I mitt inlägg om asar och vaner tog jag inte upp att asagudarna ju inte är en monolitisk enhet, de heller. Om man läser eddorna och andra fornnodiska skrifter får man som bekant intrycket att Oden är den högste guden.
När man sedan ser på det arkeologiska materialet och ortnamnsforskningen ser man att kulten av Oden verkar ha haft en mycket underordnad roll. Den mest centrala guden tycks här vara Tor.
Hur förklarar man detta? Ja, det var överklassen som var skrivkunnig, och Snorre och andra senare nertecknare kom själva från samhällets övre skikt. De traditioner som de var mest bekanta med var de som frodats i de styrande skikten.
Nu var Oden en aristokratisk gud, härskandets gud. Han hade tydliga demoniska drag, och de övre skikten tydde sig i sin cynism till honom.
Tor var förvisso en slagskämpe, som framförallt slogs mot jättarna, den fornnordiska religionens kaosmakter. Men han var inte kopplad till makten på samma sätt och tycks ha varit den mest populära guden hos bondebefolkningen.
Det visar faran med att försöka förstå ett folks religion enbart genom att gå från överklassens perspektiv.
På ett liknande sätt kan man kanske se på hur synen på mayareligionen dramatiskt förändrats efter att mayaskriften dechiffrerades för några årtionden sedan. Att människooffer förekom i mayareligionen (liksom för övrigt i den fornnordiska) har varit känt länge. Men det frossande i tortyr, blod och ritualmord som framkom vid läsningen av inskriptioner från tempel och andra byggnader i de stora mayastäderna sände chockvågor genom forskarsamhället.
Problemet blir nu att en ensidighet verkar ha ersatt en annan. Många blev förstås förskräckta, medan andra, som till exempel Douglas Gillette, i sin rätt olustiga bok ”The Shaman´s Secret: The lost resurrection of the ancient Maya” försöker bygga upp en likaså olustig livsfilosofi på de nya ”upptäckterna” om mayareligionen. Vad han – och andra – glömmer är att inskriptionerna från städerna och dess tempel mest av allt avspeglar den cyniska filosofin hos det elitskikt i mayasamhället, som exploaterade bönderna till den yttersta gränsen, och till sist störtades flera århundraden innan spanjorerna kom.
Det frossande i sadistiska ritualer som man kan finna i dessa inskriptioner sade nog en hel del om den härskande eliten, men troligen väldigt lite om religionen hos bondebefolkningen.
Snorres Oden och de kusliga texterna från Tikal och andra mayastäder visar kanske på hur eliten tänkte - och vilka andliga krafter de ville alliera sig med. Idealen hos de stora massorna såg med all säkerhet mycket annorlunda ut.
Erik Rodenborg 2009
No comments:
Post a Comment