Den består alltså av ett mycket stort antal videor.
Den som vill gå direkt till dess lista med alla videor kan klicka här.
En anmärkningsvärd sak är att presentatören vekar ha en nästan övernaturlig förmåga till objektivitet. Man letar förgäves efter några värdeomdömen.
Denna intressanta video tar upp hur större eller mindre delar av en domedagspsalm från 1200-talet dyker upp snart sagt överallt.
Den lär vara skriven av Thomas av Celano och är en varning för Guds dom över mänskligheten.
Den började efter ett tag spridas bortom de kyrkliga kretsarna. Många klassiska kompositörer integrerade melodin i sin musik, och senare har oerhört många filmer använt sig av den.
Den som kollar länken ovan kan där ta del av många exempel.
Själv läste jag texten till den svenska versionen av sången innan jag hörde melodin. Någon gång i 8- eller 9-årsåldern stötte jag på den när jag tittade igenom psalmboken.
Jag läste framförallt de två första verserna.
"Vredens stora dag är nära, elden då skall allt förtära, så var siarsångens lära.
Hela värden skräckbetagen, skåda skall de stränga dragen, hos sin domare den dagen".
Jag hajade till. Och upplevde en känsla av skräckblandad fascination.
Att jag fick känslor av skräck är ju inte så underligt, med tanke på textens karaktär.
Men samtidigt blev jag fascinerad. Det här var ingen vanlig snäll psalm som talade om att Gud är god, eller att Jesus älskar barn. Det här var blodigt allvar.
Svavelosande sådant.
Fascinationen hade i viss mån också en positiv underström. Jag hade själv en stark känsla i magtrakten av att vissa människor begår illdåd och aldrig ställs till svars för dessa. Och kände att det kändes bra om det ändå fanns någon rättvisa någon annanstans...
Då hade jag som sagt inte hört melodin. Den kanske första gången jag hörde den var när jag såg filmen "The Shining" 1980. Jag vet inte om jag då fattade att det nästan helt följde melodin till Dies Irae, men om jag inte visste det har jag ändå en känsla av att jag anade det.
Här kan man konkret se och höra av hur den ingår i öppningsscenerna i The Shining. Jag nästan ryser när jag ser och hör det - för första gången sedan hösten 1980.
Hela sången, plus den svenska översättningen av texten, kan ses och höras här.
Thomas av Celano
Ja, det där är ett spännande och ganska komplicerat ämne inom tidig kristen teologi.
Det finns faktiskt belägg för att många tidiga kristna – särskilt under de första århundradena – tänkte sig Jesu död inte främst som ett "försoningsoffer till Gud" (som i den senare så kallade tillfredsställelseläran eller Anselms teori på 1000-talet), utan snarare som ett slags "lösensumma" eller "köp av människan fri från Satan".
Nya Testamentet
Redan i evangelierna och Paulus’ brev finns formuleringar om Jesus som en "lösen" (lytron)
för många (t.ex. Mark 10:45, 1 Tim 2:6). Dessa texter utvecklades
tidigt i riktningen att Jesu död var betalningen som befriade
människorna från Satans makt.
Origenes (ca 185–254)
Han är den tidige kyrkofader som tydligast formulerar idén: människan
hade genom synden blivit Satans egendom. Gud lurade Satan genom att
erbjuda Jesu mänskliga kropp som lösen, men eftersom Jesus var gudomlig
sprack "affären". Det här kallas ofta lösensummeteorin.
Gregorios av Nyssa (ca 335–395)
Utvecklade detta till en mer mytisk berättelse: korset var som en krok,
och Jesus kropp betet. Satan tog betet men fastnade på kroken – alltså
besegrades han.
Augustinus (354–430)
Han håller också fast vid tanken på att människan var "fången under
Djävulens herravälde", och att Jesu död frigjorde henne. Han betonar
dock mer att Satan inte hade rättmätig makt över människan, utan att Gud
med rättvisa kunde befria henne.
Försoningslärans förskjutning
Först med Anselm av Canterbury (ca 1033–1109) sker den klassiska förskjutningen: i Cur Deus homo
menar han att Jesu död inte var en lösensumma till Satan, utan en
satisfaktion till Guds ära. Senare utvecklade reformatorerna detta till strafflidandeteorin – att Jesus tar på sig Guds straff i vårt ställe.
Alltså: Ja, under de första århundradena dominerade en tolkning där Jesus offras eller ges som en lösensumma för att befria människan från Satan. Det var först långt senare som idén om att Jesu död var ett offer "till Gud själv" på allvar slog igenom.
Vill du att jag ska leta upp konkreta citat från t.ex. Origenes eller Gregorios av Nyssa för att visa hur de formulerade det?
Det du lyfter fram är precis den invändning som många, både inom och utanför kyrkan, har haft mot den så kallade tillfredsställelse- eller strafflidandeteorin om försoningen. När man formulerar det rakt ut på vanligt språk, låter det ofta ganska groteskt: en Gud som är så rasande att han måste döda någon, och blir nöjd när oskyldige Jesus offras i stället för de skyldiga.
Anselms tanke (1000-talet)
Anselm talade inte om "Guds vrede" i första hand, utan om Guds ära eller heder. Människans synd hade kränkt Guds ära, och skulden var så stor att ingen människa kunde återställa den. Därför behövdes en Gud-människa (Kristus) som genom sitt liv och sin död gav Gud en "tillfredsställelse" som var större än syndens skada.
Även detta kan upplevas som feodalt färgat: som en furste som kräver en kompensation för en förolämpning.
Reformationens utveckling (1500-talet)
Luther och framför allt Calvin skärpte teorin: Jesu död sågs mer explicit som att Guds vrede måste utlösas – och den riktades mot Sonen i stället för människorna. Detta kallas ofta penal substitution (straffsubstitution).
Här blir bilden starkt juridisk: Gud är domaren som måste utdöma straff, men Kristus tar det i vårt ställe.
Kritik i modern tid
Många teologer menar som du: om man översätter modellen till mänskliga relationer blir Gud lik en våldsam patriark som inte kan kontrollera sin vrede och därför slår sitt eget barn i stället för den skyldige. Det har kallats ”gudomlig barnmisshandel” (bl.a. av feministteologen Rita Nakashima Brock).
I vår tid är det svårt att förena en sådan bild av Gud med föreställningar om kärlek, barmhärtighet och rättvisa.
Alternativa tolkningar
Moral influence-teorin (Abelard, 1000-talet): Jesu död visar Guds kärlek och väcker oss till omvändelse.
Kristus Victor-teorin (återupplivad på 1900-talet av Gustav Aulén): Jesu död är segern över synd, död och djävul – en befrielsehandling snarare än en juridisk transaktion.
Solidaritetsmodeller: Jesus lider med oss, i vår plats, snarare än i vårt ställe, och öppnar vägen till gemenskap med Gud.
Så, du har helt rätt i att om man tar straffsubstitutionen bokstavligt så tecknar den en märklig och kanske skrämmande bild av Gud. Det är därför många nutida kristna teologer säger att den inte är den enda – eller ens den bästa – förståelsen av Jesu död.
Vill du att jag visar exempel på hur moderna teologer (inklusive inom kyrkorna) har försökt omtolka bort från den "vredes-bilden" av Gud?
Ja, absolut. Det uttrycket – ”cosmic child abuse” (kosmisk barnmisshandel) – är ett modernt polemiskt namn på den straffsubstitutiva försoningsläran (att Jesus dog i vårt ställe för att stilla Guds vrede).
Termen populariserades av den brittiske teologen Steve Chalke i boken The Lost Message of Jesus (2003).
Han skrev att om man beskriver försoningen som att Gud straffade sin egen oskyldige Son i vårt ställe, så låter det mer som kosmisk barnmisshandel än som ett uttryck för kärlek.
Han fick hård kritik från konservativa evangelikaler, men hans formulering satte fingret på något som många människor redan kände: att den traditionella modellen kan låta våldsamt och orimligt.
Oskyldigt offer:
En människa (Jesus) får bära straffet för andras brott. Det skulle i
mänskliga juridiska termer betraktas som djupt orättfärdigt.
En våldsam Gud:
Gud framstår som en fadersgestalt som inte kan tygla sin vrede, utan
måste få utlopp genom att döda sitt eget barn. Det liknas vid en
misshandlande förälder.
Normalisering av våld:
Kritiker menar att detta riskerar att rättfärdiga eller legitimera
strukturer av våld och förtryck – eftersom det största exemplet på
”rättvisa” blir att någon oskyldig lider i stället för den skyldige.
Oförenlighet med kärlekens Gud:
Istället för att framstå som kärleksfull blir Gud en som kräver blod
innan han kan förlåta. Det kolliderar med många moderna uppfattningar om
både etik och Guds natur.
De som håller fast vid substitutionsteorin svarar ofta:
Jesus är Gud, inte bara "sonen som utsätts". Därför handlar det inte om en fader som plågar sin son, utan Gud själv som tar straffet på sig.
Den bibliska rättvisan kräver att synd får konsekvenser – och korset visar både Guds rättvisa och Guds kärlek.
De ser alltså bilden inte som barnmisshandel, utan som självuppoffring.
Så uttrycket cosmic child abuse är en sammanfattning av den moraliska invändningen: att teorin gör Gud till en våldsam förälder som bara kan förlåta efter att ha misshandlat sitt eget barn.
Vill du att jag också ska visa hur Chalke och andra istället försöker beskriva korset – alltså vad de sätter i stället för substitutionsteorin?
Ja, precis – det är en väldigt speciell situation.
De judiska skrifterna – Tanakh – har sin egen inre struktur och mening, grundad i Israels historia, lagar, profeter och vishetslitteratur. Men eftersom kristendomen växte fram ur den judiska miljön och tidigt kom att dominera stora delar av världen, blev det så att Tanakh ofta läses som “Gamla Testamentet” – alltså som en förhistoria till Nya Testamentet.
Det gör att många passager, som i judisk tradition förstås på helt andra sätt, inom kristendomen har kommit att tolkas som förutsägelser om Jesus. Ett klassiskt exempel är Jesaja 7:14 (“Se, jungfrun skall bli havande...”), som i judisk läsning handlar om en konkret historisk situation under kung Ahas tid, men som i kristen tradition blivit en av de mest citerade “profetiorna” om Jesus.
Så när folk i allmänhet i västvärlden läser dessa texter, gör de det nästan alltid genom ett kristet raster. Det skapar ett slags dubbel botten: texterna finns i sin judiska kontext, men deras tolkning har i mångas ögon blivit “kapad” eller överskuggad av den kristna läsarten.
Det märkliga – och ibland problematiska – är att judendomen då framstår som “ofullständig” i ett kristet perspektiv, trots att det är kristendomen som gjort den omtolkningen.
Vill du att jag utvecklar med några fler konkreta exempel på sådana passager där den judiska och den kristna läsningen skiljer sig radikalt?
Bra! Här är några tydliga exempel där den judiska och den kristna läsningen går åt olika håll:
1. Jesaja 7:14
“Se, den unga kvinnan (hebr. almah) skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.”
Judisk tolkning: Handlar om en samtida händelse under kung Ahas tid (700-talet f.v.t.). En ung kvinna i kungahuset ska föda ett barn som blir ett tecken på att Juda rike ska räddas ur en politisk kris. Ordet almah betyder ung kvinna, inte nödvändigtvis jungfru.
Kristen tolkning: Ses som en profetia om jungfrufödseln av Jesus. Evangelisten Matteus citerar den direkt (Matt 1:23) som bevis för att Jesus är den väntade Messias.
2. Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”
“Han blev genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull…”
Judisk tolkning: Den “tjänare” som beskrivs förstås oftast kollektivt, som Israels folk självt, som lider men en dag ska upprättas. Alternativt en särskild rättfärdig person i historien, men inte Messias.
Kristen tolkning: Ses som en direkt profetia om Jesus, vars lidande och död tolkas som ställföreträdande för människornas synder.
3. Mika 5:2
“Men du, Betlehem Efrata… från dig skall det komma en härskare i Israel…”
Judisk tolkning: En messiansk text i vissa judiska traditioner, men inte nödvändigtvis kopplad till en gudomlig person. Handlar om en framtida ledare ur Davids släkt.
Kristen tolkning: Tolkad som förutsägelsen av Jesu födelse i Betlehem. Matteus och Lukas knyter direkt an till detta.
4. Psaltaren 22
“De genomborrar mina händer och fötter… de delar mina kläder mellan sig.”
Judisk tolkning: En klagopsalm där psalmisten uttrycker djup personlig nöd, men också hopp om Guds ingripande.
Kristen tolkning: Ses som en förutsägelse av korsfästelsen. Jesus citerar inledningen på korset (“Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”).
5. Hosea 11:1
“När Israel var ung, hade jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.”
Judisk tolkning: Handlar om Israels folks uttåg ur Egypten – inget annat.
Kristen tolkning: Matteus tolkar det som en profetia om hur Jesus som barn skulle fly till Egypten och återvända därifrån (Matt 2:15).
Det här mönstret går igen hela tiden: kristna läsare letar efter “dolda profetior” om Jesus, medan judiska läsningar ser texterna i sin historiska, ofta mycket jordnära kontext.
Vill du att jag också visar hur judiska kommentatorer (t.ex. Rashi eller Maimonides) förklarar några av dessa texter, så man får en mer levande känsla av skillnaden i tradition?
Perfekt! Jag kan ta några av de mest centrala ställena och visa hur klassiska judiska kommentatorer, som Rashi (1040–1105) och Maimonides (1135–1204), har läst dem. Då ser man ännu tydligare kontrasten mot den kristna läsningen.
Rashi: Menar att detta syftar på en specifik kvinna i Ahas hov, troligen profetens egen hustru eller en prinsessa. Tecknet handlar om att Juda rike snart ska räddas undan sina fiender. Det är ett budskap för den tiden, inte för framtiden.
Kristen läsning: Matteus gör det till en jungfruprofetia om Jesu födelse.
Rashi: Den “lidande tjänaren” = Israels folk. Han betonar att Israel ofta kallas “Guds tjänare” i Jesaja (t.ex. Jes 41:8, 44:1). Lidandet är nationens, inte en individ som ska frälsa genom död.
Maimonides: Förnekar uttryckligen att Messias ska lida och dö. Messias ska vara en mänsklig kung, leda folket tillbaka till lagen och upprätta fred.
Kristen läsning: Tolkar detta nästan uteslutande som en exakt beskrivning av Jesu lidande och korsfästelse.
Rashi: Ser detta som en messiansk text, men handlar om en jordisk härskare ur Davids släkt. Ingen idé om gudomlighet.
Kristen läsning: Kopplas direkt till Jesu födelse i Betlehem.
Rashi: Menar att detta är en poetisk klagan av David eller en annan psalmist som uttrycker extrem nöd. Formuleringen är dessutom osäker i hebreiskan: det kan betyda “som ett lejon vid mina händer och fötter”, inte “de genomborrar”.
Kristen läsning: Ses som en ordagrann profetia om korsfästelsen.
Rashi: Klargör att “min son” = Israel som folk. Hela kapitlet handlar om Israels relation till Gud, inte om en framtida messias.
Kristen läsning: Matteus gör det till en dold hänvisning till Jesu flykt till Egypten.
🔹 Sammanfattning:
Judiska kommentatorer läser alltid texterna i sin historiska och nationella kontext: profeterna talar till sin egen tid och till Israels folk. Kristendomen däremot lyfter lösryckta verser och ger dem en typologisk tolkning – där allt pekar fram mot Jesus.
Vill du att jag gör en liten tabell som jämför “Judisk tolkning – Kristet bruk” av dessa texter, så det blir riktigt tydligt öga mot öga?
Det finns sympatiska kristna.
Det finns också osympatiska kristna.
Och sedan finns det otäcka kristna.
En av de sistnämnda har nyligen avlidit.
Han har fått en helt svavelosande nekrolog - här.
John MacArthur - avliden ledare för Grace Community Church
På "Ready to Harvest", en YouTubekanal som med mer än pedantisk noggrannhet letar reda på olika kristna grupper i framförallt USA, kan man finna en intressant video om den USA-baserade "United Church of Christ"
För den som tröskat igenom den ena efter den andra mer eller mindre fundamentalistiska gruppen på YouTube (varför gör jag det?) var det som att få lite frisk luft.
Politiskt är kyrkan närmast "woke" vilket är lite udda för en kyrka i USA idag. Teologiskt är den mycket öppen - man förväntas inte tro på försoningsläran, skapelseberättelsen, Bibelns ofelbarhet, mm. mm.
En representant för kyrkan citerades när hen sa att hen inte ansåg att Jesus dog för att försona våra synder - hans mission var att sprida ett budskap som skulle frälsa - inte att dö för att frälsa.
Mycket sympatiskt.
De flesta verkar ändå acceptera uppståndelsen. Men det är inte på något sätt tvingande, och i videon citerades en kyrkomedlem som inte gjorde det.
Kyrkan förkastar helvetesläran. Den accepterar utvecklingsläran, och menar att evolutionen var det sätt som Gud skapade livet och människan.
Den accepterar kvinnliga pastorer och samkönade äktenskap.
Den verkar stå i hård opposition mot Trumpregimen.
Det verkar tyvärr inte finnas något liknande i Sverige.*
Däremot kan man på nätet ta del av deras officiella webbsida, dessYouTubekanal och dess Facebooksida.
Eftersom jag är flygrädd kommer jag nog aldrig att åka till USA. Men om jag hade vågat skulle jag kanske någon gång besöka några av deras gudstjänster. Det skulle nog vara både roligt och intressant.
--------
*Även om en del kritiker hävdar att Svenska Kyrkan är något liknande, men det stämmer faktiskt inte.
Jag brukar inte ägna mig åt bibelexeges. Men just nu kan jag inte låta bli...
Det finns inte endast nyansskillnader mellan Jesus och Paulus - det är helt olika läror.
Hur kommer man till himmelen? Jesu synsätt illustreras bland annat genom detta citat.
"Då kom en man fram till honom och frågade: »Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?« Jesus sade: »Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.« – »Vilka?« frågade han, och Jesus svarade: »Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.«
Då sade den unge
mannen: »Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?« Jesus
svarade: »Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge
åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« När
ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.
Men
Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik
att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en
kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds
rike.« (Matteus 19:16-24)
Paulus säger istället så här:
"Om
du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta
tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." (Romarbrevet 10:9)
Jesus
i evangelierna talar om etik, gärningar, hjärtats intentioner, och en
radikal efterföljelse (t.ex. sälja allt, älska sin nästa, förlåta).
Paulus
betonar tro som vägen till frälsning – inte genom lagen eller
gärningar utan genom tron på Jesus "Ty vi menar att
människan blir rättfärdig genom tro, utan laggärningar.". (Rom 3:28)
Det verkar onekligen som att Jesus och Paulus grundade två helt olika religioner, som idag båda kallas kristendom.
Återigen till Jesus: "Jag har inte kommit för att upphäva lagen eller profeterna utan för att uppfylla dem. Sannerligen, innan himmel och jord förgår skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå – förrän allt har skett." (Matt 5:17)
Någon kan invända att det i Johannes
talas om att tron på Jesus frälser. Det är sant - där skiljer den sig
från de synoptiska evangelierna. . Ett exempel är ju detta. "Den som
tror på mig skall leva om han
än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin
dö." (Johannes 11:25–26)
Men vad det betyder är ju inte helt klart. Det står aldrig i Johannes att tro på Jesus innebär att tro på hans död och uppståndelse. Det torde snarare innebära att tro på hans lära - vilket gör att skillnaderna mellan Johannes och de synoptiska evangelierna inte blir SÅ stor.
Jämför gärna med denna video...
I en video på denna ateistiska YouTubekanal tas upp något som borde vara av intresse även för de som inte är ateister.
Det är de stora skillnaderna mellan Jesus och Paulus.
Det finns i alla fall i de synoptiska evangelierna - inget som helst stöd för uppfattningen att det är tron på Jesus som frälser. Jesu lära handlade om dels gärningar, dels om medkänsla med andra människor.
Paulus lära handlade om att tron på Jesus frälser i sig.
I videon påpekas också att det hos Jesus inte finns några motsvarigheter till de kvinnofientliga utfallen hos Paulus.
Paulus och Jesus grundade två helt olika religiösa system. Det som kallas för kristendom idag är en syntes av båda, där Paulus har kommit att dominera över Jesus.
Det bör tilläggas att de kyrkor som idag är värst är de som mest lutar åt Paulus förvrängningar. Det gäller i synnerhet protestantisk fundamentalism - i olika varianter, från kalvinister till evangelikaler. För två avskräckande exempel se YouTubekanalerna "Faith on Fire" (evangelikal) och den än mer otäcka "Justin Peters Ministries" (kalvinistisk).
Den senare är den värsta - där predikas den mest otäcka predestinationslära i var och varannan video.
En
kristendom som helt bryter med Paulus skulle kanske kunna bli riktigt
sympatisk. I alla fall om den också tar avstånd från läran om eviga
straff i brinnande eldar.
Det var i slutet av oktober 1985, då Svenska Kyrkan fortfarande var en statskyrka. Jag gick då på Bona folkhögskola vid Motala - en för mig mindre lyckad period. Vi hade höstlov och jag skulle följa med två elever till den enes far, som bodde i Arboga.
När vi kom dit den första
kvällen var det någon som tipsade mig om en debatt mellan en präst i
Svenska Kyrkan, och en pastor i pingstkyrkan. Det lät riktigt
intressant, så jag gick dit. Det visade sig att alla närvarande kunde
delta i diskussionen.
Det blev också intressant. Ganska snart kom debatten att handla om helvetesläran. Det framgick snart att jag och prästen hamnade på gemensam front mot pingstvännen.
Jag var ganska stillsam. Jag påpekade förstås att läran om ett evigt helvete var en milt sagt kärlekslös lära, men tog också upp en annan sak. Pingstvännen försvarade inte endast helvetesläran i sig, men menade att det var alla som inte trodde på Jesus som skulle hamna i ett evigt helvete.
Jag påpekade att varje gång helvetet nämns i de tre synoptiska evangelierna (som är de tidigaste evangelierna) handlar det om ett straff för onda, oempatiska handlingar. Inte om att de som inte trodde på Jesus skulle hamna där. I Johannesevangeliet nämns inte helvetet alls.
Då sade pingstvännen att jag tog dessa bibelställen utan att ta hänsyn till vilket sammanhang de ingick i. Det var i och för sig logiskt om man ser hela Bibeln som en ofelbar helhet. På andra ställen i Nya Testamentet står det att det är tron på Jesus, och inte gärningar, eller allmän empati, som gäller.
Men eftersom jag inte såg Bibeln som en ofelbar helhet var argumentet för mig irrelevant. De synoptiska evangelierna kunde inte bedömas utifrån ex.vis de paulinska breven eller Uppenbarelseboken. De hade olika författare, och jag förkastade helt idén att de hade författats av Gud.
Prästen höll med mig, i alla fall om den första punkten, det kärlekslösa i helvetesläran. I motsats till mig kunde han inte dölja sin ilska. Han nästan skrek att en kärleksfull Gud inte kunde tänkas upprätta ett gigantiskt Auschwitz - som dessutom skulle vara i evighet.
På nästa förmiddag gick jag faktiskt till kyrkan. Minns inte varför, kanske jag hade hört att det var just denna statskyrkopräst som skulle predika.
Jag blev lite överraskad när jag hörde att dagens evangelietext handlade om just helvetet. Jag undrade hur prästen skulle lösa den saken.
Men för honom var det inget problem. Han försökte inte argumentera för att denna text inte talade om ett evigt helvete, som exempelvis en sjundedagsadventist skulle göra. Av formuleringarna att döma trodde han att de verkligen handlade om en evig pina, men det struntade han totalt i.
Han förkastade bibelstället rakt av, och upprepade sin formulering från kvällen innan att det skulle innebära att Gud skulle skapa ett Auschwitz som skulle existera i evighet.
Det är nog den enda gång jag har varit med om (eller ens hört talas om) att en präst i sin predikan citerar ett bibelställe - för att sedan polemisera mot det. Jag blev mycket imponerad.
Efter predikan gick jag fram till prästen och tackade för hans predikan. Vilket är den enda gången i mitt liv då jag gjort något sådant. Och tillade att han denna gång i alla fall fick sista ordet.
Prästen såg road ut och sa att det ju skulle varit väldigt djärvt om någon av besökarna avbröt en gudstjänst för att kritisera prästens predikan. Så han hade nog räknat med att få sista ordet. :-)
Att påstå att det inte finns arkeologiska belägg för Bibelns
berättelser är en grov underdrift. Åtminstone när det gäller den större
delen av vad kristna kallar Gamla Testamentet (GT) är det snarare så att
det finns överväldigande arkeologiska belägg för att dess berättelser
inte stämmer. Och eftersom Nya Testamentet till så stor del bygger på GT
påverkar det också synen på detta.
Den som tvivlar på detta djärva påstående rekommenderas att läsa "Bibeln och arkeologerna" av Hans Furuhagen (Natur och Kultur 2010). Det är en läsning som skulle kunna få en förödande effekt på många fundamentalister. I alla fall de som inte är förmögna till att konstruera fantasifulla (men för det mesta ohållbara) motargument.
Nedanstående inlägg bygger till stor del, men definitivt inte enbart, på Furuhagen.
Furuhagen går igenom berättelserna i Bibeln (framför allt de i GT) mycket noga och jämför med det arkeologiska materialet. Det har många gjort tidigare - men Furuhagens bok är en ovanligt pedagogisk sammanställning.
Att syndafloden är en (otäck) saga behöver inte påpekas. En världsomfattande översvämning av den typen skulle ha skapat ett helt jordskikt som lätt skulle kunna upptäckas om det hade funnits. Men det finns inte.
Att det saknas belägg för Abraham, Isak och Jakob är
ju inte så konstigt. Det skulle knappast ha funnits belägg för dem även
om de hade existerat. Men det finns belägg för att avgörande delar av
berättelserna om dem inte kan stämma. Exempelvis var kameler inte
domesticerade i Mellanöstern före 1000 f.kr. - långt efter alla rimliga
dateringar av deras eventuella resor.
Sedan börjar det brännas ordentligt . Uttåget i Egypten skulle ha lämnat arkeologiska spår på Sinaihalvön om den hade ägt rum - vilka inte finns. (Sjundedagsadventister - som är ovanligt sinnrika i att hitta nya argument för att försvara Bibeln - försöker i och för sig bemöta detta genom att hävda att vandringen inte alls gick genom Sinai, utan genom nuvarande Saudi-Arabien...) .
Invasionen av Kanaan kan inte ha ägt rum - de städer som påstods ha förstörts förstördes inte, eller var inte byggda, eller hade varit ruiner sedan lång tid tillbaka. Det enda undantaget tycks vara Hazor, men det tog två hundra år innan israeliter bosatte sig i det förstörda Hazor. Det verkar troligt att Hazors förstörelse berodde på en egyptisk straffexpedition.
Som bland annat den israeliske arkeologen Israel Finkestein visat talar det arkeologiska materialet snarare för att proto-israeliterna var en grupp kananéer (de kananeiska och israelitiska språken var nästan identiska!) som pga klimatförändringar lämnade jordbruket, vandrade österut och övergick till att bli boskaps-skötande nomader, och senare återvände till Kanaan.
Det är också anmärkningsvärt att de kananéer som i Josuaboken beskrivs som nästan helt utrotade - i den efterföljande Domarboken är i högsta grad både närvarande och starka - och fortsätter att ställa till mycket stora problem för israeliterna.
Medan kampen mot kananéerna verkar inhöljda i mytiska sagor har däremot kampen mot filistéerna en något större verklighetsbakgrund. Filistéerna var erövrare som kom från Grekland och som riktade angrepp mot stora delar av Mellanöstern.
Om dessa saker har jag skrivit tidigare. Men det visar sig också att inte heller berättelserna om de stora kungarna David och Salomo verkar ha någon verklighetsbakgrund. Deras riken kan inte bekräftas av arkeologin. Det är anmärkningsvärt, i synnerhet när det gäller Salomo. För enligt Bibeln var denne en stor byggherre - han blev så känd för sina påsådda byggnadsverk att en del frimurare långt senare hävdade att de kan härleda sitt ursprung till honom...
Men av döma av de arkeologiska beläggen var Davids och Salomos riken - om de ens funnits - snarare någon form av små hövdingadömen som inte avsatte några arkeologiska spår.
Dessutom finns det inga
utomstående belägg för dessa påstått stora kungar. Vare sig assyrierna,
babylonierna, eller egypterna nämner vare sig David eller Salomii sina
bevarade, och mycket omfattande, texter. Trots att de nämner senare
kungar i Juda och Israel.
Någon kan invända att Salomos tempel bevisligen fanns. Jo, det fanns bevisligen ett tempel som kallades så, men det existerade inte på den tid då Salomos kungadöme påstås ha funnits. Det byggdes långt senare.
Men efter den påstådde Salomo händer det faktiskt något. Det delade rike som enligt Bibeln uppstod efter Salomos död finns det faktiskt belägg för - både arkeologiskt och som sagt skriftligt. Medan inga textarkiv från den tiden nämner David eller Salomo nämns alltså flera av de efterföljande kungarna i både nord- och sydriket, i samtida källor. Och från dessa riken finns det också arkeologiska belägg, Det ser ut som om nordriket "Israel" och sydriket "Juda" faktiskt existerade - medan berättelserna om vad som kom före detta är helt obekräftade legender.
Dessutom talar mycket för att den tidigaste religionen inte var monoteistisk utan henoteistisk. Att dyrka "andra gudar" sågs enligt Bibeln av Jahve som närmast ett äktenskapsbrott. Jahve var en "svartsjuk och nitälskande" gud - han blev upprörd över att "Israels barn" var otrogna och rände efter andra gudar.
När skrev dessa berättelser? I de påstått tidigare böckerna i GT nämns exempelvis ofta städer som inte fanns när de sägs ha skrivits. Av allt att döma skrevs de mycket senare.
En del skrevs kanske i Juda strax före den babyloniska fångenskapen - de ständiga angreppen på nordriket Israel visar att det inte kan ha skrivits där! - och det faktum att samaritanerna - som härstammar från överlevande från nordriket - godtar Moseböckerna och möjligen Josua men inte de senare böckerna i GT tyder nog på att just dessa måste ha skrivits före den babyloniska fångenskapen.
Men allt talar faktiskt för att det mesta i GT skrevs under denna fångenskap.
Israel hade redan tidigare krossats av assyrierna. De flesta israeliter fördes bort och hördes aldrig av mer. Därav mytologin om "Israels tio förlorade stammar". Det finns de som hoppas att dessa ska återfinnas(!) men det lär de inte göra. Assyrierna kunde vara skoningslösa mot besegrade folk.
Det var däremot inte babylonierna. De bortförda från Juda - troligen inte hela befolkningen men framförallt dem bildade eliten - fick faktiskt behålla sin kultur och uppenbarligen även sin religion. Av en rad kronologiska och andra skäl är det troligt att de större delarna av GT faktiskt skrevs där. (Daniels bok, som beskriver just den perioden, skrevs dock med all säkerhet långtt senare).
Så
i fångenskapen i Babylon försökte lärda män (de som skrev var troligen
nästan enbart män) som ryckts upp från sitt land konstruera en tidigare
historia. Jag skriver medvetet "konstruera" och inte "rekonstruera"; det
arkeologiska materialet tillåter inte den senare formuleringen!
Vissa frågor kvarstår. Förvandlades henoteismen till monoteism redan i Babylon, eller var det resultatet av det senare mötet med de monoteistiska persiska zoroastrierna? Idag verkar fler och fler forskare luta åt det sistnämnda.
Man det hela är hisnande. Om inte några deporterade människor i detalj hade försökt konstruera en egen förhistoria skulle Gamla Testamentet inte ha funnits idag, Och knappast heller den judendom som vi känner idag. Och utan judendom ingen kristendom. Och utan judendom och kristendom ingen islam.
Den grupp av skrivande människor som var fångna i Babylon skulle genom sitt skrivande komma att prägla religionshistorien i större delen av världen de närmaste 2500 åren.
Jag känner mig helt överväldigad.
Efter att ha plågat mig igenom ett mycket stort antal förfärliga
videor och texter från kristna fundamentalister i USA är jag lite
skakad, eller mycket skakad.
Det mardrömslikt mörka idésystem de
lever i är förstås värre än alla skräckfilmer jag någonsin sett. Den
kristna fundamentalismen tävlar nästan med satanismen i att anamma ett
nattsvart andligt mörker.
De fundamentalistiska kristna i USA är för
övrigt uppdelade i olika sekter som regelbundet och hårt angriper
varandra. De nykalvinistiska grupperna är nog de mest öppet cyniska, men
de karismatiska evangelikaler som hårt angriper kalvinismen är mycket ofta i grunden inte mycket bättre.
Man skulle till och med kunna säga att kalvinisterna är mer ärliga - och inte ens försöker dölja de omänskliga
dragen i sin lära.
Rubriken ovanför detta inlägg är hämtad från en kvinna som
uppfostrades i en fundamentalistisk baptistkyrka i USA. När hon till
slut började undersöka vad som VERKLIGEN stod i Bibeln insåg hon att den
till mycket stora delar faktiskt är fasansfull.
Jag gjorde
faktiskt samma erfarenhet när jag var åtta år... Jag började läsa Bibeln i
hopp om att få ett kärleksfullt alternativ till den nattsvarta tillvaro
jag levde i. Resultatet blev en chock.
Den video av henne som har samma titel som detta blogginlägg kan höras här.
Hon kallar sig Kristi Burke. Hennes YouTube-kanal kan nås här.
...fler och fler videor som försöker bevisa att Donald Trump är Anti-Krist. Denna YouTube-kanal
innehåller hundratals videor på detta tema. På samma sätt finns det
oerhört många videor som hävdar att Trunp är helig, och sänd av Gud.
Årets val i USA måste vara det kanske märkligaste presidentvalet i
USA:s historia.
Det är inte endast Trumpsidan som använder Bibeln i det US-amerikanska presidentvalet,
Det går lätt att hitta videor som drar paralleller mellan Donald Trump och den Anti-Krist som Bibeln varnar för.
Detta är en ganska så skickligt gjord video på detta tema.På den ofrivilliga grannbloggen "Ashtar Command Book Blog" hittade jag denna länk.
Ashtar Command Book Bloog har ofta intressanta länkar, men har ofta, eller oftast, åsikter som jag absolut inte delar....
I den länk som den nyligen delade kan vi se en US-amerikansk kristen fundamentalist som upprörs över hur många kristna Trumpanhängare på största allvar jämför sin favoritpolitiker med Jesus och ibland till och med verkar sätta Donald Trump högre än Jesus.
Bibelcitat tolkas som om de egentligen handlar om Trump. En del anses till och med handla om det misslyckade mordförsöket på Trump...
Trump beskrivs som den av Gud utvalde frälsaren.
Det är en av flera orsaker som gör mig på gränsen till skräckslagen inför perspektivet av en Trumpseger. En presidentkandidat som av stora entusiastiska anhängarskaror ses som Guds utvalde, och som åtminstone implicit ser dennes fiender som representanter för Satan, är förstås problematisk.
I synnerhet som han själv aldrig öppet distanserar sig från dessa tolkningar,. Och i synnerhet om han skulle vinna i november.
Jag har under de senaste åren plågat mig igenom många videos av Doreen Virtue, och för den delen andra US-amerikanska kristna fundamentalister . En kristen men garanterat icke-fundamentalistisk kvinna som jag känt sedan 1972, föreslog en gång att jag tittar på sådana av samma anledning som andra tittar på skräckfilmer. Det kan nog ligga något i det.
Doreen Virtue är en av de mest aktiva kristna fundamentalisterna på nätet. Hennes huvudsakliga budskap är att hon en gång var anhängare till New Age men att hon sedan "föddes på nytt" genom Guds nåd och att hon numera är frälst.
Exakt vilken typ av fundamentalism hon står för har för mig varit lite oklart. Men mest av allt ger hon numera intrycket av att vara calvinist.
Hon har haft ett nära samarbete med Justin Peters, en av de mest aktiva neo-calvinistiska propagandisterna på nätet. Han har på sin webbsida anslutit sig till den ärke-calvinistiska åsikten att alla människor är förfallna, i sig helt utan hopp, Men att de ändå kan få ett hopp om de, helt oförtjänt, får Guds nåd. Helt oförtjänt, eftersom alla människor sedan syndafallet, förtjänar att hamna i helvetet i oändlig tid. Alla, utan undantag.
Men alla kommer inte att få Guds nåd. Gud har sedan evig tid valt ut att vissa människor ska få hens nåd, medan andra inte ska få¨det. Det finns inga som helst kriterier för vilka som ska få det eller inte. Man får närmast intrycket av att Gud drar lott.
Nu låter inte Doreen Virtue lika brutal, men eftersom hon samarbetar med Peters, och också hyllar andra kända calvinistiska propagandister i USA, kan man dra slutsatsen att hon åsiktsmässigt står dem nära. Dessutom kan man i hennes predikningar hitta en rad antydningar om att hon faktiskt tror som dem.
Jag vill tillägga att det här inte handlar om de stora kyrkorna med calvinistiskt ursprung, utan calvinistiska sekter, som framhåller de mest extrema inslagen i Calvins förkunnelse.
Dessutom är Virtue anti-feminist, åtminstone i den meningen att hon hårt driver linjen att kvinnor inte ska få vara religiösa lärare. De ska inte få vara pastorer eller präster, eller på annat sätt lära ut kristendom till en publik som innefattar både kvinnor och män. Elaka människor, inklusive jag själv, har länge påpekat att det är precis det hon gör - via nätet undervisar hon både kvinnor och män om sin egen variant av kristendom.
Hon brukar svara på detta påpekande med i mitt tycke ganska så underliga undanflykter.
Hon är en driven polemiker. Hon polemiserar gärna mot andra kristna, som inte delar hennes speciella variant av denna religion. Hennes polemik är ganska elak, men bitvis också ganska så skicklig.
Men hon har alltså en förhistoria. Under en lång tid försökte hon kombinera New Age-teman med en mycket odogmatisk form av kristendom. Enligt hennes själv skulle hon förr eller senare ha kommit till helvetet om hon hade fortsatt med detta. Men nu är hon alltså frälst, och slipper detta öde. Det är ju bra...
Hon har alltså inte kvar några av sina gamla texter eller videor på de sidor som hon kontrollerar, eller kan påverka. Men det finns ju sidor hon inte kan påverka
Ett exempel är denna video.
Det är den första videon som jag har sett som gjordes före hennes omvändelse . Och jag måste medge en sak. Jag tycker bättre om den pre-fundamentalistiska Virtue än om den nuvarande. Vare sig det nu innebär att jag inte fått Guds nåd, eller något annat.
Det finns ett naivt drag hos den tidiga Virtue. Men naivitet är trots allt bättre än cynism.
Här säger hon att alla människor har sin personliga skyddsängel, och att man kan be till denna för att få hjälp. Hon säger också att inte endast kristna utan även judar, muslimer och hinduer har sin personliga skyddsängel. Jag antar att hon menar att detta även gäller ateister. Det vore ju bra om det vore sant. Man kan ju alltid hoppas.
Det finns alltså en godhjärtat naivitet i denna video. Sedan är det ju en annan sak att hennes dåvarande verksamhet också måste beskrivas som kommersiell. Detta har hon själv också påpekat. Hon har offentligt bett Gud om förlåtelse för att hon tjänade pengar på att sprida villoläror.
Men det gäller ju än idag. Det finns med all sannolikhet fler engelsk-kunniga fundamentalister än det finns dito New Age-troende i världen idag. Och hennes senaste (mycket sålda) bok riktar sig till dem. Och så vitt jag fattar är hon idag långtifrån fattig.
Att tjäna pengar på religion är i sig en tveksam sysselsättning, men om man måste jämföra tycker jag att det är bättre att tjäna pengar på att inge alla läsare nån form av hopp, än att skänka vissa läsare trygghet och försöka skrämma de andra till "tro" genom en intensiv helvetesskräck.
Och återigen. I de mest tillförlitliga av evangelierna, de synoptiska, säger Jesus aldrig att man kommer till helvetet om man inte tror på honom. Vad än Virtue och andra så kallade evangelikaler än säger handlar Jesu lära om den dubbla utgången om gärningar - och inte om att man måste "ta emot" honom som sin "personliga frälsare".
Doreen Virtue är benhårt säker på att helvetet finns. För hennes egen skull hoppas jag innerligt att det inte finns.Jag börjar bli trött på den roll som Jesus spelar i de unket fundamentalistiska miljöerna. Enligt dessa lärde han ut att om man "tror" på honom eller "mottager" honom blir man frälst men om man inte gör det hamnar man i helvetet. Men det sa han förstås aldrig.
Om man letar efter vad som kan vara någorlunda autentiska Jesuscitat får man gå till de tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus, Lukas). Det är de tidigaste. Johannesevangeliet är senare och komponerat av människor som redan byggt upp en tillrättalagd ideologi runt honom. Jag utesluter inte att några av Jesuscitaten som endast finns hos Johannes är autentiska men man måste ändå sätta ett stort frågetecken kring många av dem.
Så om man tittar på de tre äldsta evangelierna, vad säger
Jesus där? Det finns inte ett ord som säger att man kommer till
helvetet om man inte tror på honom
Däremot är det sant att han talar om helvetet. Men i alla de fall han tar upp det är det grymma och oempatiska handlingar som leder dit.
Och framförallt sådana som är förknippade med materiellt övertag. Den rike mannen kommer till helvetet för att han inte ger Lazarus mat. Lazarus däremot kommer till himmelen trots att inget sägs om att han skulle "trott" på Jesus.
Förutom egoistiska handlingar är det en sak till som enligt dessa evangelier leder till helvetet. Och det är rikedomen i sig. "Ve ni som är rika, ty ni har redan fått ut er glädje". "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike".
Jesus umgicks med fattiga, ja han var en av dem . I de kretsarna var hatet mot de rika stort. Och av döma av texterna delade Jesus detta hat.
Att sedan Paulus av döma av de texter som tillskrivs honom hävdade att det är tron på Jesus som frälser får stå för honom. Men Jesus har det inget att göra.
Så vad än fundamentalister (som den förvirrade Doreen
Virtue) må säga är Jesu budskap att det är just gärningar som frälser.
Han skulle med säkerhet bli mycket beklämd om han hade haft oturen att
stöta på dagens fundamentalister.
/Från min huvudblogg 29 maj/
Nu talas det om författaren Lena Andersson. Som just visat att hon har en vulgär och föraktfull övre medelklassyn på fattiga.
Förra
gången det talades om Lena Andersson var 2005. Då hade hon pratat i
radio och ansett att Jesus var en obehaglig och dömande person.
Programmet fick ett stort antal anmälningar till radionämnden.
Jag
hörde inte det programmet, men med tanke på den senaste debatten undrar
jag om hennes ogillande av Jesus kanske berodde på att denne
saligprisade de fattiga och uttalade ve-rop över de rika. Och dessutom
sa att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för
en rik att komma in i Guds rike.
Däremot gick jag på en
uppföljande debatt hon hade med Stanley Sjöberg i Centrumkyrkan i
Sundbyberg i januari 2006. Det var en närmast bisarr upplevelse.
Att förlora en debatt mot Stanley Sjöberg ser jag som ett uttryck för ett svårslaget rekord i dumhet.
Men
det var precis vad hon gjorde. En minimiförutsättning för att diskutera
Bibeln med Stanley S borde väl vara att något så när läsa in en del
relevanta avsnitt i Bibeln. Men det hade hon inte gjort.
Så när
Stanley - som trots allt läst Bibeln - pressade henne på vad Bibeln
skrev om Jesus kunde hon inte svara. Hon var på reträtt hela tiden.
Så
mot slutet sade Stanley med ett brett leende att Lena visat att hon
inte visste något om Bibeln och hade fel om Jesus, men att de väl ändå
kunde enas om att islam var en hemsk religion.
Lena A svalde
betet. Hon sa på ett nästan undergivet sätt att hon visst kunde enas med
Stanley om att islam var en hemsk religion. Och så var debatten slut.
Värre intellektuell förnedring är svår att föreställa sig.
Och nu har hon gjort bort sig igen. Men denna gång inte för några hundra kyrkobesökare utan för ett helt land.
För den som nödvändigtvis vill veta - vilka dagar inföll påsken de
senaste 521 åren - plus i år och i nästa år? Jag kände att jag av helt
outgrundliga anledningar absolut ville veta. :-)
Svaren kan ses här.
Till på köpet får ni även de övriga helgdagarna, och andra dagar i kyrkoåret, år efter år.
Noli me tangere (Den uppståndne Jesus och Maria från Magdala) av Correggio 1543
