Återigen om Jesus och Paulus

Jag brukar inte ägna mig åt bibelexeges. Men just nu kan jag inte låta bli...

Det finns inte endast nyansskillnader mellan Jesus och Paulus - det är helt olika läror.

Hur kommer man till himmelen? Jesu synsätt illustreras bland annat genom detta citat.

 "Då kom en man fram till honom och frågade: »Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?« Jesus sade: »Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.« – »Vilka?« frågade han, och Jesus svarade: »Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.«

Då sade den unge mannen: »Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?« Jesus svarade: »Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

Men Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.«  (Matteus 19:16-24)

Paulus säger istället så här:

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." (Romarbrevet 10:9)

Jesus i evangelierna talar om etik, gärningar, hjärtats intentioner, och en radikal efterföljelse (t.ex. sälja allt, älska sin nästa, förlåta).

Paulus  betonar tro som vägen till frälsning – inte genom lagen eller gärningar utan genom tron på  Jesus  "Ty vi menar att människan blir rättfärdig genom tro, utan laggärningar.". (Rom 3:28)

Det verkar onekligen  som att Jesus och Paulus grundade två helt olika religioner, som idag båda kallas kristendom. 

Återigen till Jesus: "Jag har inte kommit för att upphäva lagen eller profeterna utan för att uppfylla dem. Sannerligen, innan himmel och jord förgår skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå – förrän allt har skett."  (Matt 5:17)

Någon kan invända att det i Johannes talas om att tron på Jesus frälser. Det är sant - där skiljer den sig från de synoptiska evangelierna. .  Ett exempel är ju detta.   "Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Johannes 11:25–26)

Men vad det betyder är ju inte helt klart. Det står aldrig i Johannes att tro på Jesus innebär att tro på hans död och uppståndelse. Det torde snarare innebära att tro på hans lära - vilket gör att skillnaderna mellan Johannes och de synoptiska evangelierna inte blir SÅ stor. 

Jämför gärna med  denna video...

Paulus vs Jesus

I en video på denna ateistiska YouTubekanal tas upp något som borde vara av intresse även för de som inte är ateister.

Det är de stora skillnaderna mellan Jesus och Paulus.

Det finns i alla fall i de synoptiska evangelierna - inget som helst stöd för uppfattningen att det är tron på Jesus som frälser. Jesu lära handlade om dels gärningar, dels om medkänsla med andra människor.

Paulus lära handlade om att tron på Jesus frälser i sig.

I videon påpekas också att det hos Jesus inte finns några motsvarigheter till de kvinnofientliga utfallen hos Paulus.

Paulus och Jesus grundade två helt olika religiösa system. Det som kallas för kristendom idag är en syntes av båda, där Paulus har kommit att dominera över Jesus.

Det bör tilläggas att de kyrkor som idag är värst är de som mest lutar åt Paulus förvrängningar. Det gäller i synnerhet protestantisk fundamentalism - i olika varianter, från kalvinister till evangelikaler. För två avskräckande exempel se YouTubekanalerna "Faith on Fire" (evangelikal) och den än mer otäcka "Justin Peters Ministries" (kalvinistisk).

Den senare är den värsta - där predikas den mest otäcka predestinationslära i var och varannan video. 

En kristendom som helt bryter med Paulus skulle kanske kunna bli riktigt sympatisk. I alla fall om den också tar avstånd från läran om eviga straff i brinnande eldar.

Bibelord som fundamentalister brukar undvika

Jag har alltså plågat mig igenom US-amerikanska fundamentalister av olika slag. 

Den öppna cynismen kan man finna hos calvinisterna; de mer karismatiska evangelikalerna är inte lika öppet cyniska. Men även dessa utgör en egenartad läsning (eller lyssnande, om det handlar om YouTube).. 

I motsats till calvinisterna tror de att människor har en fri vilja. Om man således fritt väljer att ta emot Jesus kommer man till himlen, om man likaså fritt väljer att inte göra det kommer man till helvetet. Så enkelt är det. 

De verkar också mena att det är ett stort, djärvt och uppoffrande steg att ta emot Jesus. Men om man lever i US-amerikansk medelklass idag är detta steg vare sig stort, djärvt eller framförallt speciellt självuppoffrande. De kan fortsätta att  leva ett bekvämt medelklassliv, och gå till en liten trevlig medelklasskyrka, och sjunga vackra psalmer. 

Men när jag besökte en sådan YouTube- sida, och påpekade att Jesus i de synoptiska evangelierna framförallt kräver gärningar, blev resultatet upprört. Det förklarades faktiskt att jag hade dömt mig själv med dessa kommentarer. 

Då tog jag bort dem och lade istället ut några  bibelord - fast på engelska (se nedan). Jag fick inget svar, men till min förvåning togs de inte bort. De fick faktiskt  alltså stå kvar, fast  okommenterade, även om de inte direkt placerades bland toppkommentarerna. 

Den US-amerikanska medellass som fylkas i de karismatisk-fundamentalistiska grupperna kan nog inte riktigt föreställa sig vad de tidigaste kristna var för några. De var nästan alla fattiga,  de tyckte definitivt illa om de välbärgade. Vilket definitivt avspeglas i nedanstående, men även andra, bibelord. 

Men på olika USA-sidor framhålls hela tiden att evangeliet absolut  inte är "vänster".  De verkar å andra sidan ha dimmiga begrepp om vad "vänster" är för något - de exemplifierar för det mesta endast med att de i motsats till vänstern är mot aborter och mot HBTQ. 

Många av dem röstar sedan på den inte så speciellt kristne mångmiljardären Donald Trump, och verkar se honom ungefär som Gamla Testamentet beskriver perserkonungen Cyrus (Kores).  Precis som denne räddade judarna från den babyloniska fångenskapen kommer Trump att rädda USA från "Woke"... som om det på något sätt vore jämförbara storheter. 

Detta gäller faktiskt karismatiker oftare än calvinister - de sistnämnda verkar inte riktigt lika ofta  uttala sig politiskt. 

Men båda dessa strömningar har lyckats med något som kristendomens fiender aldrig har lyckats med. Att få Jesus att verka löjlig. 

Och man kan tycka mycket om Jesus -  men löjlig var han faktiskt inte.

---------------

Nedan de verser jag lade ut på engelska en sådan sida. .

Jakobsvrevet 5 (Dess författare anses vara bror till Jesus)
 

'Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.'


Lukas 18
 

'En uppsatt person frågade honom /Jesus/: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.« Mannen sade: »Allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« Då sade Jesus: »Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: »Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.«'

Lukas 6

'Han /Jesus/ lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

»Saliga ni som är fattiga,

er tillhör Guds rike.
 

Saliga ni som hungrar nu,

ni skall få äta er mätta.

Saliga ni som gråter nu,

ni skall få skratta.
 

Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
 

Men ve er som är rika,

ni har fått ut er glädje.
 

Ve er som är mätta nu,

ni skall få hungra.

Ve er som skrattar nu,

ni skall få sörja och gråta.
 

Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.'

Apostlagärningarna 4-5
 

'Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.  Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.
 

Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: »Säg mig, var det allt ni fick för jorden?« – »Ja, det var allt«, svarade hon. Men då sade Petrus: »Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.« I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.'

Den verklige Jesus contra fundamentalisternas karikatyr

Jag börjar bli trött på den roll som Jesus spelar i de unket fundamentalistiska miljöerna. Enligt dessa lärde han ut att om man "tror" på honom eller "mottager" honom blir man frälst men om man inte gör det hamnar man i helvetet. Men det sa han förstås aldrig. 

Om  man letar efter vad som kan vara någorlunda autentiska Jesuscitat får man gå till de tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus, Lukas). Det är de tidigaste. Johannesevangeliet är senare och komponerat av människor som redan byggt upp en tillrättalagd ideologi runt honom. Jag utesluter inte att några av Jesuscitaten som endast finns hos Johannes är autentiska men man måste ändå sätta ett stort frågetecken kring många av dem. 

Så om man tittar på de tre äldsta evangelierna,  vad säger Jesus där? Det finns inte ett ord som säger att man kommer till helvetet om man inte tror på honom

Däremot är det sant att han talar om helvetet.  Men i alla de fall han tar upp det är det grymma och oempatiska handlingar som leder dit. 

Och framförallt sådana som är förknippade med materiellt övertag. Den rike mannen kommer till helvetet för att han inte ger Lazarus mat. Lazarus däremot kommer till himmelen  trots att inget sägs om att han skulle "trott" på Jesus. 

Förutom egoistiska handlingar är det en sak till som enligt dessa evangelier leder till helvetet. Och det är rikedomen i sig. "Ve ni som är rika, ty ni har redan fått ut er glädje". "Det är lättare för en kamel att komma  igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike". 

Jesus umgicks med fattiga, ja han var en av dem .  I de kretsarna var hatet mot de rika stort. Och av döma av  texterna delade Jesus detta hat. 

Att sedan Paulus av döma av de texter som tillskrivs honom hävdade att det är tron på Jesus som frälser får stå för honom. Men Jesus har det inget att göra. 

Så vad än fundamentalister (som den förvirrade Doreen Virtue) må säga är Jesu budskap att det är just gärningar som frälser. Han skulle med säkerhet bli mycket beklämd om han hade haft oturen att stöta på dagens fundamentalister.

En konspirationsteori - men knappast en konspiration

1991 gav Michail Baigent och Richard Leigh ut en bok med titeln "The Dead Sea Scrolls Deception". Den översattes till svenska och kom 1993 ut under titeln "Dödahavsrullarnas hemlighet."

Dessa två författare var också medförfattare till den tidigare boken "Holy Blood, Holy Grail" som hävdade att katolska kyrkan under en lång tid försökt dölja det "faktum" att det fanns levande ättlingar från Jesus och Maria Magdalena...

Sedan dess har de återkommit med en serie av anti-katolska konspirationsteorier. En av dessa presenterades i "The Dead Sea Scrolls Deception".

Den går i princip ut på att ett katolskt forskarteam på Vatikanens uppdrag under flera årtionden försökte mörka det faktum att Dödahavsrullarna innehöll material som helt underminerar  den kristna läran.

Dödahavsrullarna var en serie skriftfynd som hade återfunnits vid orten Qumran vid Döda Havet under några år från och med 1946. De innehäll en rad texter - såväl tidiga översättningar av böcker för Gamla Testamentet som en rad senare producerade texter. De brukar allmänt dateras till en period från ca 250 f.kr. till 68 e.kr.

De ser ut att vara producerade av en grupp inom judendomen med en dualistisk världsåskådning som lite påminner om zoroastrismen - och som kombinerade denna med en asketisk celibatär livsföring, hyllningar till fattigdomen, och ett mycket strikt regelsystem.

Baigent och Leigh hävdar i sin bok -  i mycket inspirerade av Robert Eisenman -   att de viktigaste delarna av dessa var skrivna under, och framförallt,  omedelbart efter Jesu levnad, och att centrala personer i dessa skrifter var identiska med Jesus bror Jakob, aposteln Paulus, och den judiska översteprästen Ananos.

Texterna skulle avspegla ett ställningstagande för Jakob, och ett fördömande av Paulus och Ananos. De skulle också visa att den ursprungliga Jesusrörelsen var en kamprörelse mot romarna, och att Jesus i den inte sågs som gudomlig.

Att Jesus var gudomlig, var en enligt författarna en förvrängning av Paulus, som enligt Baigent och Leigh dessutom möjligen var en romersk agent som försökte underminera kamprörelsen.

Detta skulle den katolska kyrkan via sina representater i den forskargrupp som skulle översätta och publicera Dödahavsrullarna på alla sätt försökt dölja.  Framförallt genom att försena publiceringen av texterna,

Detta beskrivs på ett antal mycket spännande sidor. Boken är förvisso lättläst som en deckare, och som sagt - spännande.

Det är sant att många av de katolska forskarna som satt på skrifterna fördröjde utgivningen på ett sätt som väckte uppseende.  Bland annat den ansedda tidskriften Biblical Archaelogy Review förde från mitten av 80-talet en kampanj för att publiceringen skulle påskyndas. Dock utan att föra fram några konspirationsteorier...

Vad som föranledde delar av forskargruppen att söla med utgivningen är förstås inte helt klart. För att ta reda på exakt varför krävs kanske någon form av retroaktiv telepati...

Vad som dock är helt klart är att de viktigaste texterna redan var översatta när Baigent och Leighs bok kom ut. Och de som inte hade publicerats då kom att publiceras några år senare.

Det ledde dock inte till något sammanbrott för den kristna läran..

Varför då?

För det första visar både paleolingvistiska analyser och C14-dateringar entydigt att de centrala texterna i Qumran hade skrivits långt före Jesu tid. Baigent och Leigh glider snabbt förbi detta, och antyder att man inte kan lita på någondera.

För det andra finns det visserligen likheter mellan Jesu lära, som den framställs i evangelierna, och den i Qumrantexterna.  Men skillnaderna är också mycket stora.

Jesus grupp var öppen; Qumrangruppen var extremt sluten. Jesus betonar "kärleken" även till fiender; Qumrangruppen var för att intensivt hata fienderna.

För Jesus var "renhet" främst något andligt - och han förkastade ett fokus på kroppslig renhet; för Qumrangruppen var den sistnämnda oerhört viktig, och skulle skyddas på allehanda sätt.

Jesus umgicks med "vanliga" människor och ”syndare”, exempelvis med prostituerade;  Qumrangruppen försökte isolera sig från dessa.

Jesus uppfattning om kvinnor ser ut att - för sin tid - vara mycket positiv; Qumrangruppen såg kvinnor som orena och undvek dem konsekvent.

Jesus ser ut att ha varit positiv till festande och även vindrickande: Qumrangruppen fördömde allt sådant.

Jesus missionerade öppet; Qumrangruppen gjorde det inte.

Jesus använde ett enkelt språk; Qumrangruppen hade en mycket sluten sektterminologi

Det finns många fler skillnader. Se i övrigt gärna "Jesus and the Dead Sea Scrolls”, red. James H Charlesworth (Doubleday 1992).

Det troliga är att Qumrangruppen var en del av esséerna.  Dessa var kända i stora delar av Palestina. Det är tveklöst så att Jesus måste ha känt till dem. Det är också troligt att han påverkades av dem. Å andra sidan ser han faktiskt också ofta ut att polemisera mot dem...

Skillnaderna är så stora att det är otänkbart att Jesus, och/eller Jakob, skulle ha varit en del av denna grupp. Och att Jakob skulle vara den person som under namnet "Rättfärdighetens lärare” hyllades av Qumrangruppen faller dessutom på kronologin.

Baigent och Leigh har alltså i sina böcker fokuserat på anti-katolska konspirationsteorier.  Teorier som senare kraftigt influerade romanförfattaren Dan Brown...

Och visst kan en del katoliker ibland konspirera, bland annat genom att skydda pedofilpräster.

Men de konspirationer som Baigent och Leigh beskyller dem för, ser ut att vara nästan helt hämtade ur detta författarpars något livliga fantasi.

 
En vy över Qumran från en av de grottor där textrullarna återfanns., 

"Upprorsmakaren"

Nu är det ju jul, och många funderar väl på vilka julklappar man ska köpa. När man funderar kan man möjligen tänka på att julen i Sverige de senaste tusen åren har firats till minnet av dagen då Jesus föddes. Det kanske går att köpa julklappar som på något sätt är relaterade till denna händelse?

Ett givet julklappstips är i så fall Upprorsmakaren, en bok om Jesus skriven av Reza Alslan, som är religionsvetare i Kalifornien.

Dessutom råkar han vara muslim, vilket uppmärksammats stort av den kristna högern i USA. Det verkar dock inte ha påverkat boken i någon högre grad. I motsats till Koranen, tror Aslan inte på jungfrufödseln. På samma sätt är Aslans fokusering på korsfästelsen - som han ser som ett i praktiken bevisat faktum - i direkt strid med Koranen, som faktiskt förnekar denna.

Däremot är det sant att den Jesus-bild Aslan förmedlar inte precis är i linje med den kristna ortodoxin idag. Han lyfter fram Jesu kritik mot de rika och mäktiga, och ger en bild av Jesus som en revolutionär i opposition till både Rom och den judiska överklassen. Han drar också en mycket klar linje mellan Jakob, Jesu bror, som han ser som Jesu egentliga efterträdare, och Paulus, som han ser som en person som förvrängde den ursprungliga läran till oigenkännlighet,

Den synen är han ju inte ensam om. Det är en grundsyn som förfäktats i många sammanhang, både seriösa och oseriösa. Det är nog ett av de två kanske viktigaste alternativen till den officiella kyrkliga synen inom dagens Jesusdebatt. Den ena är alltså den som Aslan företräder - som betonar Jesus som revolutionär och som sätter upp en dikotomi mellan Jakob och Paulus, där Paulus ses som den grövste av kättare.

En annan alternativ syn är (förstås) den som presenterar Jesus som i det närmaste proto-feminist och proto-gnostiker, och som bygger upp en dikotomi mellan Maria Magdalena, som den som stod närmast Jesus, och - som motpol - den manschauvinistiske Petrus,

Båda dessa synsätt har faktiskt en hel del som talar för sig, men att få ihop dessa till något enhetligt är inte så lätt. Sanningen kan vara besläktad med båda dessa synsätt, liksom faktiskt även med den officiella ortodoxin.

Vad man än anser om detta kvarstår det faktum att något verkligen märkligt hände i Palestina vid vår tideräknings början. Något man kanske kan begrunda just i dessa juletider.

Tänkvärt...

"Look at the "Nicene creed" or the so called "Apostles creed" and you will see simply a succession of theological and mythological statements. Their content is scarcely more than thins: Jesus is God´s son, was born of a virgin, was crucified, rose in the third day, and will come again to judge the world; we believe in the authority of the church and the resurrection of the dead. There is no mention of simple living and nonviolence and no mention of the need to completely change one´s life. What happened to the message of Jesus in the creeds of the church? The answer is simple: it has been eliminated. Modern Christianity has given us a Messiah without a cause.

In the beginning, the core of Jesus´ message was ethical, not theological."


Från Keith Akers, The lost religion of Jesus, New York 2000 (s.225).

Den förkristne Jesus

Det finns en bok som nog borde läsas även av de som inte har läst ett ord om den historiske Jesus, av de som inte är intresserade av religion, eller som inte har någon högre uppskattning av dagens kristendom. Det är den sydafrikanske befrielseteologen Albert Nolans Jesus before Christianity.

Den kom ut första gången 1976, och i en reviderad upplaga 1992. 2001 kom den i en ny, så vitt jag fattar oförändrad upplaga.

Jag tror att många som läser den kommer att få en helt ny bild av Jesus och den allra tidigaste "kristendomen".

Nolan tillägnar sin bok folken i tredje världen, och det är ingen tillfällighet. Han är som sagt befrielseteolog, och katolik. Men det specifikt katolska märks inte så mycket av, bortsett från att han troligen inte uppskattar Luthers formel "rättfärdiggörelse genom tron allena"...

Hela boken bygger framförallt på en mycket noggrann läsning av evangeliernas berättelser om Jesus. Det kan verka traditionellt, men de slutsatser Nolan kommer till är ingalunda traditionella.

Han börjar med att konstatera att Jesus huvudsakligen riktade sig till de utstötta. De han vände sig till var de fattiga, de misstrodda, de föraktade, de mariginaliserade.

Det var inte framförallt för att han trodde sig lättast kunna rekrytera från personer som saknar hopp. Utan det byggde också och framförallt på att hans begrepp "Guds rike" ("Kingdom of God") byggde på ett upp- och nedvändande av alla de rådande sociala hierarkierna

"Guds rike" visade sig vara något som ska höja upp alla de som är i botten av hierarkin. De som är fattiga, de blinda, de spetälska, de prostituerade, de som alla talar illa om, de som saknar makt, de som saknar prestige.

Jesus vände sig framförallt till ekonomiskt svaga grupper, med ett väsentligt undantag. Det undantaget var de som kallades "publikaner" - dvs. skatteindrivare åt romarna. De var inte fattiga, att de blev en av målgrupperna berodde på att de just i sin rikedom var utstötta och föraktade i det judiska samhället.

Nolan visar hur Jesus "Guds rike" inte endast vänder upp och ned på ekonomiska hierarkier utan även på de hierarkier som bygger på prestige. Att Jesus förespråkade en total egendomsgemenskap är ju allmänt känt - även om de högerkristna gör allt för att trolla bort korten. Men han förespråkade också ett avskaffande av de skillnader som byggde på prestige och anseende. Han säger syrliga saker om de som vill bli kallade "rabbi" och som vill att alla sa se upp till dem.

Det är ingen tillfällighet att han också säger att barnen är de som kommer först i detta gudsrike. För barnen kommer allra lägst i alla sociala hierarkier. Därför hör Guds rike till barnen, och den som inte blir som ett barn kommer aldrig in dit.

Det är förmodligen också därför som Jesus i evangelierna inte går ut och säger saker som "Jag är Messias". Faktum är att han inte heller brukar använda sig av formuleringar som "Gud säger", "Gud har talat till mig", "Gud har sänt mig". Han hänvisar inte till sin egen auktoritet, sin egen prestige.

Däremot gör han anspråk på att säga sanningen. Sanningen blir den auktoritet han hänvisar till. Den får så att säga tala för sig själv.

I det "Guds rike" som Jesus presenterar finns inte pengar, och inte heller prestige. Och solidariteten är inte bunden till särgrupper, om man nu inte räknar de som ligger underst i hierarkin som en sådan. Solidaritet med den egna familjen, och med den egna släkten, avvisar Jesus lika hårt som han avvisar egoismen.

Det är förmodligen åtminstone delvis därför som Jesus av allt att döma vägrade att ställa sig i spetsen för ett militärt uppror mot Rom. Nolan anger två skäl till detta. Dels det rent praktiska - av alt att döma såg Jesus det som ett omöjligt företag - "den som tar till svärd ska förgås med svärd". Det betyder inte att han var radikalpacifist - på ett ställe uppmanar Jesus lärjungarna att bära vapen (Lukas 22:36) . Det visar snarare på en rimlig bedömning av styrkeförhållandena.

Men Nolan menar att det under detta även låg ett annat skäl. Jesu kritik av hierarkierna i det då existerande judiska samhället är sådan att han knappast skulle se en seger för detta samhälle - med en bevarad maktstruktur - som en seger för "Guds rike". Det skulle endast leda till ett nytt hierarkiskt samhälle, som, med Jesu egen terminologi, även det skulle styras av Satan.

I anslutning till teorier hos forskaren Etienne Trocmé, anser Nolan att Jesu rensande av templet är feldaterat i Nya Testamentet. Det skedde inte alldeles mot slutet av Jesu verksamhet, utan långt tidigare. Därför var Jesus och lärjungarna ganska tidigt tvungna att röra sig i relativt perifera områden. De visste att de var utsatta för hot.

Att Jesus till sist avrättades var ett beslut av romarna. Som bekant saknade de lokala judiska makthavarna möjligheten att organisera en avrättning. Även om Jesus inte stod i ledningen för ett uppror mot Rom var hela existensen av hans rörelse ett orosmoment. Dynamiken i den var farlig, trots - eller på grund av- att den inte byggde på militär makt.

Det finns många diskussioner om vad Jesus menade med att gudsriket var nära. Nolan menar att det inte var en felslagen profetia, på det sätt som det brukar beskrivas som. Utan det handlade om att det faktiskt skulle kunnat upprättas -om människorna hade varit redo för det då. Jesus kombinerade varningar om en förödelse med löften om ett gudsrike. Nolan verkar mena att Jesus såg det som två alternativa vägar. Om inte människorna var bereda på ett anti-auktoritärt "gudsrike" som byggde på kärlek och inte på makt var katastrofen oundviklig.

För Nolan stod Jesus i ledningen för en radikal både religiös och social rörelse som inte riktigt passade in. Jesus var emot den romerska ockupationen lika mycket som alla andra judar, men hans förödande kritik mot hierarkierna i det egna lokalsamhället gjorde att han inte kunde se att lösningen låg i att en hierarki skulle ersättas med en annan.

Lösningen var ett samhälle där all ojämlikhet - ekonomisk, social, psykologisk - skulle försvinna, och där makt skulle ersättas med "tjänande". På sätt och vis liknar det nästan det maoistiska begreppet "tjäna folket"- med den skillnaden att Jesus verkar ha menat det på allvar, vilket jag inte tror att Mao gjorde…

Om du bara ska läsa en bok om Jesus, läs Albert Nolan. Det finns en klar möjlighet att det på ett betydelsefullt sätt kommer att kunna påverka din världsbild.