Tuesday, January 24, 2012

Att ta sina pinaler och gå

Många har väl hört uttrycket "ta sina pinaler och gå", men hur många vet vad "pinaler" från början betydde?

Faktiskt inte husgeråd eller nåt sånt, utan det kommer från det romerska ordet penates, som var en form av husgudar.

Den romerska religionen är väl mest känd för höggudar som Jupiter eller Mars - men kulten i hemmet riktade sig till mera jordnära entiteter. Framförallt två kategorier av just "husgudar", som kallades lares och penates. Trots ordet husgudar som jag använder lite slarvigt var de inte knutna till huset, utan till familjen. Men de levde och verkade alltså i huset.

Om familjen flyttade till ett nytt hus följde de med. Man kan fråga vad som hände när familjen splittrades upp.

Eftersom det romerska samhället var patrilineärt verkar larer och penater också ha varit patrilineära. Man får alltså¨anta att exempelvis en dotter som gifter sig inte tar med någon av hemmets gudar till den nya familjen. Men man kan förstås aldrig så noga veta....

Till penaterna offrades en del av maten. Husfadern tog en del av den och lade den i härden, och det sågs som ett offer till penaterna.

Penaterna anses ursprungligen ha kommit från Troja. De räddades från den brinnande staden och flyttade sedan till Rom.

Larerna för sin del hade en kvinnlig anmoder, Mater Larum. Larerna beskyddade även hushållets slavar och var inte endast intresserad av ägarfamiljens väl och ve. Augustus delade för övrigt upp Rom i 14 delar mellan 14 larer!

Ovidius har skrivit en charmig liten berättelse om hur en lar klagar på att ingen man i familjen vill dyrka honom. Det gör däremot den yngsta dottern, och han lovar därför att ge henne ett framgångsrikt äktenskap!

Larer och penater sågs oftast inte som antropomorfa, de var ofta ganska skugglika diffusa entiteter.

En annan gudom som delvis kopplades till hemmet var Vesta, härdens gudinna. Men hon hade framförallt en omfattade dyrkan utanför hemmet, med sex kvinnliga "vestaler" som någon from av prästinnor.

Varje plats hade för övrigt också en speciell skyddande, Genius Loci.

I svensk folktro finns ju mostvarigheter till larer och penater, i form av gårdsrån, som fanns i olika typer. Den idag mest kända typen kallas som bekant för "tomtar"....

Litteraturtips
Kim Dowden, Religion and the Romans, 1992
Britt-Mari Näsström, Romersk religion, 2005

Erik Rodenborg

No comments:

Post a Comment