Den märkliga JDS-läran

Det finns en lära som går under namnet "Jesus Died Spiritually", förkortad JDS. 

Jag stötte på den nån gång 1984. Det var ett milt sagt omvälvande år. 

Nedanstående är de spontana funderingar jag fick upp detta år, inte några genomarbetade tankar från idag. 

JDS-låran går i korthet ut på detta. Efter korsfästelsen nedsteg Jesus inte endast i dödsriket, vilket ju omnämns i Bibeln, utan han dog även andligen. Han "antog en satanisk natur" och blev med andra ord ond.

Men endast i tre dagar. Då återuppstod han inte endast kroppsligen, utan också andligen, och blev alltså på nytt god...

Den försvarades i Sverige av Livets Ord som hade tagit den från framgångsteologer i USA.

Det som intresserade mig mest var nog att det just var framgångsteologer som utvecklat idén, och som försvarade den.

Dessa anser ju att Jesus hyllar den materiella rikedomen och att han belönar sina mest devota anhängare med  just stora rikedomar. Dessutom anser de att alla försök att inskränka just de materiellt rikas rikedom är av Satan - socialismen styrdes enligt Livets Ord av "ondskans andemakter".

Jag funderade vidare. Om det nu vore sant att Jesus hyllade rikedom och ojämlikhet, och att de som han frälste blev rika (och friska!) medan de andra olyckliga fick nöja sig med att vara fattiga (och sjuka), så skulle han ju knappast vara god alls.

Vad var han då? Ja, det kunde ju kanske partiellt förklaras  av JDS-läran. Med det lilla tillägget att Jesu andliga död och antagna "sataniska" natur inte upphörde efter tre dagar, utan finns kvar än idag.

Och att han därför än idag försvarar de rika, förkastar de fattiga, och belönar sina anhängare med materiell rikedom. Jesus dog för att framgångsteologer skulle få åka Cadillac. Typ.

Under förutsättning,förstås, att det var Jesus de följde. Men det finns ju ett annat alternativ.

Det finns ett uttryck - "som fan läser Bibeln". Det är svårt att inte koppla JDS-fantasin till detta.

Så om framgångsteologerna alls har kontakt med någon andemakt, - vilket jag väl att märka inte påstår - är det knappast kristendomens Gud, eller Jesus. Man får nog i så fall söka på något helt annat håll.

Allvarligt talat - framgångsteologin måste nog ses som en kristen form av satanism. Ett faktum, som i en liksom förvrängd och karikatyrartad symbolik, avspeglas i den bisarra JDS-läran.

PS. För en kristen fundamentalistisk kritik av JDS gå till denna länk. Till och med kristen fundamentalism av "klassisk" fyrkantig typ är väl att föredra framför framgångsteologisk JDS-lära.

Kristen black metal

Håller på att kolla upp olika typer av Heavy Metal-musik. Det främsta skälet är nog att jag blev nyfiken på om de finns kvinnliga metal-band. Jag har tidigare endast hört manliga. Och hela genren brukar uppfattas  som macho, hårdfört maskulin, typ.

Jo, det finns en mängd kvinnliga heavy metal-band, och de är ofta bra.

Men vad som förvånade  mig mest var en upptäckt jag då gjorde, att det finns kristna band som inspireras av black metal-musik.. Black metal är ju en stil som är förknippad med en speciell typ av satanism, som också fått sitt namn efter musikstilen. En musik som  kombinerar diverse mordiska teman  etc. med ofta direkta hyllningar till Satan.

Musiken upplever jag oftast som disharmonisk, och ibland som rent outhärdlig.

Men nu ser jag alltså att det finns kristna band, som i hög grad medvetet valt att imitera den musikstil som vanligtvis kallad black metal,. Ibland kallar de den  för Undead metal.  

På denna sida kan man hitta två låtar av "Immortal Souls", ett band som nog hör till denna gen

 

Paul McCartneys sång om sin mor - eller en sång om Jungfru Maria?

Eller kanske både och?

Jag syftar förstås på "Let it be", The Beatles sista singel, som kom våren 1970. Den var också titellåten på The Beatles sista LP, som kom sommaren 1970 och alltså också hette "Let it be". 

Den kan höras här. Jag hörde den ganska snart efter att den kom. Och förvånades över att Beatles hade gjort en a-sida på en singel, om Jungfru Maria. När jag sedan insåg att det blev Beatles sista singel tyckte jag att det var än mer anmärkningsvärt. 

Men nu var det ju så att Paul McCartneys mor hette Mary Mohin McCartney. Hon hade dött när Paul var 14 år, och han hade haft en dröm om henne innan han skrev sången....

Saken är alltså klar? 

Paul har dock själv sagt att han inte har något emot om människor uppfattar sången som en sång om Jungfru Maria. Och det borde vara uppenbart att Paul, när han skrev låten, måste ha insett att många skulle få sådana associationer. 

Och om man läser texten (som jag kopierat nedan) ser den faktiskt religiös, eller i alla fall kvasireligiös, ut. Skulle den verkligen ha haft den karaktären om inte Mariakulten hade existerat, eller om Paul inte hade känt till den? 

Sånger kan ju vara inspirerade från olika källor, olika tankar, olika associationer. Som kan finnas samtidigt hos samma människa.

Inga jämförelser i övrigt, men lite av samma problematik gäller också en annan Beatlessång. Den hette Lucy in the Sky with Diamonds och låg på Sgt. Pepper-LP:n. Där var texten skriven av John Lennon, och han förklarade att titeln var hämtad från en barntekning som han son Julian hade gjort. 

Samtidigt kom den mitt i den psykedeliska vågen, och såväl titeln som den hallucinatoriska texten gav förmodligen de flesta som kände till något om droger, hippiekulturen och psykedelisk musik associationer till LSD. 

John förnekade bestämt att låten skulle ha något med LSD att göra, men efter Johns död var det faktiskt Paul som sade att det mycket väl också går att tolka sången som en sång om upplevelser under LSD-rus. Och det torde också John ha insett, när han skrev den .

Jag föredrar definitivt att det skrivs en vacker sång som kan tolkas som en sång om Jungfru Maria, än att det skrivs en vacker sång som som kan tolkas som en sång om LSD. 

Men mer principiellt. Det kan mycket väl vara så att Julian Lennon gjorde en barnteckning som han kallade "Lucy in the Sky with Diamonds", men om inte vi hade haft en psykedelisk våg då, och om inte Beatles hade testat LSD (vilket de hade) skulle nog ändå sången ha fått en helt annan karaktär, om den ens hade skrivits. 

När det gäller "Let it be" betvivlar jag inte en sekund att Paul hade inspirerats av den dröm han hade om sin mor. Men även här tror jag alltså att sångens kvasireligiösa karaktär påverkades av något mer än detta. Alltså Pauls kunskaper om Mariafromhet .

Dessutom vill jag nog också tro det. Detta eftersom jag själv har haft positiva upplevelser kopplade till Jungfru Maria som gestalt . 

Därför blir jag kanske lite tagen av att den sista singellåt, som gjordes av den musikgrupp som jag ser som 1900-talets största, och viktigaste, ger så uppenbara associationer till just Jungfru Maria... 

--------------------------------------------------------------------------------

When I find myself in times of trouble
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

And in my hour of darkness
She is standing right in front of me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the broken-hearted people
Living in the world agree
There will be an answer
Let it be

For though they may be parted there is
Still a chance that they will see
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Yeah, there will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the night is cloudy
There is still a light that shines on me
Shine until tomorrow
Let it be

I wake up to the sound of music
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be 

Medjugorje...

Jag har just sett en BBC-dokumentär från 1986 som tar upp de Mariauppenbarelser i  Medjugorje som inleddes 1981 i det forna Jugoslavien . Detta är ett fenomen som pågår än idag, vilket bland annat framgår av denna sajt. 

BBC-dokumentären gjordes medan Jugoslavien fortfarande existerade. Jag undrar dock om den verkligen gjordes 1986, då den vid ett tillfälle nämner något som ska ha skett efter julen 1986. Det skulle ju i så fall betyda att filmen spelades in i all hast mellan jul och nyår 1986... 

I vilket fall som helst är filmen tidig - om den inte spelades in 1986, torde det ha varit  1987. 

Den är inte på något sätt en propaganda-film för uppenbarelserna. Både anhängare och kritiker intervjuas. 

Vad man än tror om uppenbarelserna, är det ett fascinerande och märkligt fenomen som beskrivs. 

Historien började när Ivan Dragićević, Ivanka Ivanković, Jakov Čolo, Marija Pavlović, Mirjana Dragićević, och Vicka Ivanković - berättade att de sett och hört Jungfru Maria. De var barn och tonåringar, mellan 10 och 16 år. Den 24 juni 1981 hade Ivanka och Marija - enligt vad de berättade -  mött Maria på en kulle. Dagen efter tog de med de fyra andra, som också såg och hörde Maria. 

Barnen fortsatte att uppleva Maria åratal efteråt.

Uppenbarelsen ledde också mycket snabbt till att fler och fler människor kom  till Medjugorje,  i hopp om att för se och höra Maria - eller i alla fall  besöka en plats som fler och fler såg som helig. 

De jugoslaviska myndigheterna försökte först motarbeta både de som hade tagit del av uppenbarelserna och floden av pilgrimer -  men efter cirka två år svängde de och började rent av uppmuntra pilgrimsfärderna. Trots allt gynnades Jugoslaviens ekonomi av de mängder av besökare som kom till Medjugorje.

Av de Mariauppenbarelser som sägs ha ägt rum under 1900-talet är nog denna den mest tilltalande. Det finns ju alla typer av "uppenbarelser". Det finns de som endast "bevittnats" av en person,  och till och med de där "Maria" på ett pratigt och långrandigt sätt formulerar budskap som verkar som hämtade från anti-kommunistiska extremgruppers osorterade pamflettsamlingar. 

Men Medjugorje är något helt annat. Det som de sex barnen berättade om är budskap som huvudsakligen talar om en längtan efter fred, och tolerans. Trots att barnen var kroatiska, fanns det absolut inget nationalistiskt i det de hävdade Maria hade sagt. Tvärtom, innehöll de uppmaningar till solidaritet och samarbete mellan kroater, serber och muslimer. .Och även ett budskap om att de ortodoxa, katolska och muslimska religiösa strömningarna var lika mycket värda. Viket få katoliker torde hålla med om. 

Fred och tolerans var alltså budskapet. Vilket ju står i kontrast till det blodiga inbördeskrig i ex-Jugoslavien som bröt ur 1991 och varade till och med  1995. 

Det finns de som försökt använda uppenbarelserna på ett anti-kommunistiskt sätt, eftersom de ägde rum i ett "socialistiskt" land som senare splittrades upp i olika kapitalistiska stater. Utifrån dessa högerkatolska spekulationer skulle det vara Mariauppenbarelserna som ledde till kommunismens sammanbrott. Vilket i så fall är farligt nära till att hävda att dessa också orsakade det blodiga inbördeskrig som blev följden...  

Därför bör det absolut  påpekas att det inte finns någon som helst antydan  till ett  sådant budskap,  i vad Mara ,enligt de sex barnen,  skulle ha sagt.

Jugoslavien finns ju inte mer.  Medjugorje ligger i ett kroatdominerat område  i Bosnien. Sedan 1981 har det kommit ungefär 40 miljoner besökare till denna ort... 

Jag är alltså nyfiken på det som händer där.

Och jag funderar på att åka dit någon gång.

Är Jungfru Maria en allvetande antikommunist?

Den första bok jag någonsin läste om Mariauppenbarelser var Ingo Swanns "The Great Apparitions of Mary", som tydligen kan beställas från Amazon. Den grundlade hos mig ett visst intresse för frågan, trots att den är ganska så usel. Det märkliga är att om man letar runt lite om författaren ser man att han inte var katolik, och det är tveksamt om han ens var kristen. Däremot var han en "psychic", med ett stort intresse för ESP. 

Boken 'är mycket märklig.

För det första beskrivs Maria som allvetande. Hon vet exakt när framtida händelser ska äga rum, och ser till att uppenbara sig några år innan de sker för att varna för dem, eller förbereda människor för dem.  Men författaren antyder även att hennes framträdande kan skapa historiska händelser. 

Ett exempel på det är när hon uppenbarade sig i Egypten 1970. Författaren framkastar tanken att detta möjligen skulle  kunna vara orsaken till att Egypten två år efter detta började frigöra sig från Sovjet. 

Det är nämligen så att en annan av Marias egenskaper enligt författaren är att hon är en hårdför anti-kommunist. Den bilden skapar han bland annat genom att framförallt fokusera på en rad sekteristiska "uppenbarelser". Som exempelvis de som började i Necedah, Wisconsin  1949, och i Bayside, New York 1970. Ingen av dessa två  har godkänts av katolska kyrkan. Tvärtom har katolska kyrkan  kraftigt tagit avstånd  från dem. 

Vilket är förståeligt. "Uppenbarelserna" i Wisconsin ägde rum i senator Joseph McCarthys  hemstat, påbörjades ungefär samtidigt som senatorn började sprida sin paranoida kommunistskräck, och hade budskap som i princip var identiska med de som senatorn  förde fram.  Dessutom kompletterades denna mccarthyism från och med början av 50-talet med antisemitism, något som författaren snabbt glider förbi. 

"Uppenbarelserna" från New York 1970 innehåller inte helt ovanliga varningar för Illuminati,  kombinerade med ex.vis påståenden att rockmusik är ett av Satans främsta redskap för att leda ungdomar till evig förtappelse. 

Ett annat exempel på författarens urval är en "uppenbarelse" från Kerizinen från Frankrike 1938, som sägs ha varnat inte endast för andra världskriget utan även för Sovjetunionens växande, och hotfulla, makt. Just Kerizinen är ett exempel på hur författaren manipulerar fakta för att få "uppenbarelser" att verka mer övernaturliga än de synes vara. Swann skriver nämligen att nästan ingen under 1938 förväntade sig ett storkrig. Här hänvisar han till Neville Chamberlains uttalande om "fred i vår tid". 

Nu bortser ju Swann från att detta uttalande mest av allt var ett försök att lugna ner de som redan var rädda för krig. Men det blir värre än så. Uppenbarelsen ska ha ägt rum den 15 september detta år, två veckor FÖRE Münchenöverenskommelsen och Chamberlains  famösa tal. Dvs under de nervösa veckor då man i hela Europa fruktade för krig. Efter mötet i München stillades denna oro, för ett tag, men Mariauppenbarelsen ska alltså ha skett före detta bedrägliga lugn. 

Den enda av uppenbarelserna som kan tolkas anti-kommunistiskt, och som godkänts av katolska kyrkan,  är, förstås, den i Fatima februari 1917.  Men faktum är att dess varning  för att Ryssland ska "sprida sina misstag över världen" publicerades först 1941, då för övrigt två av de tre visionärerna redan var döda. 

Men även när det handlar om uppenbarelser som är godkända av Vatikanen kan  författaren fokusera på delar av uppenbarelsen som INTE är godkända. Vatikanen godkände uppenbarelsen i La Salettte 1846, men absolut inte det tillägg som en av de två visionärerna gjorde flera årtionden senare. Inte att förvåna, då denna del bland annat hävdar att den katolska kyrkans prästerskap har blivit en avloppsbrunn av orenhet.

Swann hävdar att just denna del var en exakt profetia, som på ett slående sätt förutsäger en rad händelser under vår tid. 

Inte nog med att Swann använder sig av många uppenbarelse som inte blivit godkända av Vatikanen - med några få undantag berättar han inte heller att de inte blivit det.   Han letar uppenbarligen runt lite överallt för att hitta just  de "uppenbarelser" som bäst kan användas för att sprida hans egen reaktionära världsbild. 

Den bild av Maria man får är alltså att hon är både allvetande och antikommunistisk. Och att hon utifrån denna position regelbundet ingriper för att med hjälp av uppenbarelser både varna för och motarbeta framtida händelser. 

Själv har jag ingen absolut åsikt om det skulle kunna finnas någon Mariauppenbarelse som skulle kunna ses som - genuin....

Ett av den katolska kyrkans kriterier för en genuin Mariauppenbarelse är annars att den ska stämma in med den katolska kyrkans lära. Själv skulle jag - om jag dristade mig till att våga anta att det kan finnas  Mariauppenbarelser som är genuina - nog använde en annan måttstock. 

Det enda längre citatet från Maria i Bibeln är hennes lovsång i Lukas första kapitel. Där kan man  ju bland annat läsa detta. 

"Han /Gud/ störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort."

Det vore bra om detta kunde förverkligas, förstås, men en sak bör väl ändå i så fall stå klar. Budskap "från Maria" som hyllar politiska ideologier, system och härskare som förtrycker de fattiga och försvarar de rika  - bör väl närmast definitionsmässigt avvisas redan från början....

Eller hur?

Sjundedagsadventisternas tidiga historia

Denna ganska så långa film skulle kunna kallas en dramadokumentär. Den handlar om Sjundedagsadventisternas tidiga historia. 

Den kan ju också kallas en propagandafilm, eftersom den ju producerats av just  Sjundedagsadventisterna. I så fall en mycket välgjord propagandafilm... 

Jag såg den inatt, och kunde inte stänga av fast jag var mycket trött. Blev alltså gripen av den, eller nåt. 

Sjundedagsadventisterna är en rörelse, som uppstod på 1800-talet. Om någon enskild person skulle kunna beskrivas som rörelsens grundare är det Ellen G White. Hon fick regelbundet upplevelser  som hon tolkade som uppenbarelser från Gud. Dessa kom att bli en viktig del när rörelsens lära skapades. 

Att en kvinna under ett så patriarkalt samhälle som 1800-talets kunde skapa, och de facto leda, en efter ett tag världsomfattande religiös rörelse , kan ju verka förvånande, men det finns ju fler exempel på detta. Man kan ju nämna Helena Blavatsky (teosofin) och Mary Baker Eddy (Christian Science). 

En annan sak som kan nämnas är att det finns en del likheter mellan Sjundedagsadventisterna och Jehovas Vittnen. De var båda en del av en bredare strömning som väntade på Kristi snara återkomst och den yttersta dagen. Det finns fler likheter; exempelvis förkastar båda helvetesläran (vilket onekligen talar till deras fördel!) 

Men skillnaderna mellan dessa två organisationer är ändå mycket stora. Jehovas Vittnen är en auktoritär organisation med en "teokratisk" organisationsstruktur med en ledning som inte är vald av medlemmarna och som själv väljer sina ersättare, när någon dör. 

Sjundedagsadventisterna har däremot en demokratisk organisation, dvs. man röstar om saker... Ledningen är demokratiskt vald. 

Det finns något i denna organisation som jag tycker är tilltalande. Jag hade för ett antal år sedan en sjundedagsadventist som bodde våningen ovanför mig. En dag hamnade vi mitt emot varandra på ett pendeltåg, och han berättade att han just var sjundedagsadventist och frågade om jag var intresserad att komma på en mötesserie som de hade. Det var jag - jag är ju religionshistoriker. 

Så jag gick dit ganska många gånger - det var en filmserie med  nya avsnitt varje gång. Diskussionerna efteråt blev livliga - och intressanta.

Sjundedagsadventisterna är sympatiska, men det betyder ju inte att jag ligger dem nära åsiktsmässigt. Det som nog stör mig mest är deras bokstavliga tro på det korta tidsintervall som beskrivs i Bibeln - från Adam och Eva fram till Jesus. Förutom att jag är religionshistoriker har jag ju också exempelvis läst 80 poäng arkeologi. Och, nej jag betvivlar vare sig C14-metoden eller andra accepterade metoder för att bedöma kronologi.

Men se gärna filmen. Den är som sagt välgjord, och var i alla fall fängslande för mig.  

 

Ellen G White ca 1864.

"Bibel för barn" - den första julklapp jag minns

Den första jul jag minns än idag är julen 1963.  De tidigare är endast som mörka fält. Jag minns att jag som barn hade några fragment från julen 1962 kvar i mitt medvetande, men dessa fragment försvann sedan. 

Julen 1963 var jag åtta år och skulle snart fylla nio. 

Från denna jul minns jag endast en julklapp. Det var min farmor som gav mig en barnversion av Bibeln., "Bibel för barn". Barnbiblar kunde se ut på olika sätt. Den här bestod mest av direktcitat från den "riktiga" Bibeln, men väl utvalda sådana. 

Det insåg jag med en gång. Vad farmor förmodligen inte visste var att jag våren 1963 hade läst igenom nästan hela "riktiga" Bibeln. Dvs allt med någon form av så att säga action i. Det jag inte läste i Gamla Testamentet  var poesi, vishetslitteratur,, och de delar av profeterna som var allmän förkunnelse. 

I Nya Testamentet läste jag evangelierna och Apostlagärningarna men inte breven. Johannes Uppenbarelse läste jag inte heller. Men där var orsaken att jag var rädd för den. Jag visste inte varför, ,men jag visste att jag definitivt var det. Jag vågade endast läsa några rader mot slutet där det stod ungefär "Jesu nåd, vare med er. Amen."

Men även det jag vågade läsa skrämde mig. Jag hade börjat läsa därför att en vuxen, som inte tillhörde familjen eller släkten, hade sagt till mig att Gud ville att alla skulle älska varandra. Det lät vackert. 

Men ju längre jag läste i Bibeln ju mer besviken blev jag. Syndafloden var ju en mara, men då var jag ändå så pass intellektuellt "vuxen"att jag inte trodde på den. 

Men sedan kom det ena otäcka efter det andra. Det allra otäckaste var Josuas bok, där Gud befallde att "Israels barn"  skulle förinta varenda människa i Kanaan -  med några få undantag, bland annat quislingar som "skökan Rahab"  och hennes släkt. 

Det var kanske det värsta exemplet, men Gamla Testamentet innehöll mycket annat otäckt. Och  även i det nya  som exempelvis sade att en oerhört massa människor skulle plågas i evighet i ett helvete, som skulle präglas av "gråt och tandagnisslan". 

Men nu fick jag alltså "Bibel som barn"  som julklapp. Jag tyckte den var intressant på ett sätt. Jag ville nämligen kolla i hur hög grad den var censurerad. Jag ville alltså veta hur mycket av otäckheterna som också fanns med i barnbibeln. Svaret jag efter ett tag kom fram till var, om jag minns rätt, att allt som barn skulle kunna bli skrämda av var borttaget. 

Jag skulle ju sedan kunna ha tänkt  att det var ju bra att barnen skyddades för otäckheterna i Bibeln. Men det gjorde jag inte alls. 

Jag blev mer och mer upprörd ju längre jag läste. Barnen skulle alltså inte få veta hur hemsk läran i Bibeln var. De skulle istället få en sockersöt version som skulle lura barnen att tro att den var en snäll och kärleksfull lära. 

Om min ena känsla var upprördhet, var den andra nog förakt. Jag föraktade de som ville lura barnen på ett så skändligt sätt....

Idag kan jag väl läsa Bibeln med lite andra ögon. Men min avsky mot partier i Bibeln som skildrar Gud, som, ja, ond, finns kvar.  Och jag tycker fortfarande att barnbiblar av den ovan beskrivna typen är ohederliga.

 

Försättsbladet till en ocensurerad vuxenbibel, från 1910.

Black Sabbaths anti-satanism

Under åren har det nog funnits många som uppfattat Black Sabbath som en grupp som är satanistisk eller åtminstone har något med satanism att göra.. 

Men då har de inte studerat deras texter.  

För ett antal år sedan sa en av de före detta medlemmarna i gruppen att han inte förstod varför de hade uppfattats som satanister, och tillade: "Varje gång våra låtar berörde ockultism var det för att varna för den".

Och det var sant. Och varje gång man finner låtar som direkt eller indirekt berör ämnen som "Satan" och "satanism" är det låtar fyllda av skräck. 

Ett ovanligt intensivt exempel är  titellåten på deras femte LP "Sabbath, Bloody, Sabbath" (1973). Den kan höras här.

Den skildrar en huvudperson  som är indragen i någon form av satanisk intrig, och ger faktiskt intrycket av att handla om satanistisk ritual. Det är en ren ångestskildring. Alla har lurat honom, de har fyllt honom med lögner. De påpekar att han är helt ensam, och han står inför slutet. 

Det är  ju inte enda exemplet. Black Sabbaths produktion är full av denna typ av låtar. Om de hade kommit 15-25 år senare skulle de nog rentav  ha beskyllts för att sprida den så kallade "satanistpaniken".  De kopplar ihop Satan och  satanism med teman som död, skräck sch ofta ensamhet. 

Det mesta  de gjort finns på YouTube så det är ju inte svårt attt kolla.

Black Sabbath 1973

Rösta på ViSK i kyrkovalet

Den 19 september är det kyrkoval. Jag kommer att rösta på "Vänstern i Svenska Kyrkan". De finns på nätet - kolla gärna  här eller här. 

Varför är jag nu medlem i Svenska Kyrkan? Är jag kristen? 

Nja, nej, inte om man med detta ord menar någon som känner sig helt övertygad om att Jesus uppstod, och att denna uppståndelse var nödvändig för att mänskligheten, eller rättare sagt alla som tror på Jesus,  ska  kunna frälsas, 

Inte heller i den meningen att jag kan hålla med om alla uttalanden som tillskrivs Jesus - exempelvis att det finns ett helvete där syndarna ska brinna i evighet.. 

Men jag är på något sätt gripen av Jesu person, och det mesta, men som sagt inte allt, som tillskrivs honom i evangelierna griper tag i mig på ett positivs sätt. 

Dessutom var han definitivt inte höger. Jag läste för några dagar sedan ett ledarstick i SvD, där en av denna moderata tidnings ledarskribenter, som är kristen, dels nämnde  sin kristna tro, dels sitt stöd till ekonomiska förslag som skulle öka ojämlikheten i samhället. Då kom jag helt spontant att tänka på dessa bibelcitat - som alltså tillskrivs Jesus.

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matteus 6:24).

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas &:24.25).

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24).

Jesus hade till på köpet en bror som sägs ha skrivit detta: ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5).  

Och en bild av de första kristna församlingarna kan man få här:

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov..." (Apostlagärningarna 4:32-35).

Vare sig Jesus eller de tidigaste kristna var moderater. För att nu uttrycka det  lite försiktigt - och anakronistiskt.

Mariauppenbarelser

En fascinerande dokumentärfilm om Mariauppenbarelsernas historia kan på nytt  ses - här.

Den var borta på YouTube ganska länge man kom tillbaks för en tid sedan.

De första minuterna kan man få intryck att det kommer att bli en katolsk propagandafilm, men det är det inte. Troende och skeptiker ges ungefär lika mycket utrymme.

För de som inte känner till mycket om Mariauppenbarelser är det nog en god introduktion. 

Den ger en översiktsbild som faktiskt är ganska så bra. 

Själv är jag väl vare sig troende eller skeptiker. Jag är inte heller anhängare till vare sig den katolska eller ortodoxa kyrkan.  

Men jag har ju en gång fått något som ser ut som ett ovanligt märkligt bönesvar när jag i desperation bad till Maria. 

Och även i övrigt fått uppleva märkliga händelser som har anknytning till henne.