Tuesday, January 24, 2012

Den besynnerliga läran

Fortsätter att läsa Blavatsky, är nu inne på andra bandet av "Den hemliga läran" ("The Secret Doctrine"). När jag köpte den på den teosofiska bokhanden var kvinnan i butiken, som sålde den till mig, oroad över att jag ensam skulle sitta och läsa den. Det sista hon sa var att hon hoppades att jag inte skulle få hicka när jag läste den. Hon tyckte nog att jag borde läsa den i en studiecirkel där de mer knepiga sakerna kunde förklaras. Jag förstår henne mycket väl.

När man till exempel läser om att månen är jordens moder, att månen har skapat jorden, och att det är förklaringen till tidvattnet - vattnet minns sitt ursprung - blir man lite undrande. Förstås.

Mer allmänt är grundsynen i "Den hemliga läran" att medvetandet är mer fundamentalt än materien och att all materia har ett medvetande. Som i sin tur är en del av det kosmiska medvetandet, dvs Guds medvetande. De allmänna resonemangen kan ju aldrig motbevisas och är för mig ofta tilltalande. Det är väl så jag gärna vill se på universum själv...

Men det är dessa exakta påståenden om alla komplicerade detaljer som hela tiden för en att undra vad det egentligen handlar om. Blavatsky vet allt om vilka andeväsen som är kopplade till de olika planeterna - som i sin tur har fler inkarnationer - och kan i mycket exakta detaljer redovisa för hur den anden förhåller sig till den osv. Hon vet också allt om alla människotyper som har funnits - även osynliga sådana - och om alla typer av andeväsen som har befolkat jorden sedan dess skapelse.

Jag har bara börjat snudda vid raslärorna. Men så långt har jag kommit att jag fått reda på att den första "rotrasen", som Blavatsky kallar det, endast hade astralkroppar, inte fysiska kroppar. Det betyder förstås att inga arkeologiska eller paleontologiska upptäckter någonsin kan vare sig bekräfta eller vederlägga den delan av läran. Det låter betryggande.

Men senare kommer hon att komma in på saker av mer substantiell natur - som Atlantis och Lemurien. Även där ska hon i detalj veta hur saker såg ut.

Hon bildade skola. Inte bara så att hon grundade den teosofiska rörelsen. Hennes metod kom också att stå som förebild för en radda nya trossystem - som liknade hennes i strukturen men som skilde sig totalt från detta i detaljerna.

Rudolf Steiner, Alice Bailey, Martinus - för att nu bara ta de kanske mest kända.

Av detta ska man inte dra slutsatsen att tesofernas huvudströmning var/är en sekt av scientoliogtyp. En av många skillnader är att teosoferna för det mesta hade/har demokratiska organisationsstrukturer i sina föreningar. Medlemmarna röstar om pollicyn i olika frågor, tillsätter ledningen, och har ofta bildat fraktioner som kämpat mot varandra inför årsmöten. (För ett exempel se "100 years of Theosophy: A History of The Theosophical Society in America" från 1987, av Joy Mills) . Medan sekter som Jehovas vittnen, Livets ord, scentologerna, mooniies osv har klart totalitära organisationsstrukturer.

För att vara med i de teosofiska sällskapen - i alla fall gäller det Adyar, men jag tror det gäller Pasadena och United Lodge också - behöver man inte ens tro på "den hemliga läran" eller på Blavatskys mästare. Men man kan nog utgå från att de flesta gör det.

För att nu till sist återgå till "Den hemliga läran". Jag har svårt att förstå att Annie Besant blev så lyrisk efter att ha läst denna bok att hon beslöt att lämna den "fabianska socialsmen" och bli en hängiven teosof. Jag hade förstått det bättre om det var "Key to Theosophy" hon hade läst - en lättfattlig och pedagogisk bok, med inte alltför mycket konstigheter.

Men på något sätt kan jag själv inte slita mig från den besynnerliga läran. Fråga mig inte varför.

Erik Rddenborg 29/12 2010

No comments:

Post a Comment