Egentligen bör man inte tala om "Maria Magdalena". Av två skäl. Dels för att hon egentligen inte hette Maria, utan Miriam. Dels för att Magdalena ger intryck av att vara ett efternamn. Det är det ju inte.
Magdala var den stad som Miriam sades komma från. Hon kallades "Miriam från Magdala".
Om Miriam har sedan myter vävts genom århundradena. En av de främsta är att hon skulle ha varit prostituerad.
Från början fanns inte den bilden alls. Den skapades bland annat genom att man började smälta samman tre kvinnor i Bibeln till en. Dels en Maria (dvs. Miriam här också, egentligen) som var syster till Marta. Hon smorde Jesu fötter med olja, och därför blev hon dessutom hopkopplad med en anonym "synderska" som i ett annat evangelium smorde Jesu fötter. (Och ja, det heter inte Jesus heller, hans namn var egentligen Jeshua!)
Men dels finns det ingenting som säger att NÅGON av dessa kvinnor var prostituerade. Dessutom finns det inget som säger att de var en och samma kvinna överhuvudtaget.
Vad gäller Miriam från Magdala sägs det hos Lukas att Jesus slängde ut sju demoner från henne. Exakt vad det innebär vet ingen, men långt senare har detta (långsökt nog) associerats till de så kallade sju dödssynderna. Och det passade sedan in i föreställningen att hon var prostituerad. Men inget tyder som sagt på att hon var det.
Bilden av Miriam som en ångerfull f.d. prostituerad skapades från i stort sett ingenting på 500- talet i västkyrkan. Till östkyrkan kom den aldrig. Under århundradena har många försökt utmana bilden men hela tiden motarbetats av kyrkans ledning. Så blev "apostlarnas apostel" reducerad till en ångerfull botgörerska.
Men 1969 ändrade sig Vatikanen till sist. I samband med Andra Vatikankonciliet medgav man för första gången på 1400 år att inget tyder på att Miriam var identisk med de två andra kvinnorna.
Man kan undra sig varför denna föreställning om Miriam, som alltså knappast byggde på någonting alls, kunde leva så länge och stödas av den högsta kyrkoledningen. Det kanske beror på att det fanns någonting i bilden av henne som sågs som lite hotande. Och att det var mer bekvämt att reducera "apostlarnas apostel" till en botgörande "synderska".
Litteraturtips
Esther de Boer, Maria Magdalena bakom myterna, Cordia, Stockholm 1998
Jean Yves Leloup, The Gospel of Mary Magdalene, Inner Traditions, Rochester 1997
Showing posts with label Maria Magdalena. Show all posts
Showing posts with label Maria Magdalena. Show all posts
Saturday, April 14, 2012
Friday, April 13, 2012
Maria Magdalena - den första aposteln
Tyvärr har diskussionen om Mara Magdalenas betydelse kommit i vanrykte genom DaVinci-koden. Fantasier om ättlinjer och annat har kastat ett löjets skimmer över en allvarlig fråga.
Men…
Det har ganska länge varit känt att apokryfiska skrifter som Mariaevangeliet, Tomasevangliet, och Pistis Sophia, målat upp en bild av hur Maria var den lärjunge som stod närmast Jesus, och hur Petrus reagerade fientligt mot detta. Det har ofta avfärdats som mer sentida gnostiska försök att använda personer från evangelierna för sina egna syften. Nu anses Tomasevangeliet av många vara mycket tidigt, men det finns även andra skäl som tar för att beskrivningen av rivaliteten mellan Petrus och Maria M har en verklighetsbakgrund.
Som Ann Graham Brock visar i sin bok "Mary Magdalene - the first apostle" (Harvard University Press 2003) kan man finna en hel del stöd även i de kanoniska evangelierna för en rivalitet mellan Petrus och Maria Magdalena.
Hon visar hur det finns ett omvänt förhållande mellan inställningen till Petrus och inställningen till Maria Magdalena som går igen i både kanoniskt och apokryfiskt material. Jag återkommer strax till det.
Men först något om ordet "apostel". "Apostel" är inte ett entydigt definierat ord. Det används på olika ställen, på lite olika sätt, i Nya testamentet, och det är inte detsamma som "lärjunge". "Apostel" används framförallt ofta om de som fått möta den uppstående Jesus, och sedan börjat missionera.
Därför finns det tidiga texter som kallar Maria Magdalena för "apostlarnas apostel". Anledningen till det var att i tre av evangelierna (ensam i Markus och Johannes, tillsammans med "den andra Maria" i Matteus) var det hon som först mötte den uppståndne Jesus och berättade för de andra lärjungarna om detta.
Men det finns ett undantag. I Lukasevangeliet, det evangelium som har den mest positiva synen på Petrus, och till exempel kraftigt tonar ner hans förnekelse av Jesus, framställs istället Petrus den första som fick träffa den uppstående Jesus. Nu visar Brock hur Lukas i sin berättelse även i övrigt på olika sätt tonar ner Maria Magdalena.
Motsatsen till Lukasevangeliet bland de kanoniska skrifterna, är i det avseendet Johannesevangliet. Där tonas Petrus ner mycket kraftigt (med undantag av ett avsnitt, som exegeterna anser vara ett sentida tillägg) , medan Maria Magdalena framhålls desto mer. Visserligen inte som den främsta, den rollen är i Johannesevangeliet förbehållen en lärjunge som kallas "den Jesus älskade mest". Vem det är är omstritt, förvisso. Det finns en del som menar att det också är Maria Magdalena, men det stämmer inte helt och hållet rent formallogiskt.
Nu finns det en apokryfisk skrift som kallas "Petrusevangeliet" där Petrus betonas än mer. Och, mycket riktigt, där tonas Maria Magdalena också ner.
Matteus och Markus ligger någonstans mittemellan.
Klart är att de äldsta källorna (Markus och Q-källan) är överens om att Maria Magdalena var den förste som mötte den uppståndne Jesus, och att detta även stöds av Matteus och Johannes. Utifrån detta måste hon ha haft en mycket stor auktoritet. De mest Petruslojala skrifterna förnekar detta, och verkar skriva om historien för att gynna Petrus.
Enligt Mariaevangeliet och Tomasevangeliet bottnade Petrus fientlighet mot Maria Magdalena i hög grad på att hon var kvinna. Petrus beskrivs som en manschauvinist, som inte kunde förstå att Maria M var den som stod närmast Jesus.
Den som läser Ann Graham Brocks bok, inser att det finns mycket som talar för att denna bild skulle kunna stämma.
Ortodox ikonbild av Maria Magdalena.
Men…
Det har ganska länge varit känt att apokryfiska skrifter som Mariaevangeliet, Tomasevangliet, och Pistis Sophia, målat upp en bild av hur Maria var den lärjunge som stod närmast Jesus, och hur Petrus reagerade fientligt mot detta. Det har ofta avfärdats som mer sentida gnostiska försök att använda personer från evangelierna för sina egna syften. Nu anses Tomasevangeliet av många vara mycket tidigt, men det finns även andra skäl som tar för att beskrivningen av rivaliteten mellan Petrus och Maria M har en verklighetsbakgrund.
Som Ann Graham Brock visar i sin bok "Mary Magdalene - the first apostle" (Harvard University Press 2003) kan man finna en hel del stöd även i de kanoniska evangelierna för en rivalitet mellan Petrus och Maria Magdalena.
Hon visar hur det finns ett omvänt förhållande mellan inställningen till Petrus och inställningen till Maria Magdalena som går igen i både kanoniskt och apokryfiskt material. Jag återkommer strax till det.
Men först något om ordet "apostel". "Apostel" är inte ett entydigt definierat ord. Det används på olika ställen, på lite olika sätt, i Nya testamentet, och det är inte detsamma som "lärjunge". "Apostel" används framförallt ofta om de som fått möta den uppstående Jesus, och sedan börjat missionera.
Därför finns det tidiga texter som kallar Maria Magdalena för "apostlarnas apostel". Anledningen till det var att i tre av evangelierna (ensam i Markus och Johannes, tillsammans med "den andra Maria" i Matteus) var det hon som först mötte den uppståndne Jesus och berättade för de andra lärjungarna om detta.
Men det finns ett undantag. I Lukasevangeliet, det evangelium som har den mest positiva synen på Petrus, och till exempel kraftigt tonar ner hans förnekelse av Jesus, framställs istället Petrus den första som fick träffa den uppstående Jesus. Nu visar Brock hur Lukas i sin berättelse även i övrigt på olika sätt tonar ner Maria Magdalena.
Motsatsen till Lukasevangeliet bland de kanoniska skrifterna, är i det avseendet Johannesevangliet. Där tonas Petrus ner mycket kraftigt (med undantag av ett avsnitt, som exegeterna anser vara ett sentida tillägg) , medan Maria Magdalena framhålls desto mer. Visserligen inte som den främsta, den rollen är i Johannesevangeliet förbehållen en lärjunge som kallas "den Jesus älskade mest". Vem det är är omstritt, förvisso. Det finns en del som menar att det också är Maria Magdalena, men det stämmer inte helt och hållet rent formallogiskt.
Nu finns det en apokryfisk skrift som kallas "Petrusevangeliet" där Petrus betonas än mer. Och, mycket riktigt, där tonas Maria Magdalena också ner.
Matteus och Markus ligger någonstans mittemellan.
Klart är att de äldsta källorna (Markus och Q-källan) är överens om att Maria Magdalena var den förste som mötte den uppståndne Jesus, och att detta även stöds av Matteus och Johannes. Utifrån detta måste hon ha haft en mycket stor auktoritet. De mest Petruslojala skrifterna förnekar detta, och verkar skriva om historien för att gynna Petrus.
Enligt Mariaevangeliet och Tomasevangeliet bottnade Petrus fientlighet mot Maria Magdalena i hög grad på att hon var kvinna. Petrus beskrivs som en manschauvinist, som inte kunde förstå att Maria M var den som stod närmast Jesus.
Den som läser Ann Graham Brocks bok, inser att det finns mycket som talar för att denna bild skulle kunna stämma.
Ortodox ikonbild av Maria Magdalena.
Tuesday, January 24, 2012
Stod hon närmast Jesus?
/Recension av Esther de Boers "Maria Magdalena bakom myterna". Från Internationalen 29/1999./
Det har länge varit känt att de ursprungliga kristna församlingarna hade en helt annan syn på fattiga och rika än den senare kyrkan.
Medan de tidiga kristna hyllade de fattiga och hårt fördömde de rika kom som bekant kyrkan senare ofta att bli de rikas främsta försvarare.
Om vi får tro senare forskning kan det också mycket väl vara så att även de tidigaste kristnas syn på män och kvinnor snabbt anpassades till en syn som var mer i samklang med det etablerade samhällets värderingar.
Esther de Boer har i den fina boken "Maria Magdalena bakom myterna" (Cordia 1998)
på ett övertygande sätt lagt fram belägg för att Jesus även hade kvinnliga apostlar.
Framförallt visar hon på material som tyder på att just Maria Magdalena, den mytomspunna kvinna som enligt evangelierna var den första som fick se den uppståndne Jesus, var en av de främsta apostlarna. Hon visar hur tidigt material i kyrkan visar på en positiv syn på kvinnliga apostlar, men hur denna syn snabbt förändras till den kvinnofientliga syn vi idag är så vana vid. Hon använder sig av både kanoniskt och apokryfiskt material och kyrkofädernas skrifter.
Speciellt intressant blir det när hon låter oss ta del av det Mariaevangelium från andra hälften av 100-talet som till och med hävdar att Maria Magdalena var den apostel som stod närmast Jesus. I detta evangelium finns för övrigt en ganska så anmärkningsvärd beskrivning av aposteln Petrus´ manschauvinistiska motvilja att godta Maria!
För den som är intresserad av Maria Magdalena eller av kvinnornas ställning i den tidigaste kristendomen kan boken varmt rekommenderas.
Erik Rodenborg
Det har länge varit känt att de ursprungliga kristna församlingarna hade en helt annan syn på fattiga och rika än den senare kyrkan.
Medan de tidiga kristna hyllade de fattiga och hårt fördömde de rika kom som bekant kyrkan senare ofta att bli de rikas främsta försvarare.
Om vi får tro senare forskning kan det också mycket väl vara så att även de tidigaste kristnas syn på män och kvinnor snabbt anpassades till en syn som var mer i samklang med det etablerade samhällets värderingar.
Esther de Boer har i den fina boken "Maria Magdalena bakom myterna" (Cordia 1998)
på ett övertygande sätt lagt fram belägg för att Jesus även hade kvinnliga apostlar.
Framförallt visar hon på material som tyder på att just Maria Magdalena, den mytomspunna kvinna som enligt evangelierna var den första som fick se den uppståndne Jesus, var en av de främsta apostlarna. Hon visar hur tidigt material i kyrkan visar på en positiv syn på kvinnliga apostlar, men hur denna syn snabbt förändras till den kvinnofientliga syn vi idag är så vana vid. Hon använder sig av både kanoniskt och apokryfiskt material och kyrkofädernas skrifter.
Speciellt intressant blir det när hon låter oss ta del av det Mariaevangelium från andra hälften av 100-talet som till och med hävdar att Maria Magdalena var den apostel som stod närmast Jesus. I detta evangelium finns för övrigt en ganska så anmärkningsvärd beskrivning av aposteln Petrus´ manschauvinistiska motvilja att godta Maria!
För den som är intresserad av Maria Magdalena eller av kvinnornas ställning i den tidigaste kristendomen kan boken varmt rekommenderas.
Erik Rodenborg
Subscribe to:
Posts (Atom)