygden tog det ännu längre tid. Men dels var den nya lärans seger inte alls självklar även efter att den officiellt hade införts.
Vid åtminstone två tillfällen låg vägen (kanske) öppen för en motreformation. Dels vid Dackefejden. Om Dackes uppror hade lyckats skulle historien kunnat ta en helt annan vändning. Dels när kung Sigismund tillträdde. Han var katolik, och enligt den patrilinjära monarkistiska successionsordning som tillämpades i Sverige var han förvisso den rättmätige kungen - oavsett vad bloggen "Ashtar command book blog" än må påstå! ;-)
Sigismunds störtande torde väl bäst kunna beskrivas som en statskupp. Som visade att den protestantiska tillhörigheten numera vägde tyngre ön det formella statsskicket!
När det gäller de rent teologiska skillnaderna kan det ju framhållas att den tidiga protestantiska människosynen var betydligt mer pessimistisk än den katolska. I båda lärorna krävdes Guds nåd för frälsningen - men katolikerna menade att människan hade fri vilja att ta emot eller förkasta den. Så ej för protestanterna. Människans vilja var ond alltsedan syndafallet - och kunde inte på egen hand ens välja att ta emot Guds nåd.
Detta problem löste protestanterna med läran om den dubbla predestinationen. Vissa människor hade sedan begynnelsen valts ut av Gud för att räddas - medan andra sedan begynnelsen hade valts ut till evig fördömelse.
Detta ska inte ses som att protestanterna var filosofiska determinister. För enligt både Luther och Calvin hade det funnits en period då människan hade en fri vilja. Men i och med Adam och Evas syndafall hade den gått förlorad. Efter detta kunde människor endast välja det onda.
Men, som sagt, läs gärna boken. Där får vi också lära oss en hel del om intressanta personer på den katolska sidan - i den religionsstrid som radikalt förändrade Sverige. Innan jag läste boken var exempelvis det enda sammanhang jag hört talas om biskop Hans Brask att han ska ha skrivit en lapp med innehållet "Härtill är jag nödd och tvungen". Nu fick jag dessutom reda på att han var aktiv katolik under reformationstiden. Det är roligt med allmänbildning!
No comments:
Post a Comment