En riktigt intressant video...

.. om hur Mormonkyrkans grundare Joseph Smith förvanskade innehållet i fornegyptiska texter. Smith hade ingen aning om hur fornegyptiska skulle översättas så vad han gjorde var i princip att fantisera. 

Videon kan ses här. 

Den tar bland annat upp en "översättning"som  Smith sade sig ha gjort som kan jämföras med originalet,  och detta har inga som helst likheter med den påstådda översättningen.

 

Målning av Joseph Smith, kanske från 1842. 

 

Arthur Conan Doyle, Sherlock Holmes och Mormonkyrkan

Förlaget Bakhåll är flitiga. Ser nu att de också gett ut  en svensk utgåva av Arthur Conan Doyles första Sherlock Holmes-berättelse - En studie i rött (A study in scarlet - 1887).

Det var också (tror jag) den första Sherlock Holmes- berättelse jag läste - troligen sommaren 1966, då jag var 11.

Den gjorde ett stort intryck på mig - av flera anledningar.

Den första anledningen var förstås att jag, som andra, blev förbluffad över den store detektivens lysande slutledningsförmåga, Visserligen har jag senare sett en typ av närmast filosofisk granskning av denna - som kom fram till att Sherlock Holmes metod var rent nonsens... Men det hade jag ju inte sett 1966...

Även dr Watson blev ju helt imponerad. Berättelsen om hur de först träffade varandra är för övrigt riktigt charmig,

Dessutom - berättelsen om bakgrunden till det brott som Holmes löste var ju väldigt gripande. Den berörde något väldigt djupt hos mig - djupare än vad jag riktigt insåg.

Men sedan var det en annan sak. Jag hade ju sett när Mormonkyrkan i Gubbängen uppfördes. Och nu får man från Conan Doyles penna en fullkomligt fruktansvärd beskrivning av just Mormonkyrkan. Kunde verkligen de trevliga människor som jag hade sett gå in och ut ur denna kyrka varit med i en sådan fruktansvärd  sekt?

Nej, de var de förstås inte, och det vad man än tror om Conan Doyles beskrivning. Mormonkyrkan 1961-62 var förstås något helt annat än hur den såg ut i mitten av 1800-talet, då de gruvliga händelserna i Utah ska ha ägt rum - enligt romanen.

Men frågan är förstås också om den gav en rimlig bild av den tidens Mormonkyrka. .

Därom råder, kan man kanske säga, delade meningar. Om man; läser texter från en del av mormonernas kristna rivaler, eller från någon anti-kultrörelse, kan man ibland ; få en i stort sett lika negativ bild av den tidiga Mormonkyrkan som hos Conan Doyle. Om man istället läser boken "The Mormon  Experience" (1992)  av de sofistikerade (mormonska...) akademikerna Leonard J Arrington och Davis Bitton  fär man ju en helt  annan bild.

Sanningen ligger förmodligen (banalt uttryckt) nånstans mittemellan....

Det fanns med säkerhet en hel del övergrepp i den tidiga Mormonkyrkan - speciellt under dess polygama period. Nu har jag inte hört talas om tvångsgifte i den, men det är väl inte orimligt att tänka sig att det i en så pass patriarkal organisation kan ha funnits en stark press på unga kvinnor att gifta sig med ledare i kyrkan,

Den skräckfyllda beskrivningen av ett repressivt, och rent mordiskt, tryck mot alla som opponerade sig är förmodligen överdriven - men å andra sidan finns säkert någon kärna av sanning i den också.

Vad som jag däremot är ganska säker på är att totalbilden av en organisation där alla hela tiden darrade av skräck för att drabbas av ledningens vrede inte stämmer. Om skräcken hade dominerat så totalt skulle den aldrig ha kunnat bli så stor, och dessutom ha överlevt.

Men oavsett detta, är "En studie i rött" värd att läsa. Sherlock Holmes var en fascinerade romangestalt - och det är förstås lite intressant att hans första fall handlar om hur en man sent omsider hämnas på de medlemmar i  Latter Day Saints som en gång hade dödat hans älskade och hennes adoptivfar.


Arthur Conan Doyle,  1914.

Mormonkyrkan, republikanerna och Donald Trump

Båda de stora partierna i USA är i kris. De två partier som under mer än hundra år administrerat den amerikanska kapitalistiska staten kommer knappast att bli desamma efter detta år.

Det som händer i det demokratiska partiet är förstås det viktigaste. Bernie Sanders sensationella framgångar har helt förändrat styrkeförhållandena i detta parti, och öppnat vägen för en för USA helt unik vänsterströmning.

Men även det som händer i det andra stora partiet är intressant. Republikanerna har länge varit ett stabilt konservativt parti för en del av den härskande klassen, och på det sättet både "pålitligt" och förutsägbart. Nu har den obildade, narcissistiske, oborstade högerpopulisten Donad Trump de facto segrat i kampen om vem som ska bli det republikanska partiets kandidat.

Detta har sänt chockvågor genom partiet. Många som traditionellt stött republikanerna är chockade och skakade.

Ingenstans tycks denna stämning var starkare än i Utah. Utah är, förstås, fortfarande mormonterritorium, och där har motståndet mot Trump varit som starkast. De republikanska mormonerna är minst lika konservativa som andra republikaner, men det finns dessutom något i Mormonkyrkans ställning som (tidigare ganska så utsatt) minoritetsreligion som gör att mormoner har mycket svårt att svälja en högerpopulistisk demagog, som vädjar till fördomar och människors sämsta sidor.

Dessutom står Trumps vulgära stil, liksom hans skamlösa och nonchalanta ohederlighet, i flagrant motsättning mot många mormoners försiktigt moraliserande syn på världen.

I denna artikel från Salt Lake Tribune kan man få en bild av hur Utahs republikanska delegater ser på Trump. Den är på många sätt intressant...

Varför röstade så många mormoner på Sanders?

Det mormondominerade Utah var en av de två delstater som gav Bernie Sanders, som öppet kallar sig demokratisk socialist, den högsta andelen röster hittills i demokraternas primärval - nästan 80 procent.

I denna intressanta artikel, sätts detta i samband med de klara vänsterinslagen i Mormonkyrkans ekonomiska poltik under 1800-talet.

Denna vänsterinriktning eroderade snabbt sönder när Utah på 1890-talet integrerades i Förenta Staterna och kom efter ett tag att vändas till sin motsats. Under 1900-talet har Mormonkyrkan varit ett av de samfund vars medlemmar i mycket hög grad varit republikaner.

Det bör förstås, ånyo, påpekas att Mormonkyrkans radikalism under 1800-talet inte omfattade synen på kvinnor och män. Den polygami de tillämpade var ju en strikt polygyni, den omfattade endast män, kvinnor som hade flera män fördömdes hårt.

Men inte ens här är det helt entydigt. Utah var den andra delstaten i USA som tillät kvinnlig rösträtt - 1870, ett år efter Wyoming.

Trots stödet för Sanders, lär nog Mormonkyrkan under överskådlig tid förbli ett konservativt fäste i USA. Men det är intressant att se hur mormonska pro-Sanders-sidor på nätet faktiskt tar upp kyrkans ekonomiska radikalism på 1800-talet i sin argumentering för Sanders...

Det kan finnas en sorts dynamik i detta, och det ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Latter Day Saints om polygami

Den som till äventyrs vill ha ett mer eller mindre halvofficiellt ställningstagande från den officiella Mormonkyrkan LDS (The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints) i USA om hur de idag ser på polygami kan gå till detta tal av Valerie Hudson.

Det är mycket genomarbetat, och dess linje är ungefär att monogami är föreskrivet av Gud, men att han ibland gör tillfälliga undantag, som mellan 1843 och 1890.

Men monogami är alltså grundregeln, och polygami är normalt sett att jämställa med äktenskapsbrott.

Hudson slår också fast att om polygami idag skulle legaliseras i USA skulle Mormonkyrkan inte alls välkomna detta, utan kraftigt fördöma det, som ett ytterst omoraliskt beslut.

Jag är benägen att tro henne. Den överväldigande majoriteten av mormoner idag ser förmodligen med stor olust på polygami, och endast små utbrytningar, som den allmänt otäcka FLDS (Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints) skulle troligen applådera.

Utbrytargruppen FLDS´ aktivister har för sin del en viss förmåga att hamna bakom lås och bom, för alla tänkbara brott, i synnerhet övergrepp mot barn.

En tidning som håller ganska så mycket koll på FLDS är, föga förvånande, Salt Lake Tribune, som ges ut i den största staden i det mormondominerade Utah. På dess sida kan man söka efter dess artiklar om den obehagliga sekten här.

Det framgår att sökningen på FLDS i Salt Lake Tribune gav tiotusentals träffar (det exakta antalet varierar mellan olika sökningar), men via länken kan man endast läsa 100 av artiklarna.

Det bör också påpekas att månggifte är en av de saker som leder till omedelbar uteslutning från det officiella LDS, medan kaffedrickande inte gör det. ;-) Det senare leder nog ändå kanske till ett uttalat ogillande från de ansvariga i organisations, vilket måhända är ett mycket bra skäl till att INTE konvertera.

I alla fall för mig, som dricker minst tre koppar kaffe om dan, och inte har en tanke på att ändra på denna nyttiga vana, som enligt de senaste rönen är ett av de bästa sätten att motverka Alzheimers sjukdom....

Latter Day Saints vs Donald Trump

I den nuvarande presidentvalskampanjen i USA är faktiskt Donald Trump den ende av presidentkandidaterna som Mormonkyrkan officiellt kritiserat. Detta pga av dennes uttalanden att muslimer inte ska få resa in till USA. På kyrkans webbsida lades ett officiellt uttalande ut där man hänvisade till att Joseph Smith var för (bland andra) muslimers demokratiska rättigheter.

Latter Day Saints tar i princip aldrig politisk ställning i de stora frågorna i USA. Ett av de få undantagen är när de ser den religiösa friheten hotad.

Uttalandet är mycket försiktigt, och Trump angrips inte explicit. Men man visar klart att man ser varje diskriminering av muslimer som något som är i strid mot LDS grundinställning.

Läs mer i Mormon church backs religious liberty after Trump comments .

Mormoner för Bernie Sanders

Mer kuriosa om Mormonkyrkan. Vid en snabb koll upptäcker jag att det inte endast finns en utan även två Facebooksidor för mormoner som stöder den demokratiskt socialistiske presidentkandidaten Bernie Sanders i USA. Det kan säker finnas ännu fler.

Det finns även en twittersida för mormoner som stöder Sanders.

När Mormonkyrkan kapitulerade för USA:s regering på 1890-talet upplöste de sitt eget politiska parti och ganska snart blev det republikanska partiet det parti som de flesta politiskt aktiva mormoner verkade stöda.

Men det fanns ju hela tiden många undantag, och inför det förra presidentvalet bildades organisationer för mormoner som stödde Barack Obama mot den republikanska (mormon-) kandidaten Mitt Romney.  Men att stöda en uttalad socialist är ju att gå ett steg längre.

Det är ju intressant. Det fanns ju starka kollektivistiska och kooperativa drag i ekonomin i de mormonkontrolerade områdena innan man gav upp sin självständighet. Sandersanhängarna skulle ju kunna åberopa sig på dessa.

Den som letar lite kan också finna andra kontroversiella mormonska Facebooksidor, exempelvis för mormonska feminister.

Latter Day Saints, Mormons bok och DNA

Jag har tidigare lite syrligt kommenterat hur en av beskrivningarna i Mormonkyrkans heliga skrift, Mormons bok, motsägs av de DNA-resultat, som ju bekräftar vad forskare hävdat länge, att de amerikanska urinvånarna härstammar från mongoliska folkgrupper i nordöstra Asien. Mormons bok beskriver ju hur israeliter utvandrade till Amerika och blev ättlingar till dagens "indianer".

Nu har jag kollat en Wikipedia-liknande sida där "mormonska" svar på kritiska frågor finns samlade. Och genom denna hittade jag denna artikel.

Ganska skickligt skriven. Man visar (bland annat) på att det ingenstans i Mormons bok sägs att ALLA  invånare i det förcolombianska Amerika härstammar från den grupp som beskrivs i Mormons bok. Och sedan är det enkelt att på det mest sofistikerade sätt försöka besvara kritiska frågor. För om den grupp som beskrivs i Mormons bok var en mycket liten del av ättlingarna till Amerikas urinvånare är det ju inte så konstigt att deras DNA drunknar i ett genetiskt hav. Eller hur?

Det finns även andra argument, som alla verkar basera sig på ganska solida kunskaper om DNA-forskning.

Inser så återigen att Latter Day Saints (syftar förstås på huvudorganisationen, inte de bisarra fundamentalistiska polygamistutbrytningarna) inte kan beskrivas som en helt fyrkantig sekt av till exempel Jehovas Vittnen-typ.

Det finns gott om utbildade akademiker i Mormonkyrkan som arbetar som apologeter, och som ofta lyckas producera de mest sofistikerade svar på de mest besvärande invändningar...

Kan Mormons bok vara sann - i en annan dimension?

Någon gång en söndag förra sommaren (2015) fick jag ett infall att gå till gudstjänsten vid den någorlunda näraliggande mormonkyrkan. Det var bara ett infall. Det är inte så långt att gå, det tar mindre än en halvtimme.

Det var andra gången jag varit där, första gången tror jag var i januari 2014. När jag kom dit denna gång var jag förberedd ungefär på hur det skulle vara.

Att jag var utomstående och inte anhängare såg nog alla på min klädsel. Män i kyrkan verkar alltid vara klädda i kavaj, skjorta och slips. Det var sannerligen inte jag.

När jag satt mig ner kom många fram och hälsade på mig. Det fanns en gemensam sak hos nästan alla som gjorde det. Med ett undantag var alla män.

Det fanns dock ett undantag, En kvinna kom fram och hälsade mycket vänligt på mig, och sade sig vara missionär. Hon kom från ett engelskspråkigt land, och hon var i Sverige för att missionera. Det är mycket konstigt att jag idag inte minns vilket engelskspråkigt land hon kom från, men det blir lite mer förståeligt av det som hände senare.

Senare, på kvällen samma dag, skulle jag gå till en busshållplats i Hovsjö. Jag valde att gå till en som låg lite längre bort, för att slippa stå och vänta så länge vid busshållplatsen. På vägen dit hörde jag någon säga "hej, vi har setts förut". Det var kvinnan från mormonkyrkan.

Hon såg lite road ut, och antydde att det nog var Guds vilja att vi träffats två gånger samma dag på olika platser. Jag utryckte ingen direkt åsikt om den saken, men gick med på att vi skulle utbyta mobilnummer.

Sedan gick hon iväg, men bara några minuter senare träffade jag henne igen. Det visade sig att hon gick på samma buss som jag, men vid den busshållplats som jag hade valt att inte gå till!

Så nu satt vi och pratade i kanske tio minuter, innan jag skulle gå av. Hon frågade bland annat om jag hade "Mormons bok" hemma och jag svarade ja. Då sa hon att jag borde be till Gud och fråga honom (jag skulle nog sagt "hen", men hon var nog mer gammaldags...) om Mormons bok var sann.

Det gick en dag till, och så plötsligt stötte jag märkligt nog på henne igen, på Köpmangatan i Södertälje, Då var hon i sällskap med två andra kvinnor, som båda två också visade sig vara missionärer. Det visade sig också att två av de tre missionärerna kom från USA, den tredje från ett annat engelskspråkigt land, så vitt jag minns Australien. Men när jag tänker på det idag minns jag faktiskt konstigt nog inte om den första kvinna jag mötte tillhörde, eller inte tillhörde, dem som kom från USA.

De talade ovanligt bra svenska för att ha läst språket en så kort tid. Men det var ändå lite irriterande, det blev ständiga missförstånd, så jag började mer och mer att, mot deras protester, övergå till engelska. Det ville de inte, för de ville öva på sin svenska. Men jag tyckte det var mer viktigt att vi kunde föra ett mer rationellt samtal.

När jag kom hem senare samma dag kom jag för mig att testa det lilla experiment som hade föreslagits mig. Inget hände först, men så plötsligt dök tanken upp i mitt huvud att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. Om det verkligen var Gud som hade kastat in den tanken i mitt huvud kan ju sedan förstås diskuteras. ;-)

Så en dag ringde det på mobilen. Det var de tre "systrarna", som de kallade sig, som ville att jag skulle träffa dem senare på kvällen i mormonkyrkan. Det var lördag, så det var inte några andra aktiviteter där.

Med viss tvekan åkte jag dit. Man kunde ta en buss direkt till kyrkan från Södertälje centrum. Så ungefär kl. 18 kom jag dit.

Där var de tre systrarna, men så vitt jag kunde se inga andra. De var alla tre ganska så unga, det verkade som att de hade sänts ut ungefär efter att de hade läst ut High School, eller nåt.

Vi satte oss ner runt ett bord, och de började fråga mig om vad jag tyckte om Mormons bok. Framförallt ville de veta om jag hade bett till Gud om Mormons bok var sann, och vad hen (mitt ord, alltså inte deras) hade svarat...

Jag sa att jag inte var så säker på att hen hade svarat alls, men att jag hade fått upp en tanke. Dvs att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. De blev mycket entusiastiska, och försökte övertyga mig om att det var Gud som hade svarat mig.

Det var nu inte så välbetänkt. Jag påpekade att om det verkligen var Gud som svarat var hen i så fall väldigt vag. För det första implicerar svaret faktiskt att Mormons bok inte är sann i denna dimension . För det andra säger det inte ens att den är sann i en annan dimension, utan att den skulle kunna vara det. De lät sig inte avskräckas, de tyckte att jag ändå skulle ta det som ett meddelande från Gud att jag kunde lita på Mormons bok.

Vi hade också en del diskussioner förutom det. Bland annat frågade jag hur det kunde komma sig att Mormons bok så klart, entydigt och hårt fördömer polygami, men att mormonkyrkan bara några årtionden senare ändå införde detsamma. Det svarade de inte på, men en av dem berättade att hon inte hade fått reda på att mormonerna någonsin hade tillämpat polygami förrän i tonåren. Hon hade växt upp i en mormonfamilj och det hade kommit som en chock när hon fick reda på detta. Hon hade dock bett till Gud, och hen hade försäkrat henne att det inte var några problem, och att hon kunde tro i alla fall. Det gjorde henne lugnare.

Sedan gick jag därifrån. De ringde mig några gånger senare, men efter ett tag slutade jag svara. Det kändes lite tråkigt, för de var trevliga. Men eftersom de inte kunde svara på frågor om deras lära, utan mest verkade försöka rekrytera genom att vara väldigt vänliga och trevliga, tyckte jag att det inte var någon större mening med att träffa dem mer...

Men jag undrar nu om det där med de andra dimensionerna . Om Max Tegmark har rätt i att det finns oändligt många universum skulle det kanske ändå kunna ligga något i det. Om vi har oändligt många universum (som kanske dessutom är krökta allihop, så de ligger i olika dimensioner) borde det kanske finnas sådana, där scenariet i Mormons bok skulle kunna vara sant?

På vår planet ser det ju inte ut att vara möjligt. I alla fall verkar ju påståendet i Mormons bok att USA:s urbefolkning bestod av landsflyktiga israeliter vara både klart och entydigt vederlagt av DNA-analyser... Men, vem vet, det skulle ju kunna finnas en planet nånstans i ett annat universum där både Israel och Amerika faktiskt existerat, men där de första invandrarna till Amerika just var israeliter.

Tanken svindlar. Eller hur?

Henoteism

"Henoteism" är en term för att tro på flera gudar, men bara dyrka en. Själv fick jag höra detta ord första gången på grundkursen i religionshistoria hösten 1983.

Det var vår lärare Ulf Drobin, som lade ut texten om att den israelitiska religionen från början inte var monoteistisk utan alltså henoteistisk. Han menade att om man läser Gamla Testamentet noga kan man finna en mängd spår efter denna tidigare fas.

Av någon anledning reagerade jag starkt mot detta. Jag sa att det trodde jag inte på, så han började läsa upp det ena bibelcitatet efter det andra, som han menade visade på detta. Jag var envis, och underkände dem alla.

Men till sist kom han med ett som fick mig att ge upp. Det var från Psaltaren 82:1 och det löd sålunda: ”Gud står i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller han dom.”

Då kapitulerade jag. Jag fick så att säga konvertera till det allmänt accepterade religionshistoriska synsättet.

Kristna fundamentalister håller naturligtivs inte med. Mera modesta kristna kan ofta hålla med om detta som ett historiskt faktum, men de är naturligtvis inte själva henoteister... Detsamma gäller förstås dagens judar.

Men det finns ett undantag. Mormonerna är faktiskt henoteister. De tror just att det finns flera gudar, men att man endast ska dyrka "vår", På sätt och vis är de väl en av de ytterst få grupper som anammat detta element i den ursprungliga israelitiska religionen. Och detta innan religionshistorikerna upptäckte att det överhuvudtaget funnits...

De tidiga mormonerna - subversiva vänsterextremister?

Mycket kan hända med religiösa rörelser på 150 år. Ta mormonerna till exempel.

Idag är de aktiva politiker som tillhör mormonkyrkan goda borgare. Mer än så, de flesta verkar vara republikaner och många verkar driva en ekonomisk poltik som befinner sig någonstans på detta partis högerflygel.

Men så har det inte alltid varit. Under 1800-talet pågick i de mormonkontrollerade områdena i USA ett socialt experiment. Man genomförde mycket radikala åtgärder för att uppnå socioekonomisk jämlilkhet (däremot- förstås - inte jämställdhet mellan könen...).

Om detta har skrivits lärda akademiska verk, men jag blev lite häpen när jag såg nedanstående skildring i en officiell starkt tillrättalagd propagandabok som gavs ut i Sverige 1974 av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Jag syftar på Den återupprättade kyrkan av William Edwin Berrett..

Den ger ett mycket officiellt intryck. Den ger som sagt en tillrättalagd och strömlinjeformad bild som ter sig …närmast antikverad.

Men så plötsligt hajar man till. För på sidorna  70-71 börjar det hända något intressant.

Under rubriken "Gemensamma ägodelar för alla" skriver Berrett bland annat:

"Enligt planen skulle alla kyrkans medlemmar utan förbehåll överlåta sina ägodelar till biskopen för sin församling. Biskopen skulle sedan såsom förvaltare av hela församlingens egendom... återge mark, förråd, kvarnar, verkstäder eller andra ägodelar på vissa villkor. Ingen fick äga mer land än han rätt kunde bruka. Vidare skulle det överskott av varor eller pengar som mark eller annan egendom kunde avkasta, utöver vad som behövdes för familjens uppehälle och förbättringar av anläggningarna, varje år överföras till församlingens allmänna förrådshus och fonder. 

Dessa församlingens överskott skulle sedan användas för hela gruppens bästa. Härav skulle de fattiga få hjälp. De sjuka, föräldralösa och änkor skulle få sina behov tillgodosedda. Vägar skulle byggas och ett utbildningssystem skulle upprätthållas. Kyrko- och samhällscentra skulle  uppföras och alla företag som var för hela gruppens bästa skulle genomföras. Detta system skulle förhindra uppkomsten av klasser, bannlysa girighet, själviskhet och liknande som i nutida samhällen motverkar det kristna broderskapets anda. ....

Deras sätt att vara slog hårt mot det ekonomiska systemets rötter i Amerika och gav alternativ till vinstbegäret som motivation för mänskligt handlande."

Och detta sägs till och med i en officiell historieskrivning! Idag är det inte svårt att hitta uttalanden från mormonpolitiker med en nyliberal agenda, som beskriver skatter som "stöld" och fördömer varje statligt ingripande i ekonomin. Samtidigt bugar de och bockar sig för Joseph Smith och Brigham;Young som ses som "profeter" styrda av Gud - men om någon skulle föreslå att man skulle genomföra något som ens avlägset liknar grundarnas ekonomiska program skulle de med all säkerhet börja skrika om "gudlös kommunism" .

Om Mitt Romney hade gått till val på den tidiga mormonkyrkans ekonomiska program hade det ju varit väldigt intressant... Fast bara tanken är ju otänkbar...

En gång i tiden hade denna kyrka - som idag alltså ofta brukar associeras med det republikanska partiet och ibland även med dess högerflygel - ett ekonomiskt program som var oändligt mer antikapitalistiskt än Vänsterpartiets i Sverige. Tanken svindlar.

Politiskt korrekta mormoner?

Lite sektkuriosa.

Den officiella "mormonkyrkan" heter The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, LDS.

Den har fått många utbrytningar genom åren - de flesta har uppkommit från och med slutet av 1800-talet och vill återupprätta polygamin. De är för det mesta helt förfärliga.

Men den tidigaste ännu existerande utbrytargruppen var av en helt annan natur. Den bildades 1860, och hette länge Reorganized Church of Jesus Christ of Latter Day Saints , RLDS, men bytte 2001 namn till The Community of Christ. Den var redan från sitt bildande emot den polygami som då praktiserades i ursprungskyrkan. Den leddes av grundaren Joseph Smiths son, som kallades Joseph Smith III. Till de mer prominenta medlemmarna hörde också grundarens hustru, Emma Smith, som redan under sin mans levnad hade varit en mycket bestämd motsåndare mot polygami.

Av alla utbrytargrupper från Latter Day Saints är denna den största. Det innebär inte att de kommer i närheten av LDS, men de har cirka en kvarts miljon medlemmar.  De verkar inte finnas i Sverige.,

De är alltså klart mindre än ursprungskyrkan. En annan sak som skiljer är att den genom hela sin historia har varit betydligt mindre "reaktionär" och mer "politiskt korrekt", om uttrycket tillåts.

Redan vid dess grundande 1860 tog den alltså avstånd från polygami, trettio år före LDS. Fem år senare, 1865, tillät den svarta att bli präster. Det var över hundra år innan LDS gjorde det. Och 1984 tillät den så slutligen även kvinnliga präster, vilket LDS fortfarande inte gör.

Den ger ett mer öppet intryck än ursprungskyrkan, och numera kombinerar den traditionella mormonska läror med annat, som kan föra tankarna till odogmatisk protestantism. . I deras litteratur kan man förresten ofta se hänvisningar till den protestantiske antinazistiske martyren Dietrich Bonnhoeffer.

Deras webbsida kan förresten läsas här .


Emma Smith

Det finns en sak med mormonerna...

.. som skiljer dem från de allra flesta religioner.

Det här är ju helt och hållet äckligt!

/Från min huvudblogg den 3 november 2013./

Jag har raderat några någorlunda välvilligt hållna inlägg jag skrev om mormonkyrkan (ett får stå kvar, då det är en beskrivning av en intervjusituation 1979),  då jag plötsligt inser något som jag faktiskt tror att jag en gång vetat, men som jag verkar ha glömt bort (eller trängt bort).

Och det är att nedanstående scenario  är en central del av mormonernas lära.

En gång var indianerna goda, de var en del  av det gamla Israel. Men så blev en stor del av dem  onda, och därför straffade Gud dem genom att... ta ifrån dem deras vita hudfärg och göra dem röda. De goda fick behålla sin vita hudfärg.

Men de onda blev ännu ondare och till sist hade de dödat alla de vita (goda) indianerna.

Så den hudfärg som indianerna har idag har de fått som straff för sin ondska.

Det här står alltså  i Mormons bok, som jag ännu inte har läst. Men jag har inte tagit det från någon illvilligt mormonfientlig pamflett utan från William Edwin Berretts auktoritativa  "Den återupprättade kyrkan", som gavs ut i svensk översättning av "Jesu Kristi Kyrka av de sista dagars heliga" (alltså mormonkyrkan) så ;sent som 1974. Det är en vacker bok, med påkostade och färgglada bilder.

Jag fick en chock när jag såg det, men insåg som sagt att jag faktiskt  har vetat det någon gång förut.

Nu finns det ju minst lika äckliga (eller faktiskt -  ännu äckligare) uttalanden om australiska urinvånare från de tidiga teosoferna, men i princip slutade de att lyfta fram dessa någon gång under tidigt 1900-tal. Men så sent som 1974 (eller ännu senare, boken är nytryckt 1977) är detta alltså en central  del av den lära som mormonkyrkan ville lyfta fram.

Jag undrar vad de säger idag? Och jag undrar hur de kan få medlemmar från  USA:s ursprungsbefolkning (de får det, och så vitt jag vet finns det till och med mormonpräster som är indianer).

Jag kanske lägger tillbaks inläggen i en modifierad form, men som det är nu vill jag inte låta dem stå kvar utan stora ändringar.

Jag är inte medlem i VoF, eller Humanisterna.. Jag blir inte  upprörd för att jag tycker en religiös lära är förvirrad. Världen är ändå så konstig att även de mest förvirrade läror SKULLE kunna vara riktiga.   ;-) 

Men äckelrasistisk förvirring av den här typen gör mig spyfärdig.

------------------------------------

PS. Vid närmare eftertanke har  jag lagt tillbaka ett av inläggen om mormonerna. Det var trots allt inte så farligt, och det var dumt att censurera det.

Mer om mormonerna

/Från min huvudblogg den 2 november 2013./

Efter att ha skrivit inlägget om fyra sekter insåg jag att jag vet ganska lite om mormonerna. Så jag började låna det jag fick tag i på närmaste bibliotek.

Dels en bok om mord som begicks i en fundamentalistisk utbrytarsekt från mormonkyrkan. Sådana sekter finns många av, och de är ofta fullkomligt förfärliga.

Dels tre böcker skrivna av mormoner - en ren propagandabok, en mycket tillrättalagd historik och en mer akademisk och alltså mindre tillrättalagd historik.

Men den som jag just nu tycker är mest fascinerande är en bok som från en mer "vanlig" kristen utgångspunkt angriper mormonerna. Nämligen Håkan Arlebrands Drömmen om gudomlighet: en inblick i mormonkyrkans hemligheter (Libris 1989).

Han betonar de delar av mormonernas lära som skiljer dem från den "normala" kristenheten. Det brukar inte mormoner göra - de är oftast mer intresserade av att lyfta fram det som förenar.

Men delar av det Arlebrand tar fram lät riktigt intressant. Enligt honom så anser mormonerna att det finns fler gudar, men att man bara ska dyrka "vår" gud. Detta kallas henoteism, och Arlebrand skriver att det står i strid med Gamla Testamentet. Det lustiga är här att de flesta religionshistoriker inte skulle hålla med honom. Den vanligaste åsikten i den akademiska bibelforskningen - som man lär sig i varje grundkurs i religionshistoria - har åtminstone i Sverige de senaste 40-50 åren just varit att den tidiga israelitiska religionen var henoteistisk. Och att man kan finna spår av detta i GT. De andra gudarna ansågs existera, men man skulle dyrka Jahve.

En annan avvikelse som Arlebrand brännmärker är att mormonerna enligt honom  anser att Gud har en hustru. Vad än Arlebrand säger finns det ju numera arkeologiskt stöd för att detta var den ursprungliga läran i Israel - man har funnit en hebreisk inskription som talar om "Jahve och hans Asera". Asera var ett gammaltestamentligt  namn för en kananeisk gudinna.

Dessutom förebrår Arlebrand mormonerna för att de anser att Gud inte skapade världen från intet, utan från ett tidigare existerande kaos. Även här finns det numera många religionshistoriker (liksom för övrigt också plasmakosmologen Eric J Lerner!) som menar att detta är en rimlig tolkning av skapelseberättelsen i Första Mosebok.

Slutligen är Arlebrand  lite uppbragt över att mormonerna enligt honom anser att Gud inte är allsmäktig. Men det är ju logiskt om men anser att det finns flera gudar, och att materien finns oberoende av Gud.  Enligt Arlebrand menar mormonerna att detta är en lösning på frågan om varför ondskan tillåts existera. Eftersom Gud inte är allsmäktig kan han ju inte på ett enkelt sätt besegra all ondska. Arlebrand tycket inte alls om detta. men själv tycker jag nog att det ter sig mer logiskt än den traditionella kristna synen.

Missförstå mig inte - jag har inga sympatier för någon patriarkal kyrka - så inte heller mormonerna.... Men de verkar ju en gång i tiden ha ställt en hel del intressanta frågor.

Men varför är jag så intresserad av just mormonerna? Kanske för att jag bodde i Gubbängen när mormonkyrkan byggdes där. Jag bodde bara ett kvarter från platsen där kyrkan byggdes, och jag följde byggnadsarbetet från det att man började gräva till dess att kyrkan stod klar 1961. Då var jag sex år.

Att möta fyra "sekter"

Första veckan  i april 1979 hade vi en specialvecka på grundkursen i Jakobsbergs folkhögskola. Det innebar att den traditionella undervisningen ersattes med olika projekt, som man kunde välja. Vi var en grupp som valde att studera religiösa sekter.

Vi valde ut fyra grupper - Maranata, Jehovas Vittnen, Hare Krishna och mormonerna. Vi åkte runt och intervjuade representanter för dessa grupper, och läste deras litteratur.

Det var en fascinerande vecka. Förutom att intervjua grupperna intervjuade vi också en så kallad sektexpert, en viss Bo Ståhl. Lite senare avslöjades det att han i själva verket var med i en sekt själv. Dock inte en religiös utan en politisk - den fascistiska Nysvenska Rörelsen...

De första vi mötte var Jehovas Vittnen. Vi visades runt i Rikets Sal i Järfälla, och hade informella samtal med mannen som visade oss runt. Senare på veckan hade vi en mer reguljär intervju med honom.

Mannen från Jehovas Vittnen var defensiv på något sätt. Han verkade lite rädd för oss, och var ännu mer rädd att vi skulle få ett felaktigt intryck av vittnena. Han jobbade på Rikets Sal med en "lön" som ungefär motsvarade en femtonårings månadspeng. Han behövde inte mer, sade han, för han fick gratis mat och logi på Rikets Sal.

Maranata gav ett helt annat intryck. Personen vi intervjuade där var också en man. I motsats till vittnet var han uttalat aggressiv. Han var inte öppet rädd för oss, men man fick intrycket att han ville att vi skulle vara rädda för honom. Han kom snabbt fram till att vi egentligen var fientliga hedningar, och behandlade oss därefter. I synnerhet ogillade han mig.

Anledningen till denna fientlighet var nog att han insåg att vi var mer intresserade av deras syn på sex, samlevnad, familj, barnuppfostran och samhälle än av religionen. Han kanske tyckte att denna inställning var respektlös. Vi var till exempel mer intresserade av deras syn på barnaga (de är för denna barbariska praktik!) än av deras lära om att alla frälsta en dag skulle ryckas upp till himlen. Det verkade han tycka var futtigt, och en oförmåga att se vad som var väsentligt.

Hare Krishna var de enda som valde ut en kvinna som vi skulle få intervjua. Hon var väldigt vänlig, men  liksom vittnet var hon hela tiden orolig över att vi skulle få en felaktig bild av deras organisation. Och hur vänlig hon än var, var det hon sa ganska skrämmande. Av alla de fyra grupperna verkade de ha de striktaste reglerna för sina medlemmar. Det var den enda grupp som inte bara förbjöd sex utanför äktenskapet utan även inom detsamma. Sex var endast tillåtet vid ett enda tillfälle - när man hade bestämt sig för att skaffa barn. (Senare har det ju visat sig att många barn i organisationen i själva verket utsattes för sexuella övergrepp!)

Det otäckaste med mötet med henne var nog när jag frågade om barnen fick leka. Jo, de fick de visserligen, men det otäcka var att hon verkade beklaga att man inte kunde hindra dom. Hon förklarade nästan urskuldande att man ju inte kan hindra barn från att leka. Jag fick intrycket att hon tyckte att det var synnerligen olustigt att de inte mediterade istället.

De enda som jag uppfattade som så att säga"normala" var mormonerna. Där fick vi intervjua en man i en lokal nära Täby. I motsats till de andra intervjuoffren hade han faktiskt humor. När jag efter ett tag ställde den skämtsamt inkvisitoriska frågan "nå hur är det, hur många hustrur har ni egentligen?" (jag visste redan svaret), svarade han först "ni kan inte ana hur många vi har...". Sedan skrattade han och tillade "kan ni nu vara så vänliga att radera det jag sa på bandspelaren". Det gjorde vi förstås inte, men det var ju inte heller meningen. Det var ett skämt från hans sida, och han blev snart allvarlig och förklarade att mormonerna idag inte är polygama.

Men när jag pressade honom på den principiella inställningen trasslade han snart in sig. Han förklarade mormonernas polygami på 1800-talet med att i vissa lägen med ett kvinnoöverskott kunde det vara riktigt att tillåta att män har flera hustrur. Då jag frågade honom om det i ett läge där det finns ett överskott av män i så fall kunde vara riktigt att kvinnor har flera män sa han upprört att det aldrig kunde vara tillåtet, det var emot naturen. När jag frågade varför då, blev han vag och sa efter ett tag att då kunde mannen inte veta vilka barn som var hans. Det var före DNA-testernas tid och om jag händelsevis skulle stöta på honom nu skulle jag nog fråga om existensen av DNA-tester möjligen fått honom att ändra inställning i denna principfråga.

Sammantaget var nog mitt intryck alltså att mormonerna var minst "sektiga" av de fyra. De verkade som sagt mest "normala" och var vare sig rädda för oss, eller aggressiva mot oss. Mannen vi intervjuade (möjligen var de två, jag har för mig att han hade en bisittare som inte sa så mycket) bröt på amerikanska , han var nog missionär från Utah. Jag minns att jag tänkte att mormonerna nog var mindre sektiga för att de i motsats till de andra hade en moderorganisation som var en majoritetskyrka i en amerikansk delstat. Det hade nog lärt dem att relatera sig på ett mer "normalt" sätt....

Så, mormonerna uppfattade jag alltså inte som en "sekt" på samma sätt. Den bilden stärks idag om man googlar lite. Då hittar man sidor för feministiska mormoner, och sidor gjorde av mormoner som stödde Obama i valet (mot mormonen Mitt Romney!). Om man letar ett tag hittar man till och med sidor som verkar mena att socialism egentligen är förenligt med mormonläran..

Fast sedan är det ju där med kaffet. Att inte få dricka kaffe låter ju som en supersekt. Jag undrar hur många som låtit bli att konvertera till mormonerna av den anledningen. Men moderorganisationen LDS (Latter Day Saints) i USA försöker vara flexibla även här. De verkar nyss ha beslutat att förbudet bara gäller kaffe och te i en strikt mening. Coladrycker är numera tillåtna, och att dricka varm choklad går bra.

Men koffein ska tydligen endast få drickas kallt, det som inte är tillåtet är varmt kaffe - eller te. Jag undrar hur de ställer sig till is-te…