När Lena Andersson mötte Stanley Sjöberg

/Från min huvudblogg 29  maj/

Nu talas det om författaren Lena Andersson. Som just visat att hon har en vulgär och föraktfull övre medelklassyn på fattiga.

Förra gången det talades om Lena Andersson var 2005. Då hade hon pratat i radio och ansett att Jesus var en obehaglig och dömande person.  Programmet fick ett stort antal anmälningar till radionämnden.

Jag hörde inte det programmet, men med tanke på den senaste debatten undrar jag om hennes ogillande av Jesus  kanske berodde på att denne saligprisade de fattiga och uttalade ve-rop över de rika. Och dessutom sa att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.

Däremot gick jag på en uppföljande debatt hon hade med Stanley Sjöberg i  Centrumkyrkan  i Sundbyberg i januari 2006. Det var en närmast bisarr upplevelse.

Att förlora en debatt mot Stanley Sjöberg ser jag som ett uttryck för ett svårslaget rekord i dumhet.

Men det var precis vad hon gjorde. En minimiförutsättning för att diskutera Bibeln med Stanley S borde väl vara att något så när läsa in en del relevanta avsnitt i Bibeln.  Men det hade hon inte gjort.

Så när Stanley - som trots allt läst Bibeln - pressade henne på vad Bibeln skrev om Jesus kunde hon inte svara. Hon var på reträtt hela tiden.

Så mot slutet sade Stanley med ett brett leende att Lena visat att hon inte visste något om Bibeln och hade fel om Jesus, men att de väl ändå kunde enas om att islam var en hemsk religion.

Lena A svalde betet. Hon sa på ett nästan undergivet sätt att hon visst kunde enas med Stanley om att islam var en hemsk religion. Och så var debatten slut.

Värre intellektuell förnedring är svår att föreställa sig.

Och nu har hon gjort bort sig igen. Men denna gång inte för några hundra kyrkobesökare utan för ett helt land.

Att drömma att Gud (eller gudinnan Freja) talar till en...

Det var den 1 maj 1973. Jag var ute och demonstrerade.  Jag tog emot en hel del flygblad, och så plötsligt såg jag något som verkade lite intressant.

Det var Citykyrkan som hade bjudit in vänstemänniskor till att debattera med Stanley Sjöberg. Han hade just startat en kampanj mot vänstern och bland annat påstått att den hade hemliga dödslistor. Men nu sade han sig alltså vilja debattera med just vänstern.

Jag hade inte alltid det bästa självförtroendet, men nog trodde jag att jag skulle klara av en debatt med Stanley Sjöberg... Så när demonstrationen var över och kvällen kommit gick jag till Citykyrkan.

Så jag satte mig och började lyssna på pastor Sjöberg. Det var ett av de konstigaste tal jag hört i hela mitt liv.

Han sa nämligen att Gud hade talat till honom i sömnen. Han försäkrade, mycket noga, att Gud kan tala med de mest obetydliga människor - som han själv till exempel. Bara så att inte någon skulle tro att han hade hybris.

Och Gud hade sagt till honom att Sovjet skulle ockupera Sverige. Och att det när det hände gällde att ligga lågt. Inte skapa bråk, utan anpassa sig så mycket man bara kunde. Så att de kristna skulle klara sig från den värsta förföljelsen.

Och man borde börja redan nu. För om kristna hade för vana att fiffla med skatten skulle det vändas emot dem när Sverige blev kommunistiskt. Därför borde alla Sjöbergs trosfränder deklarera så hederligt som de bara kunde. Eller det var vad han sa...

Det är vad jag minns bäst av hans tal. Jag tänkte nog att det var sympatiskt att han tyckte att pingstvänner inte borde skattefuska. 'Även om argumenten varför var lite halsbrytande. Att Sovjet inom en snar framtid skulle invadera Scerige såg jag som en närmast delirisk tanke.

Men framför allt var det det där om att Gud talade med Stanley Sjöberg... Jag satt där och kom på något den engelske 1700-tals-ateisten David Hume en gång lär ha sagt. Nämligen detta: "Om någon säger till dig att Gud talat till honom i sömnen är det i grunden samma sak som om han skulle säga att han drömde att Gud talade till honom."

Detta blasfemiska men ack så sanna påstående tänkte jag konfrontera pastor Sjöberg med när den utlovade diskussionen skulle börja,

Men den chansen fick jag aldrig. För Citykyrkan hade lurats. Det blev aldrig någon debatt. Det hade nog varit en lögn avsedd att lura dit vänstermänniskor.

Själv har jag aldrig drömt att Stanley Sjöbergs Gud har talat till mig, Däremot har jag en gång drömt att gudinnan Freja talat till mig. Och när det hände var jag nog glad att jag hade tagit intryck av David Hume.

För ett antal år sedan hade jag en bild av gudinnan Freja  på väggen. Det var samma bild som ni kan se nedan, men den var bara i svartvitt.

En natt vaknade jag med olust. Jag hade drömt att bilden på väggen blivit levande. Och den hade börjat tala till mig.

Den hade sagt detta, och endast detta: "Du hotar balansen i universum". Jag hade vaknat med olust, och undrat på vilket sätt jag hotade balansen i universum, och vad Freja hade tänkt att göra åt den saken.

Då drog jag mig till minnes David Humes uttalande. Nej, det var ju inte så att Freja hade talat till mig i sömnen, utan det var ju så att jag hade drömt att Freja talade till mig. Det var ju skönt att se saken på det sättet...

Efter några minuter kunde jag somna om. Men när jag mindes drömmen på morgonen efter fanns det nog kvar en liten, liten rest av olust....



"Freyja and the Necklace", av J. Doyle Penrose (1862-1932), cirka 1913