Saturday, January 30, 2016

Kan Mormons bok vara sann - i en annan dimension?

Någon gång en söndag förra sommaren (2015) fick jag ett infall att gå till gudstjänsten vid den någorlunda näraliggande mormonkyrkan. Det var bara ett infall. Det är inte så långt att gå, det tar mindre än en halvtimme.

Det var andra gången jag varit där, första gången tror jag var i januari 2014. När jag kom dit denna gång var jag förberedd ungefär på hur det skulle vara.

Att jag var utomstående och inte anhängare såg nog alla på min klädsel. Män i kyrkan verkar alltid vara klädda i kavaj, skjorta och slips. Det var sannerligen inte jag.

När jag satt mig ner kom många fram och hälsade på mig. Det fanns en gemensam sak hos nästan alla som gjorde det. Med ett undantag var alla män.

Det fanns dock ett undantag, En kvinna kom fram och hälsade mycket vänligt på mig, och sade sig vara missionär. Hon kom från ett engelskspråkigt land, och hon var i Sverige för att missionera. Det är mycket konstigt att jag idag inte minns vilket engelskspråkigt land hon kom från, men det blir lite mer förståeligt av det som hände senare.

Senare, på kvällen samma dag, skulle jag gå till en busshållplats i Hovsjö. Jag valde att gå till en som låg lite längre bort, för att slippa stå och vänta så länge vid busshållplatsen. På vägen dit hörde jag någon säga "hej, vi har setts förut". Det var kvinnan från mormonkyrkan.

Hon såg lite road ut, och antydde att det nog var Guds vilja att vi träffats två gånger samma dag på olika platser. Jag utryckte ingen direkt åsikt om den saken, men gick med på att vi skulle utbyta mobilnummer.

Sedan gick hon iväg, men bara några minuter senare träffade jag henne igen. Det visade sig att hon gick på samma buss som jag, men vid den busshållplats som jag hade valt att inte gå till!

Så nu satt vi och pratade i kanske tio minuter, innan jag skulle gå av. Hon frågade bland annat om jag hade "Mormons bok" hemma och jag svarade ja. Då sa hon att jag borde be till Gud och fråga honom (jag skulle nog sagt "hen", men hon var nog mer gammaldags...) om Mormons bok var sann.

Det gick en dag till, och så plötsligt stötte jag märkligt nog på henne igen, på Köpmangatan i Södertälje, Då var hon i sällskap med två andra kvinnor, som båda två också visade sig vara missionärer. Det visade sig också att två av de tre missionärerna kom från USA, den tredje från ett annat engelskspråkigt land, så vitt jag minns Australien. Men när jag tänker på det idag minns jag faktiskt konstigt nog inte om den första kvinna jag mötte tillhörde, eller inte tillhörde, dem som kom från USA.

De talade ovanligt bra svenska för att ha läst språket en så kort tid. Men det var ändå lite irriterande, det blev ständiga missförstånd, så jag började mer och mer att, mot deras protester, övergå till engelska. Det ville de inte, för de ville öva på sin svenska. Men jag tyckte det var mer viktigt att vi kunde föra ett mer rationellt samtal.

När jag kom hem senare samma dag kom jag för mig att testa det lilla experiment som hade föreslagits mig. Inget hände först, men så plötsligt dök tanken upp i mitt huvud att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. Om det verkligen var Gud som hade kastat in den tanken i mitt huvud kan ju sedan förstås diskuteras. ;-)

Så en dag ringde det på mobilen. Det var de tre "systrarna", som de kallade sig, som ville att jag skulle träffa dem senare på kvällen i mormonkyrkan. Det var lördag, så det var inte några andra aktiviteter där.

Med viss tvekan åkte jag dit. Man kunde ta en buss direkt till kyrkan från Södertälje centrum. Så ungefär kl. 18 kom jag dit.

Där var de tre systrarna, men så vitt jag kunde se inga andra. De var alla tre ganska så unga, det verkade som att de hade sänts ut ungefär efter att de hade läst ut High School, eller nåt.

Vi satte oss ner runt ett bord, och de började fråga mig om vad jag tyckte om Mormons bok. Framförallt ville de veta om jag hade bett till Gud om Mormons bok var sann, och vad hen (mitt ord, alltså inte deras) hade svarat...

Jag sa att jag inte var så säker på att hen hade svarat alls, men att jag hade fått upp en tanke. Dvs att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. De blev mycket entusiastiska, och försökte övertyga mig om att det var Gud som hade svarat mig.

Det var nu inte så välbetänkt. Jag påpekade att om det verkligen var Gud som svarat var hen i så fall väldigt vag. För det första implicerar svaret faktiskt att Mormons bok inte är sann i denna dimension . För det andra säger det inte ens att den är sann i en annan dimension, utan att den skulle kunna vara det. De lät sig inte avskräckas, de tyckte att jag ändå skulle ta det som ett meddelande från Gud att jag kunde lita på Mormons bok.

Vi hade också en del diskussioner förutom det. Bland annat frågade jag hur det kunde komma sig att Mormons bok så klart, entydigt och hårt fördömer polygami, men att mormonkyrkan bara några årtionden senare ändå införde detsamma. Det svarade de inte på, men en av dem berättade att hon inte hade fått reda på att mormonerna någonsin hade tillämpat polygami förrän i tonåren. Hon hade växt upp i en mormonfamilj och det hade kommit som en chock när hon fick reda på detta. Hon hade dock bett till Gud, och hen hade försäkrat henne att det inte var några problem, och att hon kunde tro i alla fall. Det gjorde henne lugnare.

Sedan gick jag därifrån. De ringde mig några gånger senare, men efter ett tag slutade jag svara. Det kändes lite tråkigt, för de var trevliga. Men eftersom de inte kunde svara på frågor om deras lära, utan mest verkade försöka rekrytera genom att vara väldigt vänliga och trevliga, tyckte jag att det inte var någon större mening med att träffa dem mer...

Men jag undrar nu om det där med de andra dimensionerna . Om Max Tegmark har rätt i att det finns oändligt många universum skulle det kanske ändå kunna ligga något i det. Om vi har oändligt många universum (som kanske dessutom är krökta allihop, så de ligger i olika dimensioner) borde det kanske finnas sådana, där scenariet i Mormons bok skulle kunna vara sant?

På vår planet ser det ju inte ut att vara möjligt. I alla fall verkar ju påståendet i Mormons bok att USA:s urbefolkning bestod av landsflyktiga israeliter vara både klart och entydigt vederlagt av DNA-analyser... Men, vem vet, det skulle ju kunna finnas en planet nånstans i ett annat universum där både Israel och Amerika faktiskt existerat, men där de första invandrarna till Amerika just var israeliter.

Tanken svindlar. Eller hur?

Sunday, January 10, 2016

New Age

/Det här är en recension av Olav Hammers bok På spaning efter helheten: New Age - en ny folktro?, Wahlström&Widstrand 1997, som jag skrev samma år. Den publicerades i Internationalen 23/1997.

Här vill jag säga att om den hade varit skriven idag hade den sett annorlunda ut. Anledningen är att jag inte har en lika entydigt negativ inställning till New Age som fenomen som jag hade då. Då lät jag som en ettrig vulgärskeptiker, det gör jag inte nu. Den skrevs (exempelvis) två år innan jag 1999 började läsa om och fördjupa mig i teosofi, något som efter hand inte endast blev ett kritiskt studium av "konstiga sekter". Den skrevs också innan jag kom att i olika avseenden nära samarbeta med, och även bli vänner med, människor som i olika avseenden var starkt påverkade av New Age-idéer.

I slutet av recensionen finns exempelvis formuleringar om hur New Age inspirerar till en introvert individualism. Visst förekommer sådant, ganska så ofta, men det finns många exempel på motsatsen. På hur New Age-idéer faktiskt inspirerat till miljöengagemang, kamp för kvinnor, arbete för jämlikhet osv.

Jag står alltså idag inte för stora delar av de mer fyrkantigt elaka formuleringarna om New Age i texten.

Dessutom skulle jag idag ha tvingats problematisera formuleringen om islams relation till ”antiimperialistisk kamp” efter alla sentida exempel på den karikatyr på en sådan, som numera går under beteckningen ”jihadism”...

Och om jag skrev den idag skulle jag nog låtit än mer syrlig i formuleringarna om Vetenskap och Folkbildning.

Denna text är alltså mer ett exempel på vad jag tyckte 1997, än en analys jag står för idag. Och rubriken nedan sattes för övrigt av redaktionen, inte av mig. /

--------------------------------------------
Liknöjdheten upphöjd till religion 

Finns det verkligen någon anledning att skriva en bok om New Age? Får inte den typen av nonsens redan alltför stor uppmärksamhet? Det är en ganska naturlig fråga man kan ställa sig när man ser Olav Hammers bok På spaning efter helheten: New Age - en ny folktro?

Att det inte är så enkelt visar författarna till just denna bok på ett övertygande sätt. New Age består förvisso till stor del av en massa nonsens, men det är nu en typ av nonsens som många människor faktiskt tror på. Väldigt få människor identifierar sig som "anhängare" till något som kan kallas för "New Age", men föreställningar som ingår i denna svårdefinierade strömmings veritabla smörgåsbord får allt större grupper av anhängare.

Olav Hammer redovisar i sin bok en statistik, som många nog ser som lätt oroväckande. 38 procent av vuxna människor tror att rymdvarelser då och då besöker jorden. Ungefär var tredje tror att det går att kontakta de döda. Mer än varannan tror att det är möjligt att få varsel om kommande händelser. Något färre tror på astrologi. Och så vidare.

Författarens slutsats kan te sig uppseendeväckande, men är egentligen självklar: "I Sverige har tankegods ur New Age-rörelsen med god marginal gått om den traditionella kristendomen som religiös livsåskådning." (s. 15).

Efter att ha kommit till denna slutsats ger sig författaren i kast med den svåra uppgiften att teckna New Ages historia. Han går igenom de tidigare inspirationskällorna - romantiken. teosofin, Swedenborg, jungiansk psykologi, med mera. Han visar hur New Age i sin nuvarande form uppstod i kölvattnet på hippievågen på 60-talet. Uttrycket New Age uppstod enligt Hammer först 1971*. Sedan dess har detta brokiga lapptäcke av lån från nästan varje känd religion i världen utom kristendomen blivit en del av vår kultur.

Reinkarnation
New Age innehåller i sig ingenting nytt och har egentligen ingen sammanhängande världsbild. Ingen "New Age-anhängare" är tvungen att tro på något speciellt. Det gäller bara att välja de smakligaste bitarna från ett smörgåsbord, som i sin tur innehåller lån från de flesta större religioner, med en tonvikt på hinduismen (reinkarnation, karma, yoga). Andra som fått släppa till tankegods är de skriftlösa folkens religioner (shamanism), kinesisk religion (I-Ching, yin och yang), judendomen (kabbalan) och gnosticismen,

New Age-idéernas framgång har helt naturligt lett till motreaktioner. Till stor del har de dock varit lika ofruktbara som New Age-idéerna själva. Somliga kristna fundamentalister tror på största allvar att New Age är en del av Satans plan för världsherravälde och lägger följaktligen ner stor möda på att bekämpa den.

Aningen mer konstruktiv är den "vetenskapsfundamentalistiska" motreaktionen, som i Sverige företräds av grupper som Vetenskap och Folkbildning. Dessa grupper lägger ner stor ansträngning på att bekämpa New Ages hot mot vetenskap och förnuft genom närmast desperata försök att bevisa att telepati inte finns eller att slagrutor aldrig kan fungera. En del av deras "folkbildande" verksamhet är förvisso lovvärd, men deras positivistiska grundsyn är inte den bästa utgångspunkten. Vad en sådan grundsyn kan leda till visades häromsistens när Vetenskap och Folkbildning utnämnde Lilian Öhrström, av alla människor, till "årets folkbildare".

Det största felet med New Age är nu inte dess, för all del obestridliga, brist på "vetenskaplighet".

Det tragiska med New Age är dess individualistiska världsbild, som skiljer ut den från de stora världsreligionerna. De flesta religioner har haft strömningar som tolkar läran som en uppmaning till politisk kamp. Kristendomen har sin befrielseteologi, islam har varit förenligt med militant antiimperialistisk kamp och den indiska kulten av gudinnan Kali har hos sina anhängare ibland inspirerat till kamp för nationell frigörelse likväl som socialistisk och även feministisk politisk aktivitet.

Men med all respekt för någon enstaka vilsen miljö-eller fredsaktivist tycks "New Age" mest inspirera till ett inåtvänt "självförverkligande" i nära kontakt med den ena eller andra "övernaturliga" kraften. Det är kanske inte framförallt en sådan världsbild mänskligheten behöver inför det tjugonde århundradet....
-------------
*Det stämmer inte. Begreppet ”New Age” förekom faktiskt i ifologisk litteratur redan i mitten av 60-talet.