ChatGPT om Guds vrede, försoningsläran och "cosmic child abuse"

Du sade:

Det finns uppgifter om att de första kristna trodde att Jesus offrades som en sorts eftergift till Satan, och inte som ett försoningsoffer inför Gud. Vad vet du om det?

ChatGPT sade:

Ja, det där är ett spännande och ganska komplicerat ämne inom tidig kristen teologi.

Det finns faktiskt belägg för att många tidiga kristna – särskilt under de första århundradena – tänkte sig Jesu död inte främst som ett "försoningsoffer till Gud" (som i den senare så kallade tillfredsställelseläran eller Anselms teori på 1000-talet), utan snarare som ett slags "lösensumma" eller "köp av människan fri från Satan".

Några centrala punkter:

• Nya Testamentet
  Redan i evangelierna och Paulus’ brev finns formuleringar om Jesus som en "lösen" (lytron) för många (t.ex. Mark 10:45, 1 Tim 2:6). Dessa texter utvecklades tidigt i riktningen att Jesu död var betalningen som befriade människorna från Satans makt.

• Origenes (ca 185–254)
  Han är den tidige kyrkofader som tydligast formulerar idén: människan hade genom synden blivit Satans egendom. Gud lurade Satan genom att erbjuda Jesu mänskliga kropp som lösen, men eftersom Jesus var gudomlig sprack "affären". Det här kallas ofta lösensummeteorin.

• Gregorios av Nyssa (ca 335–395)
  Utvecklade detta till en mer mytisk berättelse: korset var som en krok, och Jesus kropp betet. Satan tog betet men fastnade på kroken – alltså besegrades han.

• Augustinus (354–430)
  Han håller också fast vid tanken på att människan var "fången under Djävulens herravälde", och att Jesu död frigjorde henne. Han betonar dock mer att Satan inte hade rättmätig makt över människan, utan att Gud med rättvisa kunde befria henne.

• Försoningslärans förskjutning
  Först med Anselm av Canterbury (ca 1033–1109) sker den klassiska förskjutningen: i Cur Deus homo menar han att Jesu död inte var en lösensumma till Satan, utan en satisfaktion till Guds ära. Senare utvecklade reformatorerna detta till strafflidandeteorin – att Jesus tar på sig Guds straff i vårt ställe.

Sammanfattning

Alltså: Ja, under de första århundradena dominerade en tolkning där Jesus offras eller ges som en lösensumma för att befria människan från Satan. Det var först långt senare som idén om att Jesu död var ett offer "till Gud själv" på allvar slog igenom.

Vill du att jag ska leta upp konkreta citat från t.ex. Origenes eller Gregorios av Nyssa för att visa hur de formulerade det?

Du sade:

Den försoningslära som kom senare uttrycks ofta som att Guds vrede måste tillfredsställas och att den var så stark så att om den riktades mot människor skulle alla människor förintas. Så den måste riktas mot "Guds son". Säger inte det en del märkliga saker om Gud? En människa som är så rasande att hen måste rikta sitt raseri mot någon annan än den skyldige, och blir "tillfredsställd" när en oskyldig "son" utsätts istället för de skydiga - hur skulle vi idag se på hen?

ChatGPT sade:

Det du lyfter fram är precis den invändning som många, både inom och utanför kyrkan, har haft mot den så kallade tillfredsställelse- eller strafflidandeteorin om försoningen. När man formulerar det rakt ut på vanligt språk, låter det ofta ganska groteskt: en Gud som är så rasande att han måste döda någon, och blir nöjd när oskyldige Jesus offras i stället för de skyldiga.

Några saker som kan vara värda att veta:

1. Anselms tanke (1000-talet)

   • Anselm talade inte om "Guds vrede" i första hand, utan om Guds ära eller heder. Människans synd hade kränkt Guds ära, och skulden var så stor att ingen människa kunde återställa den. Därför behövdes en Gud-människa (Kristus) som genom sitt liv och sin död gav Gud en "tillfredsställelse" som var större än syndens skada.

   • Även detta kan upplevas som feodalt färgat: som en furste som kräver en kompensation för en förolämpning.

2. Reformationens utveckling (1500-talet)

   • Luther och framför allt Calvin skärpte teorin: Jesu död sågs mer explicit som att Guds vrede måste utlösas – och den riktades mot Sonen i stället för människorna. Detta kallas ofta penal substitution (straffsubstitution).

   • Här blir bilden starkt juridisk: Gud är domaren som måste utdöma straff, men Kristus tar det i vårt ställe.

3. Kritik i modern tid

   • Många teologer menar som du: om man översätter modellen till mänskliga relationer blir Gud lik en våldsam patriark som inte kan kontrollera sin vrede och därför slår sitt eget barn i stället för den skyldige. Det har kallats ”gudomlig barnmisshandel” (bl.a. av feministteologen Rita Nakashima Brock).

   • I vår tid är det svårt att förena en sådan bild av Gud med föreställningar om kärlek, barmhärtighet och rättvisa.

4. Alternativa tolkningar

   • Moral influence-teorin (Abelard, 1000-talet): Jesu död visar Guds kärlek och väcker oss till omvändelse.

   • Kristus Victor-teorin (återupplivad på 1900-talet av Gustav Aulén): Jesu död är segern över synd, död och djävul – en befrielsehandling snarare än en juridisk transaktion.

   • Solidaritetsmodeller: Jesus lider med oss, i vår plats, snarare än i vårt ställe, och öppnar vägen till gemenskap med Gud.

---

Så, du har helt rätt i att om man tar straffsubstitutionen bokstavligt så tecknar den en märklig och kanske skrämmande bild av Gud. Det är därför många nutida kristna teologer säger att den inte är den enda – eller ens den bästa – förståelsen av Jesu död.

Vill du att jag visar exempel på hur moderna teologer (inklusive inom kyrkorna) har försökt omtolka bort från den "vredes-bilden" av Gud?

Du sade:

Du nämner "cosmic child abuse"-teorin. Kan du utveckla vad den går ut på?

ChatGPT sade:

Ja, absolut. Det uttrycket – ”cosmic child abuse” (kosmisk barnmisshandel) – är ett modernt polemiskt namn på den straffsubstitutiva försoningsläran (att Jesus dog i vårt ställe för att stilla Guds vrede).

Ursprung

• Termen populariserades av den brittiske teologen Steve Chalke i boken The Lost Message of Jesus (2003).

• Han skrev att om man beskriver försoningen som att Gud straffade sin egen oskyldige Son i vårt ställe, så låter det mer som kosmisk barnmisshandel än som ett uttryck för kärlek.

• Han fick hård kritik från konservativa evangelikaler, men hans formulering satte fingret på något som många människor redan kände: att den traditionella modellen kan låta våldsamt och orimligt.

Vad kritiken går ut på

1. Oskyldigt offer:
   En människa (Jesus) får bära straffet för andras brott. Det skulle i mänskliga juridiska termer betraktas som djupt orättfärdigt.

2. En våldsam Gud:
   Gud framstår som en fadersgestalt som inte kan tygla sin vrede, utan måste få utlopp genom att döda sitt eget barn. Det liknas vid en misshandlande förälder.

3. Normalisering av våld:
   Kritiker menar att detta riskerar att rättfärdiga eller legitimera strukturer av våld och förtryck – eftersom det största exemplet på ”rättvisa” blir att någon oskyldig lider i stället för den skyldige.

4. Oförenlighet med kärlekens Gud:
   Istället för att framstå som kärleksfull blir Gud en som kräver blod innan han kan förlåta. Det kolliderar med många moderna uppfattningar om både etik och Guds natur.

Hur förespråkare bemöter det

De som håller fast vid substitutionsteorin svarar ofta:

• Jesus är Gud, inte bara "sonen som utsätts". Därför handlar det inte om en fader som plågar sin son, utan Gud själv som tar straffet på sig.

• Den bibliska rättvisan kräver att synd får konsekvenser – och korset visar både Guds rättvisa och Guds kärlek.

• De ser alltså bilden inte som barnmisshandel, utan som självuppoffring.

---

Så uttrycket cosmic child abuse är en sammanfattning av den moraliska invändningen: att teorin gör Gud till en våldsam förälder som bara kan förlåta efter att ha misshandlat sitt eget barn.

Vill du att jag också ska visa hur Chalke och andra istället försöker beskriva korset – alltså vad de sätter i stället för substitutionsteorin?

Du sade:

"Gud själv som tar straffet på sig" . Det gör det hela moraliskt lite bättre men inte mindre bisarrt. Anta att jag var rasande på någon och för att få ut raseriet skulle jag mycket hårt slå mig själv så att jag dör, eller nästan dör. Vad skulle det säga om mitt sinnestillstånd?

ChatGPT sade:

Ja, du sätter fingret på själva paradoxen – och det är just därför försoningsläran alltid har varit svår att förklara utan att den låter märklig eller rentav störande, när man översätter den till vardagliga bilder.

Din liknelse (att någon i raseri slår sig själv till döds eller nästan till döds) visar absurditeten ganska bra:

• Om det är vrede som driver händelsen, blir Gud antingen sadist (om han straffar Sonen som ”någon annan”) eller masochist (om han straffar sig själv).

• I båda fallen blir Gud en väldigt mänskligt trasig figur – inte den gudomliga kärlekens källa.

Vad vissa teologer försökt göra

För att komma bort från den ”bisarra” bilden har flera moderna kristna teologer betonat andra aspekter:

• Solidaritet istället för substitution: Jesus lider inte för att Gud måste slå någon, utan för att Gud väljer att gå in i människans lidande och bära konsekvenserna av våld, hat och död.

• Kärlek istället för vrede: Korset tolkas som Guds yttersta sätt att säga: ”Jag är med er även i det värsta” – inte som en transaktion för att blidka sig själv.

• Avslöjande av våldets logik: René Girard menar att korsfästelsen visar människans benägenhet att offra en syndabock. Jesus är det oskyldiga offret vars död avslöjar denna destruktiva mekanism, i stället för att upphöja den.

Kärnan i din fråga

När du säger ”vad skulle det säga om mitt sinnestillstånd?”, så illustrerar du att om vi tar substitutionsteorin bokstavligt och psykologiskt, blir Gud en osund gestalt – styrd av känslor på ett sätt vi skulle betrakta som sjukligt hos en människa.

Det är därför många kristna idag (och även historiskt sett, fast de ofta varit i minoritet) har sagt: vi kan inte förstå korset på det sättet längre; vi måste hitta en tolkning som inte gör Gud till en rasande våldsfigur.

Vill du att jag går in på hur de största kyrkorna idag (katolska, ortodoxa, protestantiska) faktiskt förklarar korset i sin officiella undervisning – och om de själva använder substitutionsteorin eller om de tonat ner den? 

ChatGPT om hur kristna tolkningar förvred budskapet i "Gamla Testamentet"

Du sade:

Judendomen har drabbats på ett konstigt sätt av att deras skrifter har omtolkats av en religion som är mycket starkare i världsmåttstock. Gamla Testamentet läses av de flesta med kristna ögon, och en massa ställen i GT tolkas av de flesta som om de vore hänvisningar till Jesus.Vilket de inte torde vara.

ChatGPT sade:

Ja, precis – det är en väldigt speciell situation.

De judiska skrifterna – Tanakh – har sin egen inre struktur och mening, grundad i Israels historia, lagar, profeter och vishetslitteratur. Men eftersom kristendomen växte fram ur den judiska miljön och tidigt kom att dominera stora delar av världen, blev det så att Tanakh ofta läses som “Gamla Testamentet” – alltså som en förhistoria till Nya Testamentet.

Det gör att många passager, som i judisk tradition förstås på helt andra sätt, inom kristendomen har kommit att tolkas som förutsägelser om Jesus. Ett klassiskt exempel är Jesaja 7:14 (“Se, jungfrun skall bli havande...”), som i judisk läsning handlar om en konkret historisk situation under kung Ahas tid, men som i kristen tradition blivit en av de mest citerade “profetiorna” om Jesus.

Så när folk i allmänhet i västvärlden läser dessa texter, gör de det nästan alltid genom ett kristet raster. Det skapar ett slags dubbel botten: texterna finns i sin judiska kontext, men deras tolkning har i mångas ögon blivit “kapad” eller överskuggad av den kristna läsarten.

Det märkliga – och ibland problematiska – är att judendomen då framstår som “ofullständig” i ett kristet perspektiv, trots att det är kristendomen som gjort den omtolkningen.

Vill du att jag utvecklar med några fler konkreta exempel på sådana passager där den judiska och den kristna läsningen skiljer sig radikalt?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Bra! Här är några tydliga exempel där den judiska och den kristna läsningen går åt olika håll:

---

1. Jesaja 7:14

“Se, den unga kvinnan (hebr. almah) skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.”

• Judisk tolkning: Handlar om en samtida händelse under kung Ahas tid (700-talet f.v.t.). En ung kvinna i kungahuset ska föda ett barn som blir ett tecken på att Juda rike ska räddas ur en politisk kris. Ordet almah betyder ung kvinna, inte nödvändigtvis jungfru.

• Kristen tolkning: Ses som en profetia om jungfrufödseln av Jesus. Evangelisten Matteus citerar den direkt (Matt 1:23) som bevis för att Jesus är den väntade Messias.

---

2. Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”

“Han blev genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull…”

• Judisk tolkning: Den “tjänare” som beskrivs förstås oftast kollektivt, som Israels folk självt, som lider men en dag ska upprättas. Alternativt en särskild rättfärdig person i historien, men inte Messias.

• Kristen tolkning: Ses som en direkt profetia om Jesus, vars lidande och död tolkas som ställföreträdande för människornas synder.

---

3. Mika 5:2

“Men du, Betlehem Efrata… från dig skall det komma en härskare i Israel…”

• Judisk tolkning: En messiansk text i vissa judiska traditioner, men inte nödvändigtvis kopplad till en gudomlig person. Handlar om en framtida ledare ur Davids släkt.

• Kristen tolkning: Tolkad som förutsägelsen av Jesu födelse i Betlehem. Matteus och Lukas knyter direkt an till detta.

---

4. Psaltaren 22

“De genomborrar mina händer och fötter… de delar mina kläder mellan sig.”

• Judisk tolkning: En klagopsalm där psalmisten uttrycker djup personlig nöd, men också hopp om Guds ingripande.

• Kristen tolkning: Ses som en förutsägelse av korsfästelsen. Jesus citerar inledningen på korset (“Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”).

---

5. Hosea 11:1

“När Israel var ung, hade jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.”

• Judisk tolkning: Handlar om Israels folks uttåg ur Egypten – inget annat.

• Kristen tolkning: Matteus tolkar det som en profetia om hur Jesus som barn skulle fly till Egypten och återvända därifrån (Matt 2:15).

---

Det här mönstret går igen hela tiden: kristna läsare letar efter “dolda profetior” om Jesus, medan judiska läsningar ser texterna i sin historiska, ofta mycket jordnära kontext.

Vill du att jag också visar hur judiska kommentatorer (t.ex. Rashi eller Maimonides) förklarar några av dessa texter, så man får en mer levande känsla av skillnaden i tradition?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Perfekt! Jag kan ta några av de mest centrala ställena och visa hur klassiska judiska kommentatorer, som Rashi (1040–1105) och Maimonides (1135–1204), har läst dem. Då ser man ännu tydligare kontrasten mot den kristna läsningen.

---

1. Jesaja 7:14 – “den unga kvinnan”

• Rashi: Menar att detta syftar på en specifik kvinna i Ahas hov, troligen profetens egen hustru eller en prinsessa. Tecknet handlar om att Juda rike snart ska räddas undan sina fiender. Det är ett budskap för den tiden, inte för framtiden.

• Kristen läsning: Matteus gör det till en jungfruprofetia om Jesu födelse.

---

2. Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”

• Rashi: Den “lidande tjänaren” = Israels folk. Han betonar att Israel ofta kallas “Guds tjänare” i Jesaja (t.ex. Jes 41:8, 44:1). Lidandet är nationens, inte en individ som ska frälsa genom död.

• Maimonides: Förnekar uttryckligen att Messias ska lida och dö. Messias ska vara en mänsklig kung, leda folket tillbaka till lagen och upprätta fred.

• Kristen läsning: Tolkar detta nästan uteslutande som en exakt beskrivning av Jesu lidande och korsfästelse.

---

3. Mika 5:2 – Härskaren från Betlehem

• Rashi: Ser detta som en messiansk text, men handlar om en jordisk härskare ur Davids släkt. Ingen idé om gudomlighet.

• Kristen läsning: Kopplas direkt till Jesu födelse i Betlehem.

---

4. Psaltaren 22 – “De genomborrar mina händer och fötter”

• Rashi: Menar att detta är en poetisk klagan av David eller en annan psalmist som uttrycker extrem nöd. Formuleringen är dessutom osäker i hebreiskan: det kan betyda “som ett lejon vid mina händer och fötter”, inte “de genomborrar”.

• Kristen läsning: Ses som en ordagrann profetia om korsfästelsen.

---

5. Hosea 11:1 – “Från Egypten kallade jag min son”

• Rashi: Klargör att “min son” = Israel som folk. Hela kapitlet handlar om Israels relation till Gud, inte om en framtida messias.

• Kristen läsning: Matteus gör det till en dold hänvisning till Jesu flykt till Egypten.

---

🔹 Sammanfattning:
Judiska kommentatorer läser alltid texterna i sin historiska och nationella kontext: profeterna talar till sin egen tid och till Israels folk. Kristendomen däremot lyfter lösryckta verser och ger dem en typologisk tolkning – där allt pekar fram mot Jesus.

Vill du att jag gör en liten tabell som jämför “Judisk tolkning – Kristet bruk” av dessa texter, så det blir riktigt tydligt öga mot öga?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Här kommer en överskådlig tabell som jämför de olika läsningarna:

---

Bibelställe	Judisk tolkning (ex. Rashi, Maimonides)	Kristen tolkning (Nya Testamentet m.m.)
Jesaja 7:14 – “den unga kvinnan skall bli havande”	Handlar om en samtida kvinna i kung Ahas hov. Tecknet gäller en politisk kris på 700-talet f.v.t. Ordet almah = ung kvinna.	Matteus 1:23: ses som profetia om Jesu jungfrufödsel.
Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”	“Tjänaren” = Israels folk som helhet, eller en rättfärdig individ i historien. Ingen Messias som dör för andras synder.	Ses som direkt profetia om Jesu lidande, död och uppståndelse.
Mika 5:2 – “Härskare från Betlehem”	En kommande jordisk ledare ur Davids släkt, mänsklig Messias.	Ses som profetia om att Jesus föds i Betlehem (Matt 2:6).
Psaltaren 22 – “De genomborrar mina händer och fötter”	En poetisk klagan. Texten kan även betyda “som ett lejon vid mina händer och fötter”. Handlar om psalmistens nöd.	Ses som profetia om korsfästelsen. Jesus citerar psalmen på korset.
Hosea 11:1 – “Från Egypten kallade jag min son”	Handlar om Israels uttåg ur Egypten. “Min son” = hela folket.	Matteus 2:15: tolkas som profetia om Jesusbarnets flykt till och återkomst från Egypten.

---

Vill du att jag också visar några exempel där judiska kommentatorer faktiskt tolkar en text messianskt – men på ett helt annat sätt än kristendomen?

Du sade:

Anledningen till att jag ställde frågan är att jag en lång tid plågat mig igenom videor av kristna - framförallt protestantiska fundamentalister och katoliker - som försvarar de mest märkliga ståndpunkter med ständiga bibelcitat från såväl GT som NT. Det är obehagligt i sig, men extra obehagligt när det gäller hur de använder GT-citat. Att mellan 2000 och 3000 år gamla texter som handlade om något helt annat ska användas för att försvara den ena eller andra sekteristiska ståndpunkten i dagens teologiska debatter känns definitivt sunkigt.

ChatGPT sade:

Jag förstår precis vad du menar. Det kan kännas riktigt kvävande när man ser hur texter, skrivna i helt andra historiska och kulturella sammanhang, plockas loss ur sitt sammanhang och görs till ammunition i sekteristiska strider.

Det finns ett par saker som gör det särskilt obehagligt:

1. Historisk förvrängning – De hebreiska skrifterna är resultatet av mycket specifika situationer: politiska kriser, exil, tempelreligion, folkliv. När fundamentalister läser dem som om de enbart var kryptiska koder som “förutsade” Jesus, raderas den historiska verkligheten och det judiska sammanhanget.

2. Kulturell appropriering – Kristendomen är världens största religion och har dominerat i snart två årtusenden. Att dess företrädare då använder judiska texter som bevis för sina egna teologiska system blir lätt en sorts övertagande eller “kapning” av en annan traditions heliga skrifter. Det förstärks av att judar i historien ofta inte fått tolka sina egna texter fritt utan misstänkliggjorts, tystats eller förföljts.

3. Sekteristiskt vapenbruk – När GT-citat används för att försvara katolska eller protestantiska särläror (allt från jungfru Maria till predestination), blir det ofta absurdt. Man ser en 2500 år gammal vers i Jesaja eller en psalmvers användas som om den vore skriven för att avgöra tvisterna i 1500-talets Europa eller i en nutida Youtube-debatt.

4. Moralisk bakvändhet – många av dessa grupper hävdar samtidigt att Bibeln måste läsas “bokstavligt” – men i praktiken plockar de lösryckta verser och läser dem symboliskt eller allegoriskt när det passar deras syfte (särskilt om det ska “bevisa” något om Jesus).

Det är därför inte konstigt att du upplever det som obehagligt, ja nästan förvridet. Du ser ju hur en texttradition som hade en rik, mångtydig och historiskt förankrad mening reduceras till proof texts – små citat som fungerar som brickor i ett maktspel mellan grupper.

ChatGPT om egyptisk fångenskap, Exodus och den påstådda invasionen av Kanaan

Du sade:

Hela det scenario som omfattar israeliternas fångenskap i Egypten, uttåget ur Egypten (Exodus) och den Josua-ledda invasionen av Kanaan är ju idag milt sagt omstridd. Vad anser du om trovärdigheten i denna berättelse?

ChatGPT sade:

Det du tar upp är en central fråga i både biblisk forskning och arkeologi – och den är verkligen omstridd. Här är en översikt utifrån vad forskningen idag lutar åt:

1. Israeliternas fångenskap i Egypten

• Direkt bevis: Det finns inga arkeologiska eller egyptiska källor som bekräftar att ett stort folk av israeliter levde som slavar i Egypten och sedan lämnade landet.

• Indirekta spår: Egypten hade många semitiska folk boende i östra Nildeltat (t.ex. hyksos tidigare under andra årtusendet f.Kr.), och de användes ibland som arbetare/slavar. Berättelsen kan vara ett minne av sådana grupper.

• Forskarläge: Man antar ofta att berättelsen är en bearbetning av olika traditioner och minnen, snarare än en historisk händelse i den form Bibeln beskriver.

2. Exodus – uttåget ur Egypten

• Det stora dramat (tio plågor, massvandring genom Röda havet): Det finns inga oberoende källor som stöder detta. Arkeologer har inte hittat spår av en massiv vandring i Sinaiöknen på den tid som skulle vara aktuell.

• Hypoteser: Vissa forskare föreslår att det kan röra sig om en liten grupp semitiska flyktingar som lämnat Egypten och senare blivit en del av Israels folk, och att deras minne av exil och befrielse växte till en storslagen nationell myt.

3. Josuas invasion av Kanaan

• Bibelns version: En snabb och våldsam erövring av landet under Josuas ledning.

• Arkeologin: Den bilden får inget stöd. Många av de städer som sägs ha erövrats (t.ex. Jeriko, Ai) var inte ens befästa eller bebodda under den tid som berättelsen anger.

• Alternativ modell: Det verkar snarare som att israeliterna uppstod inifrån Kanaan, ur den kanaaneiska befolkningen, under övergången från sen bronsålder till järnålder (ca 1200 f.Kr.). Befolkningen i bergsbygderna ökade då kraftigt, och forskare menar att detta kan vara ursprunget till "Israel".

4. Teologisk och nationell betydelse

• Även om berättelserna inte är historiska i bokstavlig mening, har de spelat en enorm roll som identitetsskapande myter. Exodus är för judendomen en grundberättelse om befrielse och Guds förbund.

• Vissa menar att berättelsen fungerade som en motberättelse: Israeliterna var inte som Egyptens maktfullkomliga faraoner eller Kanaans kungar, utan folk som själva varit slavar och därför skulle värna rättvisa.

Sammanfattning

Forskarnas konsensus är att:

• Ett storskaligt uttåg ur Egypten och en militär invasion av Kanaan inte har stöd i arkeologi eller utomstående källor.

• Mer sannolikt är att israeliterna växte fram ur den kanaaneiska miljön och senare byggde en identitet där Exodus-myten gav mening åt deras historia.

• Exodus kan dock innehålla minnen av mindre grupper med bakgrund i Egypten.

Vill du att jag utvecklar lite kring vilka skolor av forskning som finns (t.ex. minimalister kontra maximalister), så att du får en bild av spännvidden i tolkningarna?

Du sade:

Var inte Kanaan ockuperat av Egypten under den tid då den egyptiska fångenskapen, Exodus och invasionen av Kanaan skulle ha ägt rum?

ChatGPT sade:

Bra iakttagelse! Ja, under den tid som ofta förknippas med “uttåget” och Josuas erövringar – alltså slutet av sen bronsålder (ca 1500–1200 f.Kr.) – var Kanaan faktiskt under egyptisk dominans.

Egyptens herravälde i Kanaan

• Från 1500-talet f.Kr. (efter att Egypten drivit ut hyksos) och fram till ca 1150 f.Kr. var stora delar av Kanaan ett egyptiskt lydområde.

• Egypten höll garnisoner, uppbar skatt och hade kontroll över många kanaaneiska stadsstater.

• Vi har omfattande dokumentation i form av texter (t.ex. Amarnabreven från 1300-talet f.Kr.), där kanaaneiska kungar skriver till farao och ber om hjälp mot rivaler.

• Arkeologiskt syns egyptisk närvaro i form av administrativa byggnader, egyptiskt keramikgods och inskriptioner.

Vad betyder detta för bibelberättelsen?

• Om israeliterna verkligen hade genomfört ett storskaligt erövringskrig under denna period, skulle det i praktiken ha varit ett krig mot Egypten – inte bara mot lokala kanaaneiska städer.

• Men vi har inga egyptiska källor som talar om något sådant, trots att egyptierna annars var noga med att dokumentera sina kampanjer och uppror.

• Tvärtom verkar Egyptens makt i Kanaan ha försvagats först kring 1200–1150 f.Kr., i samband med bronsålderskollapsen (sjöfolkens invasioner, ekonomiska och klimatrelaterade kriser). Det är först därefter som det fanns utrymme för nya grupper – däribland de som senare identifierades som israeliter – att etablera sig i bergsområdena.

Slutsats

Detta gör det ännu mer osannolikt att Josuas erövringar ägde rum på det sätt som beskrivs. Istället stärker det teorin att israeliterna inte “kom utifrån” och erövrade, utan snarare växte fram inifrån Kanaan när Egyptens grepp släppte.

Vill du att jag skissar upp en tidslinje som jämför:

• Bibelns kronologi

• Arkeologiska och egyptiska data
  så man ser kontrasten tydligt?

Du sade:

Skulle inte berättelsen om fångenskapen i Egypten kunna vara ett förvrängt minne av en period då egypterna hade erövrat Kanaan och israeliterna (eller proto-israeliterna) levde kontrollerade av egyptier - men i Kanaan - inte i vad som är Egypten idag?

ChatGPT sade:

Ja – exakt en sådan tanke har faktiskt förts fram av flera forskare! Du är inne på något som kallas en “omvänd Exodus-hypotes” eller ibland “transponeringshypotes”: att minnet av egyptisk dominans i Kanaan senare har “flyttats” söderut och omtolkats som en vistelse i Egypten.

Bakgrunden

• Som vi nämnde var Kanaan under stark egyptisk kontroll under hela sen bronsålder (ca 1500–1200 f.Kr.).

• Många kanaaneiska samhällen betalade skatt, tvingades bidra med arbetskraft, och var alltså i ett slags underordnat förhållande till farao.

• Egyptierna hade dessutom garnisoner och administrativa centra i Kanaan (bl.a. i Gaza, Jaffa, Beth Shean).

Hur detta kan ha blivit ett “minne av fångenskap”

1. Politisk underkastelse → slaveri i minnet
   Att leva under Egyptens hårda kontroll kan mycket väl i efterhand ha upplevts och tolkats som en “slavtillvaro”. När senare generationer formade sin identitet, kan detta ha berättats om som en period av slaveri under farao.

2. Geografisk förskjutning
   Minnet av att ha levt under egyptisk dominans i Kanaan kan med tiden ha “flyttats” till Egypten självt. Att lägga historien i Egypten gjorde den större och mer dramatisk – och gav utrymme för en befrielsemyt av nationell betydelse.

3. Historisk plausibilitet
   Vi vet från Amarnabreven (1300-talet f.Kr.) att kanaaneiska städer skrev till farao och bad om hjälp mot upproriska element i inlandet. Vissa forskare menar att det är just bland dessa “upproriska bergsfolk” som israeliterna har sitt ursprung. Minnet av att deras förfäder var under faraos kontroll kan ha formats till Exodusberättelsen.

Forskarläget

• Denna hypotes delas inte av alla, men den diskuteras i seriös forskning. Den löser ett stort problem: varför vi inte hittar några spår av ett massivt israelitiskt folk i själva Egypten, men desto fler tecken på egyptisk kontroll i Kanaan.

• Arkeologen Donald Redford är en av dem som menar att Exodus är en senare konstruktion baserad på minnet av egyptisk dominans i Kanaan.

• Andra forskare tror dock att berättelsen i någon mån bygger på minnet av mindre grupper som faktiskt hade varit i Egypten (t.ex. semitiska arbetare/slavar i Nildeltat) och sedan anslöt sig till de växande israelitiska bergsbyarna.

Slutsats

Din tanke är helt rimlig: berättelsen om fångenskapen kan mycket väl vara ett förvrängt minne av egyptisk överhöghet i Kanaan, snarare än av masslaveri i själva Egypten. Det skulle också förklara varför Exodusberättelsen känns som en kollektiv trauma-myt – den uttrycker erfarenheten av att ha levt under ett främmande imperiums kontroll.

Vill du att jag gör en liten jämförelse mellan två möjliga scenarier – (A) “slaveri i Egypten” och (B) “underkastelse i Kanaan” – för att se vilken som bäst stämmer med källmaterialet?

Du sade:

En kristen video jag sett medger att det inte finns arkeologiska belägg för en vandring i Sinaiöknen men att den skulle kunna ha skett i nuvarande Saudi-Arabien, där den menar att det finns belägg för en sådan vandring.

ChatGPT sade:

Ja, det där är en intressant tråd – och jag känner igen den typen av resonemang. Det du såg är en variant av den ganska populära ”alternativa Exodus-teorin”, som ofta cirkulerar i religiösa eller pseudohistoriska sammanhang, och som brukar säga ungefär:

• Sinaiöknen visar inga arkeologiska spår av en långvarig israelitisk vistelse → därför måste vi ha letat på fel plats.

• Den ”rätta platsen” är enligt dessa teorier inte Sinaihalvön, utan norra Saudiarabien (ibland identifierad med regioner runt Jebel al-Lawz).

Vad dessa teorier brukar peka på

1. Jebel al-Lawz (”det sanna Sinai”)
   En del grupper hävdar att detta berg i nordvästra Saudiarabien är det egentliga Sinai där Mose mottog lagen. De pekar på:

   • mörkfärgade bergssidor (tolkat som spår av Guds eld),

   • stenstrukturer som påstås vara altaren,

   • grottor eller stensättningar som sägs vara rester av israeliternas läger.

2. Arkeologiska spår
   Förespråkare menar att man hittar megalitiska strukturer, gravar och andra lämningar som skulle kunna vara kopplade till israeliterna.

3. Teologiskt syfte
   Denna teori ger de troende ett sätt att ”rädda” Exodusberättelsen från arkeologins problem genom att flytta scenen till en plats som är svår att undersöka systematiskt (eftersom Saudiarabien länge var stängt för oberoende arkeologer).

Hur forskarvärlden ser på det

• Mainstreamarkeologin är mycket skeptisk. De strukturer som visats upp från Jebel al-Lawz tolkas snarare som lokala arabiska eller madianitiska lämningar, inte israelitiska.

• Inga inskriptioner, keramik eller andra typiska spår av israelitisk kultur har hittats där.

• Att identifiera mörkfärgade bergssidor som ”spår av eld från Sinaiuppenbarelsen” betraktas som religiös tolkning, inte vetenskaplig arkeologi.

• Många av dessa påståenden har populariserats av dokumentärer och predikanter snarare än publicerats i vetenskapliga tidskrifter.

Slutsats

Teorin om att uttåget ägde rum i nuvarande Saudiarabien är alltså ett sätt för vissa troende att försvara berättelsens historicitet, men den betraktas inte som trovärdig inom den etablerade forskningen.

Det betyder dock inte att det inte kan ha funnits semitiska grupper som rörde sig mellan Egypten, Sinai och norra Arabien under sen bronsålder – det gjorde det säkert. Men att knyta det direkt till Exodusberättelsen i Bibeln saknar stöd i arkeologiska fynd.

Varför detta intresse för sjundedagsadventism?

/Från min huvudblogg 26 december 2024/

De som följt min blogg eller  Facebookprofil kanske undrar varför jag så ofta länkar till sjundedagsadventistiska videor och även i övrigt till och från tar upp dem. Trots att jag uppenbarligen inte på något sig delar deras världsbild. 

Det har både en orsak - och en förhistoria. 

Att dessutom min bästa kompis under den tidiga tonåren hade en mamma som var sjundedagsadventist har nog inte med saken att göra, men det är i så fall ett märkligt sammanträffande, Tråkigt nog gillade hon inte mig, eftersom hon trodde att det var mitt fel att hennes son började röka hasch (och sedan gick över till LSD). 

Det var det inte. Han började röka hasch flera månader innan jag gjorde det, och jag slutade långt långt innan han slutade. Och i motsats till honom tog jag aldrig LSD. 

Men trots detta ledde det till ett att jag fick ett helt och hållet irrationellt dåligt samvete gentemot henne, och det skulle ju kunna ha en (mycket) liten roll i sammanhanget, 

Men  egentligen började det våren 2015. Jag hade kommit in i en period av panikångest. Jag kunde skrika mitt i natten. Det höll på i flera veckor. En sak som störde mig var att inga grannar - som definitivt måste hört det - någonsin reagerade. Så vitt jag minns. De måste sett mitt skrikande som något obehagligt som det var bäst att hålla sig undan ifrån. 

Men en dag när de värsta ångestanfallen hade gått över hamnade jag mittemot en man på pendeltåget, som började prata med mig. Han berättade att han bodde våningen ovanför mig och att han hade hört mig skrika. Han sa också att han var sjundedagsadventist och att jag var välkommen att delta i en mötesserie de hade, där de visade videor med sjundedagsadventistiskt innehåll, och efteråt diskuterade dessa. 

Jag blev nyfiken, och började gå på dem.  

Både filmerna och diskussionerna efteråt var intressanta. Filmerna var välgjorda, och det verkar vara en sjundedagsadventistisk tradition att göra välgjorda videos.

Min egen utgångspunkt var (och är) att jag inte är kristen, men inte heller ateist eller materialist. Jag tror inte att själlös materia är tillvarons grund;  jag har i alla fall sedan tidigt 70-tal ansett att medvetandets existens utgör ett hål i den materialistiska världsbilden. Hur man än vrider och vänder på det är en rent materiell förklaring till medvetandets existens ohållbar. Anser jag alltså. 

Det innebar inte att jag accepterade det sjundedagsadventistiska alternativet. Vad som mest störde (och stör) mig är deras nästan kusligt slutna bild av både jordens och universums historia. Allt är som en prydlig liten box, där världen skapades för ett antal tusen år sedan på sex dagar, av Gud. Eftersom jag har stora kunskaper i arkeologi, (som jag tog 80 poäng i på universitetet, och dessutom läst åtskilligt om även efter att jag tog dessa) och i astronomi (även om jag aldrig studerat ämnet på universitetet) var det omöjligt att acceptera detta instängt korta perspektiv.

Dessutom inte önskvärt. Det finns de som får trygghet av en lära som säger att Gud har skapat ett universum och jorden helt nyligen (!) och kommer att avsluta historien mycket snart (då större del av mänskligheten. kommer att utplånas och resten kommer att få en paradisisk tillvaro) men för mig känns det snarast klaustrofobiskt. Jag vill inte bo i ett instängt litet universum, bevakat av en allsmäktig Gud. 

Det nästan oändligt stora universum ger mig i så fall en större trygghet, även om den slutliga glesheten i Big Bang-modellen även den är ångestfylld. Själv föredrar jag kosmologier med ett universum som är oändligt i både tid och rum. Mitt odödlighetslängtan tillfredsställs bättre av en sådan idé. Alla ska dö, men ett för evigt existerande universum skulle vara en tröst

Samtidigt hade sjundedagsadventisterna  (för ja, de måste nog ses som fundamentalister) en hel del fördelar framför andra fundamentalistiska modeller.  

För det första avvisar de helvetesläran. Det är väl en förutsättning för att jag överhuvudtaget vill prata med dem. Föreställningen att en allsmäktig gud bestämmer att alla olika typer av "syndare" (även de som endast av rationella skäl inte vill tro på honom!) kommer att plågas i evigheters evighet är sadistisk (och jag skulle gärna vilja tillägga - demonisk). 

De som inte blir frälsta kommer enligt sjundedagsadventister helt enkelt att dö - dvs samma sak som enligt ateisterna alla ändå kommer att göra.

Dessutom har de inte den narcissistiska syn, som finns hos ex. vis evangelikaler och kalvinister - att de som väl är frälsta inte behöver oroa sig mer - en gång frälst alltid frälst...  SDA (börjar förkorta nu för att spara utrymme och tid!) har inte en "gärningslära" per se, men de inser ju i alla fall att man inte kan göra vad som helst och ändå vara garanterat frälst...

I motsats till många evangelikaler är de dessutom inte delar av en "kristen höger"  - de allierar sig inte med reaktionära politiker, som exempelvis Donald Trump. 

I alla fall i Sverige anser de att kvinnor får predika, och de försöker tolka de bibelställen som många fundamentalister använder på ett kvinnofientligt sätt så välvilligt som möjligt...

Sedan bör det förstås sägas att deras åsikter om exempelvis HBTQ är diametralt motsatta mina. 

SDA har de flesta anhängarna i tredje världen, vilket väl också bidrar till att de inte hamnar i proimperialistiska positioner. De anser för övrigt att Förenta Staterna är det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken... 

I motsats till dem har jag en en politisk grundiställning, som är klart vänster, men de är i alla fall inte "höger".

I Australien har de en YouTube-kanal, som kan ses här.  Den innehåller ofta de mest absurda saker ;-) men är ändå ofta intressant. Den visar också att deras lära leder dem till positioner som står i strid med de som ofta finns i de med samhälleligt välanpassade fundamentalistiska gruppernas. Som exempelvis att de (i alla fall i de videor som finns på den australiska kanalen) ettrigt angriper både julfirande och födelsedagsfirande (själv ogillar jag också båda dessa saker, men av helt andra orsaker än SDA). 

Dessutom grundades de av en kvinna - vilket på de mest otäcka fundamentalistiska sidorna anförs som exempel hur avgrundslikt ogudaktiga de är (se exempelvis utfallen på kalvinisten Justin Peters milt sagt obehagliga YouTube-kanal!).

Ellen G White - grundade sjundedagsadventismen.

Det stora hotet

Vilket är det största hotet mot mänskligheten? Global uppvärmning? Kärnvapenkrig? Svält?

Enligt en serie av sjundedagsadventistiska videos är det upprättandet av en lag som gör ledighet på söndag obligatoriskt.

De ser framför sig en koalition mellan kyrka och stat, liberaler och konservativa, kristna nationalister och ateister, katoliker och protestanter, som lagstiftar om söndagsfirande. Kort sagt en de facto teokratisk stat, med sekulärt stöd.

Anledningen till deras farhågor är att de anser att det är lördagen och inte söndagen som är den heliga dagen. Eftersom Gud har sagt att människor ska vila på den sjunde dagen.

Att många länder - exempelvis Sverige - numera har definierat söndagen som den sjunde dagen anser de inte förändrar saken. Veckodagarna har enligt dem funnits oavbrutet sedan skapelsen, och lördagen är OBJEKTIVT SETT den sjunde dagen och har alltid varit det.

Nej, de är inte så sekteristiska att de istället vill ha lördagen som en påbjuden vilodag. De anser att det är en trosfråga, som inte bör lagstiftas om.

Söndagsfirande är enligt dem "Vilddjurets märke" och att påbjuda denna är sataniskt. Det är enligt dem en dyrkan av solguden, en hednisk fest som alla sanna kristna bör undvika.

I denna video målar de dessutom upp ett scenario där i de yttersta dagarna - som kommer mycket snart - de som inte vill fira söndagen utan lördagen kommer att utsättas för hårda förföljelser. Inklusive dödsstraff.

Nej, jag har inget emot sjundedagsadventister. Och deras doktriner gör ju också att de fördömer kristen nationalism och den kristna högern. De har heller aldrig låtit sig luras av Donald Trump. Han representerar enligt dem den oheliga allians som vill förena stat ock kyrka i ett krig mot de sanna kristna.

Dvs de själva, och möjligen några andra som inte heller vill acceptera söndagsfirande, 

De har en udda och fascinerande lära. Som jag inte ens en sekund kan tro på. 

Men deras konsekventa försvar av denna är som sagt - fascinerade.