Donald Trump provocerar igen...

..  och har enligt CNN lagt ut en AI-genererad bild av sig själv som påve.

Det skulle förstås kunna användas av sjundedagsadventistiska konspirationsteoretiker som ser påvedömet och USA som de två vilddjuren i Uppenbarelseboken.

Men det vore i så fall nog ett misstag...

Det är väl snarare ett nytt tecken på Trumps dumhet. 

Hans religiösa kontakter har framför allt varit med framgångsteologer som kommer från den protestantiska traditionen. Den bild som Trump lagt ut är förstås mest av allt en taktlös provokation, som lett till upprörda katolska reaktioner.

En hel del katoliker röstade på Trump, som en del av dem (ofattbart nog) såg som en försvarare av kristna värden.

Därför är det ju bra att han lade ut bilden. Ju mer Trump alienerar stora delar av sin sociala bas, desto bättre.

En plats där Donald Trump förmodligen inte är speciellt uppskattad idag.

Paula White ♡ Donald Trump = sant

I alla fall i en religiös-politisk mening...  

Här kan man se en dokumentär om framgångsteologen Paula White, som Donald Trump utsett till sin "andliga rådgivare".  Jag har för övrigt tidigare lagt ut korta videor om henne, men det här är en längre dokumentär.

Att denna  "andliga rådgivare" är framgångsteolog är förstås ingen tillfällighet. Som framgår i dokumentären var Trump tidigare anhängare till en annan framgångsteolog, Norman Vincent Peale, känd för uttrycket "positive thinking". 

Peale var framgångsteolog långt innan  ordet allmänt började användas. När Trump utfrågades om religion talade han ofta om hur mycket han beundrade Peale. 

Peale dog 1993, men ganska snart tog Trump istället upp kontakten med White. 

Paula White är ju lika lite som Trump själv någon moralisk förebild, vilket förstås framgår i dokumentären. Ett av hennes stående teman som "pastor" är att insistera att om man inte donerar tillräckligt mycket pengar till hennes kyrka får man varken frälsning och materiellt välstånd. 

Detta har också möjliggjort för henne att skaffa en överdådig lyxvilla, ett privat jetplan och genomgå ett antal plastiska skönhetsoperationer. Bland annat. 

Kaka söker maka, heter det ju. 

Själv har jag alltid sett framgångsteologin som en egenartad form av "kristen" satanism...

Doreen Virtue - igen

Jag kan inte slita mig från Doreen Virtue. Det finns - trots allt! -  NÅGOT jag gillar hos henne. 

I denna video har hon återigen brutit mot principen att kvinnor inte ska få predika. Det är faktiskt glädjande. 

Med undantag av en mycket kort snutt talar hon själv hela tiden. Uppskattas det verkligen av hennes manliga mentorer som tror att Gud säger att kvinnor inte får undervisa?  Om hon kan bryta med dessa,  som cyniskt använt sig av henne alltsedan hennes "frälsning", är det ju ett framsteg.

Dessutom polemiserar hon här mot personer som har mer fel än hon själv har. Det är en skoningslös polemik mot charlataner som tror att Gud talar genom dem. 

Att hon sedan tror att hela Bibeln är Guds ofelbara ord etc. etc. är förstås tragiskt. Det insåg jag faktiskt att den inte kunde vara - redan när jag läste ut Bibeln (ja, i stort sett hela) i åttaårsåldern,. våren 1963. Jag ville nämligen,  i motsats till Virtue,  inte tro att Gud är ett monster. .

Det mest positiva med Virtue är hennes avståndstagande från framgångsteologin. Hon har många gånger  lagt fram avslöjande exempel på vad denna leder till. Det gör hon också här. 

Hon är fast i ett otäckt fundamentalistiskt tänkande, men som jag sa ovan  - det finns alltså NÅGOT  som jag gillar med henne.

Den märkliga JDS-läran

Det finns en lära som går under namnet "Jesus Died Spiritually", förkortad JDS. 

Jag stötte på den nån gång 1984. Det var ett milt sagt omvälvande år. 

Nedanstående är de spontana funderingar jag fick upp detta år, inte några genomarbetade tankar från idag. 

JDS-låran går i korthet ut på detta. Efter korsfästelsen nedsteg Jesus inte endast i dödsriket, vilket ju omnämns i Bibeln, utan han dog även andligen. Han "antog en satanisk natur" och blev med andra ord ond.

Men endast i tre dagar. Då återuppstod han inte endast kroppsligen, utan också andligen, och blev alltså på nytt god...

Den försvarades i Sverige av Livets Ord som hade tagit den från framgångsteologer i USA.

Det som intresserade mig mest var nog att det just var framgångsteologer som utvecklat idén, och som försvarade den.

Dessa anser ju att Jesus hyllar den materiella rikedomen och att han belönar sina mest devota anhängare med  just stora rikedomar. Dessutom anser de att alla försök att inskränka just de materiellt rikas rikedom är av Satan - socialismen styrdes enligt Livets Ord av "ondskans andemakter".

Jag funderade vidare. Om det nu vore sant att Jesus hyllade rikedom och ojämlikhet, och att de som han frälste blev rika (och friska!) medan de andra olyckliga fick nöja sig med att vara fattiga (och sjuka), så skulle han ju knappast vara god alls.

Vad var han då? Ja, det kunde ju kanske partiellt förklaras  av JDS-läran. Med det lilla tillägget att Jesu andliga död och antagna "sataniska" natur inte upphörde efter tre dagar, utan finns kvar än idag.

Och att han därför än idag försvarar de rika, förkastar de fattiga, och belönar sina anhängare med materiell rikedom. Jesus dog för att framgångsteologer skulle få åka Cadillac. Typ.

Under förutsättning,förstås, att det var Jesus de följde. Men det finns ju ett annat alternativ.

Det finns ett uttryck - "som fan läser Bibeln". Det är svårt att inte koppla JDS-fantasin till detta.

Så om framgångsteologerna alls har kontakt med någon andemakt, - vilket jag väl att märka inte påstår - är det knappast kristendomens Gud, eller Jesus. Man får nog i så fall söka på något helt annat håll.

Allvarligt talat - framgångsteologin måste nog ses som en kristen form av satanism. Ett faktum, som i en liksom förvrängd och karikatyrartad symbolik, avspeglas i den bisarra JDS-läran.

PS. För en kristen fundamentalistisk kritik av JDS gå till denna länk. Till och med kristen fundamentalism av "klassisk" fyrkantig typ är väl att föredra framför framgångsteologisk JDS-lära.

Har någon hört talas om Paula White-Cain?

Hon är Donald Trumps "andliga rådgivare".

Flera tidigare USA-presidenter hade  Billy Graham som "andlig rådgivare". Han var, milt sagt, inte speciellt sympatisk, men han var i alla fall inte totalt bisarr. .

Donald Trump har nu allierat sig med  en viss Paula White-Cain, som onekligen ter sig som just totalt bisarr.  Att hon är Trumps "andlige rådgivare" har Trump själv bekräftat.  .Trump har också sagt att allt White-Cain säger är sant.,. Ja, eftersom han själv aldrig ljuger borde han ju veta sådant. /obs grov  ironi/.

Hon är förstås framgångsteolog, och menar att de som tror på Jesus kommer att bli materiellt rika. Åtminstone om de dessutom betalar stora summor till hennes egen organisation... då är den stora, av Gud fixade rikedomen, så gott som säker. Var det någon som sa avlatsbrev?

White-Cain  hävdar dessutom att demoniska krafter arbetar mot Trump, som hon menar är utvald av Gud. Hon menar också att Vita Huset står på helig mark. Hur vet hon det? Jo, hon har ju själv varit i Vita Huset och allt hon går på säger hon, blir automatiskt helig mark.

Jag hade ingen aning om  allt detta förrän i förrgår, då jag stötte på White-Cain när jag sökte med sökord efter något helt annat.

'Det finns mycket om henne, bland annat på YouTube. Nu är YouTube milt sagt ingen bra källa, men jag har kolat upp det på andra håll och det& som sägs i nedanstående länkar verkar stämma bara alltför väl. Återkommer senare till frågan.

På YouTube fiinns  bland annat detta och detta.

Det finns även mer analytiska artiklar om hennes roll, men trots att jag lever i en i alla fall 99-procentig karantän  just nu och borde ha hur mycket tid som helst har jag inte orkar gå igenom dem.

Jag återkommer förvisso.

PS. Det andra efternamnet , Cain , fick hon från sin tredje man, en rockartist som i vuxen ålder valde detta som ett nytt efternamn. Lite underligt är det förvisso att en evangelist accepterar att ta namnet Cain (På svenska Kain) - som i Första Mosebok sägs ha dödat sin bror Abel och därmed enligt Bibeln blev den första mördaren i mänsklighetens  historia!

Ulf Ekman har hittat till Rom

Att Ulf Ekman har konverterat till Katolska Kyrkan är ju lite intressant. För den som då och då följt Livets Ords göranden och låtanden är det inte helt förvånande. Fast många trodde nog snarare att hela organisationen gradvis skulle närma sig katolska ståndpunkter än att grundaren plötsligt skulle konvertera.

Man skulle ju kunna jämföra med när Sven Stolpe på fyrtiotalet lämnade "Oxfordrörelsen" (senare kallad Moralisk upprustning - MRA) för Vatikanen. MRA var på samma sätt som Livets Ord en djupt reaktionär, anti-kommunistisk, patriarkal rörelse. Den försökte knyta an till rika, framgångsrika, kända personer för att på så sätt få publicitet. Liksom Livets Ord idag var den väldigt illa sedd i stora kretsar. Och det med all rätt.

Men skillnaderna mellan de båda händelserna är stora. Sven Stolpe hade inte grundat Oxfordrörelsen, och han hade faktiskt haft katolska sympatier redan innan han gick med i denna.

Och framförallt hade han ju endast varit en av många i den internationella organisationen. Ulf Ekman var en absolut ledare för en elitistisk sekt, som i sin praktik dessutom ofta skadat människor. Den behandlade avhoppare och kritiker på ett ofta extremt intolerant sätt. Detsamma gällde förstås också ofta  Oxfordrörelsen...

Men medan Oxfordrörelsen framförallt försökte vinna de rika och mäktiga genom antikommunistisk propaganda försökte Livets Ord mer övertyga "vanliga" människor om att de skulle bli rika, välbärgade och, väl att märka, friska. om de anslöt sig till dem. De som älskades av Gud skulle bli rika. Fattigdom och sjukdom var i sig ett tecken på att man ogillades av Gud.

Så lät det i alla fall i början, även om Livets Ord efter ett antal år började tona ner de värsta dragen i sin förkunnelse.

Ulf Ekman var ansvarig för denna reaktionära sekt, och dess praktik. Han var också ansvarig för en förkunnelse, som öppet drev linjen att socialismen styrdes av onda andemakter.

Denna linje var så grov, att till och med den hårdfört antikommunistiske Sven Stolpe i en kulturartikel i Aftonbladet 1985, riktade ett hårt angrepp mot Ulf Ekman, och menade att dennes angrepp mot arbetarrörelsen var djupt okristliga! (Ska försöka hitta den, det skulle vara lite kul att citera valde delar av den. Den var oerhört elak..).

Livets Ord är idag, även med sin nedtonade förkunnelse, en del av en kristen höger i Sverige, som ofta ter sig mycket olustig. Allt som försvagar denna organisation är positivt.

Katolska kyrkan är kanske i teorin ännu mer hierarkisk än Livets Ord (med en "ofelbar" påve, som ses som "Kristi ställföreträdare") men det är som sagt i teorin. I praktiken innehåller den ett stort spektrum av åskådningar, från nattsvart höger - till radikal befrielseteologi. Den är auktoritär, men den är ingen sekt.

Ulf Ekman kommer nu uppenbarligen att vara en del av dess högerflygel. Förhoppningsvis utan något som helst inflytande.

Framgångsteologi och satanism

Den 14 juni 2000 var jag inbjuden till TV4:s nyhetsmorgon i egenskap av akademisk expert på satanism. Anledningen var en fällande dom där en satanist hade dömts för att ha misshandlat en medlem i en kristen församling i Uddevalla.

På en satanistisk webbsida förklarades med emfas att domen var falsk och att den anklagade var oskyldig. Nåväl, det brukar ju skyldiga säga också, så det bekymrade mig inte så mycket.

Vad som bekymrade mig en hel del, däremot, var en annan sak. Den kristna församlingen tillhörde trosrörelsen, en framgånsgteologisk strömning som även innefattar Livets Ord. Och satanisten var anhängare till Anton LaVey, dvs en av de mest beskedliga av de satanistiska strömningarna.

Men mer än så. Flera av medlemmarna i den satanistgrupp som den dömde tillhörde var avhoppare från den trosrörelseförsamling som den misshandlade hade tillhört. För mig verkade det mest som två sekter som kommit i luven på varandra.

Men det fanns ju dessutom stora ideologiska likheter mellan de "satanister" som den dömde tillhörde och de "kristna" som den misshandlade tillhörde. Båda trodde att om man var en tillräckligt hängiven satanist, respektive kristen, skulle man kunna bli rik. Båda var i en viss mening "framgångsteologer".

Att LaVey-satanismen hyllar materiell framgång ser man mycket snart vid en läsning av LaVeys "Satanic Bible". Den hyllar egoism, darwinistisk konkurrens - den starke vinner, den svage förlorar. Detta i en bok som bland annat också tipsar om hur man på olika magiska sätt kan förgöra sina fiender.

Men trosrörelsen har ju faktiskt ganska liknande idéer. De hyllar kapitalistisk konkurrens och menar att om man blir en riktigt god kristen kommer man att kunna bli rik. Och faktiskt är det så att i vissa avseenden har delar av trosrörelsen ibland sysslat med något som har vissa likheter med de laveyanska förbannelserna. Det finns något som kallas "motböner" där man ber till Gud att det ska gå riktigt illa för någon. Det har inte varit så ovanligt att trosrörelseförsamlingar bett motböner för att det ska gå illa för exempelvis rörelsens kritiker.

Så på sätt och vis tyckte jag att laveyanska satanister och framgångsteologer kunde ta varandra i hand. Så jag var lite tveksam till att åka dit, och hamna i gemensam front med fanatiska medlemmar av en framgångsteologisk sekt. .

Men jag åkte dit i alla fall. Där mötte jag två representanter för trosrörelseförsamligen, en man och en kvinna. Kvinnan berättade att hon tidigare varit med i Frälsningsarmén, men att hon nu istället gått med i trosrörelsen. För att uttrycka det lite försiktigt tyckte jag kanske inte precis att det var ett steg i rätt riktning.

Så när sändningen skulle börja, vad skulle jag säga, när jag nu satt bredvid dessa framgångsteologer? Jag valde att beskriva LaVey-satanismens grundläggande ideologi. Och betonade hela tiden de drag som de hade gemensamt med trosrörelsen. Det sa jag ju inte, direkt, men jag betonade inriktningen på materiell framgång, personlig succé och fientligheten mot jämlikhet. Var och en med den minsta kunskap om framgångsteologin visste att min beskrivning av läran hos dessa satanister var nästan lika tillämpliga på deras lokala framgångsteologiska motståndare i Uddevalla....

Men jag tror inte att trosrörelsemedlemmarna riktigt fattade poängen. För de var lika vänliga mot mig efter programmet som de hade varit före det....