Inte hela historien

Det var våren 1989. Jag hade via mina arkeologistudier kommit i kontakt med en kvinna som var med i något som hette "Kristi Församling".

De var en avläggare till en grupp i USA. De var kristna fundamentalister. De trodde på helvetet. Dit skulle alla komma som inte trodde på Jesus.

En dag var både jag och hon på samma seminariegrävning. Vi hamnade som så ofta i dispyt om religion.

Jag frågade henne hur de frälsta kunde vara lyckliga i himmelriket när de visste att de icke frälsta skulle plågas i ett brinnande inferno i evighet. Hon svarade att hon trodde att Gud skulle göra så att de saliga då inte skulle veta om att andra led i helvetet.

Men det "vet" ni ju redan nu i så fall? sa jag. Skulle alltså Gud efter döden på något sätt hjärntvätta och lobotomera er så att ni glömde det ni fått reda på tidigare.

Hennes ögon såg ut att vila i fjärran. De närmast glänste.  Hon log. Och hon sa med en mycket märklig röst:  "Det kan man kanske kalla det, men huvudsaken är väl att man är lycklig".

Det var varmt ute, men den rysning som jag på en sekund genomlevde var mer intensiv än den jag någonsin fått av någon skräckfilm.  Den glansartade blicken, kombinerat med de oempatiska och känslokalla orden....

När jag sedan berättade om detta samtal med en väninna kom denna med en mycket brutal kommentar. Hon sa genast: "Jag är säker på att HON kommer att hamna i helvetet." Nej, jag tror inte att det finns något sådant, men jag förstod precis vad hon menade...

När det gäller helvetesläran är det väl mest rimligt att tänka sig att det är ett påfund av människor. Men anta att det verkligen finns någon som kallar sig "Gud" som  närmar sig människorna och viskar till dem - "Om ni bara dyrkar mig kommer ni att få njuta i evighet, medan alla de andra kommer att plågas och plågas och plågas - och det tar ALDRIG slut. Bra, va?"

Vad skall man säga om de som frivilligt följer ett sådant väsen?  Och vad ska man egentligen tänka om själva detta väsen?

Borde inte dess anhängare i alla fall ställa denna enda fråga. Hur kan vi veta att ett väsen som säger att det är nödvändigt att tortera miljarder och åter miljarder människor i evighet - för att "godheten" ska segra och för att just DU ska få bli lycklig - verkligen berättar hela historien?...

Om ett väsen viskar detta i dina öron och om det verkligen finns ett liv efter detta där just detta väsen har makt  - borde då inte du förvänta dig ett HELT annat scenario -  när slutet väl kommer?

Den som inte inser detta, har möjligen sett för LITE skräckfilmer...

Steven Hassan om Donald Trump som narcissistisk sektledare

I denna video diskuterar sektexperten Steven Hassan Donald Trump och den rörelse denne leder.

Steven Hassan var en gång medlem i Unification Church, en sekt grundad av koreanen Sun Myung Moon, som ansåg sig vara en världsfrälsare.  Dennes sekt förde fram en konservativ, auktoritär  och hårt antikommunistisk lära. De brukade efter ett tag ofta kallas "moonies".

Efter att Hassan med hjälp av "avprogrammerare" lyckats lämna sekten började han aktivt föreläsa om destruktiva sekter och arbeta för att hjälpa människor att lämna sådana. 

Han blev en profil i det som brukar kallas "antikultrörelsen" och kanske en av dess mest intressanta teoretiker. 

Han skrev bland annat boken "Combatting Cult Mind Control", en bok som jag har läst  - och som jag uppfattade som läsvärd.

För några år sedan skrev han boken "The Cult of Trump" som jag inte har läst. 

I videon analyserar han Donald Trump som en narcissistisk sektledare. Om man använder den termen måste det i så fall medges att Trump lyckats skapa en av de största sekterna någonsin...

Analysen är mer psykologisk och sektsociologisk än politisk. Själv skulle jag vilja säga att rörelsen runt Trump är det närmaste en kvasifascistisk massrörelse som någonsin har funnits i USA.

Själv ser jag två stora faror med en seger för Trump. Dels att USA under hans regim aktivt kommer att sabotera kampen mot den globala uppvärmningen, dels risken för att denna regim kommer att försöka utveckla det politiska systemet i USA i en bonapartistisk riktning. 

Jag håller inte med allt Hassan säger, men tycker definitivt att hans analyser är intressanta. 

-------------------------------------------------

PS Pedantisk anmärkning. När Hassan i intervjun i förbigående säger att Erich Fromm var förintelseöverlevare har han helt fel. Vilket är anmärkningsvärt för en så kunnig person. Troligen har han blandat ihop Fromm med Victor Frankl.

Doreen Virtue, djävulen och paranoian

På Doreen Virtues  Facebooksida lade hon nyss upp denna lilla text.

"The reason why: 

New Age

Wicca/Witchcraft

Theosophy

New Thought

Word of Faith

Name it and Claim it 

Prosperity Guspel

New Apostolic Reformatio (NAR) 

all sound alike is because 

they have all the same author

(THE DEVIL)" 

Troligen kom det mer än vanligt antal negativa kommentarer till detta inlägg. För när jag nu kollar antalet kommentarer står det att det finns 7 - men när jag sedan klickar på dem hittar jag inte en enda kommentar. Vad beror det på?

Förklaringen kan troligen sökas i en liten finstil text som dyker upp just när man klickar på "kommentarer". Facebook har faktiskt översatt den till svenska, och där står det; "Mest relevant är valt så vissa kommentarer kan ha filtrerats bort." 

Alla kommentarer har alltså "filtrerats bort". Inte ens Virtues fundamentalistiska följare vekar ha stått ut med hennes utfall. 

För att parafrasera Virtue: 

Hur kommer det sig att Doreen Virtue liksom andra kristet fundamentalistiska fanatiker - inklusive hypernitiska evangelikaler, karismatiker, calvinister, pingstvänner, och andra sekterister,  låter så märkligt lika när de diskuterar meningsmotståndare. 

Troligen för att det i själva deras lärosystem finns en inbyggd - paranoia. 

 

Lördagar, söndagar och bävrar

Sjundedagsadventisterna (SDA)  är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helvetesläran gör dem definitivt mer sympatiska än andra kristna fundamentalister. 

Nu förkastar även exempelvis Jehovas Vittnen denna, men detta är dock en odemokratisk, teokratisk organisation - medan SDA har en demokratisk organisationsstruktur. Vilket väl också gör dem lite sympatiska.

SDA har en egenhet som avspeglas redan i dess namn. De anser att frågan om vilken dag som ska ses som sabbatsdag, dvs vilodag, är en central och viktig trosfråga. Eftersom Gud vilade på den sjunde dagen och lördagar åtminstone tidigare definierades som den sista, sjunde, dagen i veckan, är det ett gudomligt påbud att just denna dag ska vara vilodag.  

Men nu råkar faktiskt söndag sedan 1972 internationellt definieras som den sista dagen i veckan, efter att tidigare ha definierats som den första. Det borde ställa till problem för SDA:s insisterande på att just lördagen ska vara sabbat. 

Men från en SDA-medlem har jag hört svaret att veckodagarna har existerat kontinuerligt sedan Adam och Eva. Och därför är lördagen objektivt sett alltid den sjunde dagen, oavsett alla juridiska nydefinitioner.

Att vi verkligen ända sedan de första människorna blev till har haft en sjudagarsvecka med söndagen som första dagen och lördagen som den sista, är kanske förenligt med en strikt bibeltrogen lära, jag har inte undersökt saken. Men för alla som inte tror att Bibeln är bokstavligt sann ter det ju sig som mer än absurt. 

Nedan kommer några SDA-trogna videor om saken. SDA är inte en monolitisk organisation, så det finns säkert mycket i dessa videor som många SDA-medlemmar inte skulle hålla med om. Men det ger ändå en bild av hur rörelsens grundsyn läggs ut av en del aktiva medlemmar.  

Här, och här, får vi reda på att se söndagen som vilodag inte endast är emot Guds påbud, utan rent av är sataniskt. Att ha söndagen som sabbat ses rent av som det vilddjurets märke som nämns i Uppenbarelseboken. Eller i alla fall som en viktig del av detta begrepp. 

Detta byggs under med påpekandet att söndag firades under hednisk tid som solgudens, eller solgudinnans, dag. (Se för övrigt bilden nedan) 

I SDA:s lära finns det två onda världsmakter som styr i ändens tid. Det är den katolska kyrkan, och Förenta Staterna. Dessa samarbetar på ett sataniskt sätt med varandra, och det förekommer spekulationer i SDA att just  dessa maktcentra planerar att genomföra en lag, som gör det till ett brott att inte ha just söndagen som sabbatsdag. 

Och i denna video får vi slutligen reda på att bävrar i motsats till människor håller Guds påbud och vilar på lördagar. Det är en mycket märklig video. Den säger att det finns vetenskapliga studier som visar detta, dock utan att gå närmare in på vilka som genomfört dessa studier.

Jag har inte undersökt saken så jag frågade ChatGPT (!) om den kände till något om detta. Den svarade, förutsägbart nog, att den inte gjorde det. 

Härmed öppnar jag mig genast för anklagelsen att jag mer tror på en dator utan medvetande än på att Guds påbud i Bibeln styr bävrarnas beteende. Skamligt nog måste jag nog erkänna att jag förmodligen gör det.

 

"A depiction of Máni, the personified Moon, and his sister Sól, the personified Sun, from Norse mythology (1895) by Lorenz Frølich"  (Wikipedia)

Bibeln och arkeologin

Att påstå att det inte finns arkeologiska belägg för Bibelns berättelser är en grov underdrift. Åtminstone när det gäller den större delen av vad kristna kallar Gamla Testamentet (GT) är det snarare så att det finns överväldigande arkeologiska belägg för att dess berättelser inte stämmer. Och eftersom Nya Testamentet till så stor del bygger på GT påverkar det också synen på detta.

Den som tvivlar på detta djärva påstående rekommenderas att läsa "Bibeln och arkeologerna"  av Hans Furuhagen (Natur och Kultur 2010).  Det är en läsning som skulle kunna få en förödande effekt på många fundamentalister. I alla fall de som inte är förmögna till att konstruera fantasifulla (men för det mesta ohållbara) motargument. 

Nedanstående inlägg bygger till stor del, men definitivt inte enbart, på Furuhagen.

Furuhagen går igenom berättelserna i Bibeln (framför allt de i GT) mycket noga och jämför med det arkeologiska materialet. Det har många gjort tidigare - men Furuhagens bok är en ovanligt pedagogisk sammanställning. 

Att syndafloden är en (otäck) saga behöver inte påpekas. En världsomfattande översvämning av den typen skulle ha skapat ett helt jordskikt som lätt skulle kunna upptäckas om det hade funnits. Men det finns inte.

Att det saknas belägg för Abraham,  Isak och Jakob är ju inte så konstigt. Det skulle knappast ha funnits belägg för dem även om de hade existerat. Men det finns belägg för att avgörande delar av berättelserna om dem inte kan stämma. Exempelvis var kameler inte domesticerade i Mellanöstern före 1000 f.kr. - långt efter alla rimliga dateringar av deras eventuella resor.

Sedan börjar det brännas ordentligt . Uttåget i Egypten skulle ha lämnat arkeologiska spår på Sinaihalvön om den hade ägt rum - vilka inte finns. (Sjundedagsadventister - som är ovanligt sinnrika i att hitta nya argument för att försvara Bibeln - försöker i och för sig bemöta detta genom att hävda att vandringen inte alls gick genom Sinai, utan genom nuvarande Saudi-Arabien...) .

Invasionen av Kanaan kan inte ha ägt rum - de städer som påstods ha förstörts förstördes inte, eller var inte byggda, eller hade varit ruiner sedan lång tid tillbaka. Det enda undantaget tycks vara Hazor, men det tog två hundra år innan israeliter bosatte sig i det förstörda Hazor. Det verkar troligt att Hazors förstörelse berodde på en egyptisk straffexpedition. 

Som bland annat den israeliske arkeologen Israel Finkestein visat talar det arkeologiska materialet snarare för att proto-israeliterna var en grupp kananéer (de kananeiska  och israelitiska språken var nästan identiska!) som pga klimatförändringar lämnade jordbruket, vandrade österut och övergick till att bli boskaps-skötande nomader, och senare återvände till Kanaan. 

Det är också anmärkningsvärt att de kananéer som i Josuaboken beskrivs som nästan helt  utrotade -  i den efterföljande Domarboken är i högsta grad både närvarande och starka - och fortsätter att ställa till mycket stora problem för israeliterna.

Medan kampen mot kananéerna verkar inhöljda i mytiska sagor har däremot kampen mot filistéerna en något större verklighetsbakgrund. Filistéerna var erövrare som kom från Grekland och som riktade angrepp mot stora delar av Mellanöstern. 

Om dessa saker har jag skrivit tidigare. Men det visar sig också att inte heller berättelserna om de stora kungarna David och Salomo verkar ha någon verklighetsbakgrund. Deras riken kan inte bekräftas av arkeologin. Det är anmärkningsvärt, i synnerhet när det gäller Salomo. För enligt Bibeln var denne en stor byggherre - han blev så känd för sina påsådda byggnadsverk att en del frimurare långt senare hävdade att de kan härleda sitt ursprung till honom... 

Men av döma av de arkeologiska beläggen var Davids och Salomos riken - om de ens funnits - snarare någon form av små hövdingadömen som inte avsatte några arkeologiska spår. 

Dessutom finns det inga utomstående belägg för dessa påstått stora kungar. Vare sig assyrierna, babylonierna, eller egypterna nämner vare sig David eller Salomii  sina bevarade,  och mycket omfattande, texter. Trots att de nämner senare kungar i Juda och Israel. 

Någon kan invända att Salomos tempel bevisligen fanns.  Jo, det fanns bevisligen ett tempel som kallades så, men det existerade inte på den tid då Salomos kungadöme påstås ha funnits. Det byggdes långt senare. 

Men efter den påstådde Salomo händer det faktiskt något. Det delade rike som enligt Bibeln uppstod efter Salomos död finns det faktiskt belägg för - både arkeologiskt och som sagt skriftligt. Medan inga textarkiv från den tiden nämner David eller Salomo nämns alltså flera av de efterföljande kungarna i både nord- och sydriket, i samtida källor. Och från dessa riken finns det också arkeologiska belägg, Det ser ut som om nordriket "Israel" och sydriket "Juda"  faktiskt existerade - medan berättelserna om vad som kom före detta är helt obekräftade legender. 

Dessutom talar mycket för att den tidigaste religionen inte var monoteistisk utan henoteistisk. Att dyrka "andra gudar" sågs enligt Bibeln av Jahve som närmast ett äktenskapsbrott. Jahve var en "svartsjuk och nitälskande" gud - han blev upprörd över att "Israels barn" var otrogna och rände efter andra gudar. 

När skrev dessa berättelser? I de påstått tidigare böckerna i GT nämns exempelvis ofta städer som inte fanns när de sägs ha skrivits. Av allt att döma skrevs de mycket senare. 

En del skrevs kanske i Juda strax före den babyloniska fångenskapen - de ständiga angreppen på nordriket Israel visar att det inte kan ha skrivits där! - och det faktum att samaritanerna - som härstammar från överlevande från nordriket - godtar Moseböckerna och möjligen Josua men inte de senare böckerna i GT tyder nog på att just dessa måste ha skrivits före den babyloniska fångenskapen. 

Men allt talar faktiskt för att det mesta i GT skrevs under denna fångenskap. 

Israel hade redan tidigare krossats av assyrierna. De flesta israeliter fördes bort och hördes aldrig av mer. Därav mytologin om "Israels tio förlorade stammar". Det finns de som hoppas att dessa ska återfinnas(!)  men det lär de inte göra. Assyrierna kunde vara skoningslösa mot besegrade folk. 

Det var däremot inte babylonierna. De bortförda från Juda - troligen inte hela befolkningen men  framförallt dem bildade eliten - fick faktiskt behålla sin kultur och uppenbarligen även sin religion. Av en rad kronologiska och andra skäl är det troligt att de större delarna av GT faktiskt skrevs där. (Daniels bok, som beskriver just den perioden, skrevs dock med all säkerhet långtt senare).

Så i fångenskapen i Babylon försökte lärda män (de som skrev var troligen nästan enbart män) som ryckts upp från sitt land konstruera en tidigare historia. Jag skriver medvetet "konstruera" och inte "rekonstruera"; det arkeologiska materialet tillåter inte den senare formuleringen!

Vissa frågor kvarstår. Förvandlades henoteismen till monoteism redan i Babylon, eller var det resultatet av det senare mötet med de monoteistiska persiska zoroastrierna? Idag verkar fler och fler forskare luta åt det sistnämnda. 

Man det hela är hisnande. Om inte några deporterade människor i detalj hade försökt konstruera en egen förhistoria skulle Gamla Testamentet inte ha funnits idag, Och knappast heller den judendom som vi känner idag. Och utan judendom ingen kristendom. Och utan judendom och kristendom ingen islam. 

Den grupp av skrivande människor som var fångna i Babylon skulle genom sitt skrivande komma att prägla religionshistorien i större delen av världen de närmaste 2500 åren. 

Jag känner mig helt överväldigad. 

'

Kommissarie Morse-avsnitt om satanism

1993 var ett år då brutala aspekter av satanism i hög grad  uppmärksammades,  Följaktligen brukar det idag utifrån det förnekande perspektiv som efter ett tag kom att dominera  - att ses som en period av "Satanic Panic"... 

Det är en missvisande term, som förutsätter att det saknades alla rationella grunder för en sådan så kallad panik.

1993 kom också ett avsnitt av TV-serien om kommissarie Morse med titeln "The day of the devil". Det handlade just om satanism och kan ses här.

Det var ett avsnitt som inte på något sätt försökte idealisera, utan som utgick från att bakom begreppet satanism det inte så sällan kunde finnas en brutal verklighet.

Det var en allmän inställning dessa år. Några år senare skulle förmodligen inte brittisk TV sända ett sådant avsnitt - i rädsla för att det skulle kunna sprida "satanistpanik". 

Just nu har vi efter  många år av förnekande av att satanism faktiskt inte så sällan kan stå för något mycket ruggigt -  fått avslöjanden om Order of Nine Angles och dess periferi  - som blivit en motvikt mot det "snälla" perspektiv på satanism som länge har varit vanlig i västvärlden (med undantag av en del skriverier om nordisk black metal). 

Så se gärna Morse-avsnittet. Och gör samtidigt en liten tidsresa till tidigt 90-tal. 

PS. Det bör tilläggas att det har ett mycket gåtfullt slut.

En "dokumentär" skräckvideo om Halloween

Vi närmar oss Halloween. Jag gillar inte riktigt Halloween. Den ger mig otäcka associationer till traumatiska händelser. Dvs den folkligt "demoniska" Halloween. Alla själars dag har jag inga problem med. 

Det betyder inte att jag är rädd för Halloween. Men enligt denna video borde jag vara det. 

Den är producerad av sjundedagsadventister,  men bör knappast ses som en offentlig sjundedagsadventistisk video.

Det är alltså en "dokumentär" skräckfilm, och använder också skräckfilmsknep för att bygga upp historien.

Minsta lilla "demoniska" attiralj öppnar en avgrund. Genom Halloween-firandet öppnas dörren till en helvetisk dimension. Till och med "trick or treats" öppnar dörren till avgrunden, eftersom dess ursprung har en otäck keltisk förebild.

Allvarligt talat.

Det "folkliga" Halloween har en del funktioner, bland annat att skrämmas, fast på ett snällt och skämtsamt sätt. 

Men om man vill bli skrämd på riktigt, kan man möjligen göra så här. Man köper lite ihåliga pumpor, lite plastskelett, och annan Halloween- parafernalia. Sedan ser man till att vara vaken dagen före Halloween.

När det sedan är kvällen den 31 oktober, sitter man sedan halvvaken bland pumporna och skeletten, släcker alla lampor och tittar på denna video. 

Om skräckstämningen sedan inte infinner sig, är man kanske ovanligt härdad.

PS. För gudinnans skull - gör inte detta. Det är ett bisarrt tankeexperiment, och alltså inte ett förslag.

Men alla hällristningar är ju inte från bronsåldern

Köpte en bok för några dagar sedan. Den hette "Hällristningarnas värld" och är skriven av Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet. 

Jag är intresserad av hällristningar, i synnerhet de äldsta, från stenåldern, med uppenbara rötter i tiden före jordbruket. De skapades i ett egalitärt samhälle, och avbildar i hög grad älgar. 

Älgarna var förstås föda, men det finns också tecken på en kult av älghonor i ett bälte som sträcker sig långt över Ryssland. 

Under äldre bronsåldern gjordes också hällristningar. De avbildar ofta män med vapen, ofta s.k. ityfalliska män, med andra ord män med erigerade penisar. Dessutom avbildas ofta skepp. 

Av allt att döma var detta samhälle hierarkiskt, styrda av mäktiga hövdingar. En del av dessa fick jättelika begravningar, med enorma jordhögar som täckte en enkelgrav, där alltså endast en person låg begraven. 

Det torde vara en fortsättning av den kultur som kom till Sverige genom den s.k stridsyxekulturen, i slutet av yngre stenåldern.

Nåväl, jag började läsa Lings bok, och efter en kort tid ångrade jag att jag köpt den. Jag kunde knappast lämna tillbaks den, eftersom jag redan hade gjort anteckningar i den. 

För trots bokens titel handlade den i stort sett helt om bronsåldersristningarna. 

På sidan 10 får man läsa: "Hällristningarna gjordes under bronsåldern, en tidsepok som började för 3800 år sedan, och varade till för 2300 år sedan". 

Jag undrade hur okunnig en professor i arkeologi kunde vara - hade han aldrig hört talas om stenåldersristningar? 

Men riktigt så okunnig var han inte. Om man tar sig till sidan 107 får man plötslig reda på att "det  finns hällristningar och hällmålningar som anses vara hela två eller tre tusen år äldre". Trots en märklig formulering på just denna sida som antyder att han redan hade sagt just detta, torde det komma som en överraskning för de arkeologiskt oskolade läsare, som börjat läsa boken 

Efter det kommer tio sidors redogörelse för stenåldersristningar, kombinerat med en vag hänvisning till att några icke namngivna forskare tror att dessa egentligen är senare än vad man tidigare trott, och kanske till och med från bronsåldern. Men sedan är det slut med denna avstickare. 

Totalt sett handlar bokens ca 170 sidor om bronsåldersristningar - medan stenåldersristningarna får 10 sidor, 

Boken borde byta namn. Den borde förstås heta "Bronsåldersristningarnas värld". 

Författaren tycker tydligen att de tusentals åren av ristningar som kommer före bronsåldern är mer eller mindre ointressanta. Det får han gärna tycka, men då borde han gett boken ett annat namn. 

Så skulle i alla fall jag sluppit göra av med pengar i onödan. 

PS. För den som vill läsa ett arbete om hällristningar som inte är lika selektivt, rekommenderas antologin "Hällmålningar och hällristningar i Sverige" från 1989. Den borde vara lätt att få tag på i forskningsbibliotek.

Min lic-uppsats

Jag skrev en gång (1998) en lic-uppsats om Aleister Crowley och satanism. Den blev hårt angripen. Nu har jag genom en vänlig handling från en fb-vän fått den tillskickad mig som en PDF-fil. Hen hade beställt den från Stockholms Universitet och fått betala 300 kronor för den. Jag skickade naturligtvis hen 300 kronor.

Jag har försökt se om det går att länka till den på min blogg eller på flödet på Facebook men det går tydligen inte. Men jag kan skicka den via mail.

 

Om någon till äventyrs vill läsa den kan hen skicka ett mail till mig så skickar jag den gratis. Då slipper hen att betala de 300 kronor som man måste betala om man beställer den från universitetet.

 

Jag står inte för allt i den idag, men när jag nu på nytt läst igenom stora delar av den tycker jag att den är bättre än jag mindes den som.

 

De definitioner av satanism som jag använder mig av i den använder jag inte längre.. Men definitioner kan ju inte i sig vara felaktiga eller riktiga - bara mer eller mindre lämpliga.

 

Jag har förstås haft den hemma ï papperversion hela tiden, men  har inte läst i den på länge.

Fundamentalister som går emot helvetesläran

Jag ogillar kristen fundamentalism, men när en sådan genom en typ av bibeltolkning kombineras med ett totalt avståndstagande från helvetesläran är det absolut ett försonande drag... Som i denna video som uppenbarligen är producerad av sjundedagsadventister.

Detta avståndstagande från helvetesläran har de gemensamt med Jehovas Vittnen, men står i motsättning till nästan alla andra kristet fundamentalistiska samfund,

För såväl sjundedagsadventisterna som Jehovas Vittnen delar med evangelikaler, kalvinister och andra fundamentalister åsikten att hela Bibeln är Guds ofelbara ord. En åsikt som jag själv finner absurd.

Men dessa två grupper har väl insett vad andra fundamentalister inte har, nämligen att en lära om eviga helvetesstraff står i ABSOLUT motsättning till alla idéer om en "god" Gud.

Anledningen till att jag överhuvudtaget vet något om sjundedagsadventisterna är att jag för ett antal år sedan hade en sympatisk granne i våningen ovanför mig som var sjundedagsadventist. Han fick mig att gå på en studiecirkel de hade i Stockholm.
 
Nej, de lyckades absolut inte få mig att bli sjundedagsadventist (vilket ni torde ha märkt!) men jag uppfattade dem som personligt sympatiska. Men om de inte hade tagit avstånd från läran om att människor ska plågas i evighet efter döden hade jag nog ändå lämnat studiecirkeln mycket snabbt...

Nu tror de exempelvis på Adam och Eva och att mänskligheten endast funnits sedan någon gång mellan 4000 och 5000 f.kr. För mig en helt ofattbar lära, men ändå uthärdlig. Men helvetesläran är inte uthärdlig

När jag skrev om detta ämne på Facebook blev jag uppmärksammad om denna spelfilm, som är en dramadokumentär om Edward Fudge , en akademiker från en evangelikal miljö, som efter omfattande studier kom ut med en liknande syn på helvetet som sjundedagsadventisterna har. Och hur han efter det utsattes för intensiva trakasserier.

I båda denna och den tidigare videon jag länkade till här finns också beskrivningar av helveteslärans utveckling. Konstigt nog missar båda den persiska zoroastrismen - som har den tidigast dokumenterade helvetesläran i historien. Efter att perserna besegrade det nybabyloniska riket och befriade judarna från fångenskapen kom helvetesläror in i judendomen, som dock övergav dessa ganska snart. Men de togs senare upp i kristendomen, och islam.

Det är en lära som framställer Gud som ett monster - i så hög grad att de allra värsta massmördare, psykopater och tyranner i jämförelse ter sig människovänliga. 

Därför är det alltid positivt med kristna som vågar problematisera denna lära. 

 

Ellen G White - ses som sjundedagsadventisternas grundare