De som följt min blogg eller Facebookprofil kanske undrar varför jag så ofta länkar till sjundedagsadventistiska videor och även i övrigt till och från tar upp dem. Trots att jag uppenbarligen inte på något sig delar deras världsbild.
Det har både en orsak - och en förhistoria.
Att dessutom min bästa kompis under den tidiga tonåren hade en mamma som var sjundedagsadventist har nog inte med saken att göra, men det är i så fall ett märkligt sammanträffande, Tråkigt nog gillade hon inte mig, eftersom hon trodde att det var mitt fel att hennes son började röka hasch (och sedan gick över till LSD).
Det var det inte. Han började röka hasch flera månader innan jag gjorde det, och jag slutade långt långt innan han slutade. Och i motsats till honom tog jag aldrig LSD.
Men trots detta ledde det till ett att jag fick ett helt och hållet irrationellt dåligt samvete gentemot henne, och det skulle ju kunna ha en (mycket) liten roll i sammanhanget,
Men egentligen började det våren 2015. Jag hade kommit in i en period av panikångest. Jag kunde skrika mitt i natten. Det höll på i flera veckor. En sak som störde mig var att inga grannar - som definitivt måste hört det - någonsin reagerade. Så vitt jag minns. De måste sett mitt skrikande som något obehagligt som det var bäst att hålla sig undan ifrån.
Men en dag när de värsta ångestanfallen hade gått över hamnade jag mittemot en man på pendeltåget, som började prata med mig. Han berättade att han bodde våningen ovanför mig och att han hade hört mig skrika. Han sa också att han var sjundedagsadventist och att jag var välkommen att delta i en mötesserie de hade, där de visade videor med sjundedagsadventistiskt innehåll, och efteråt diskuterade dessa.
Jag blev nyfiken, och började gå på dem.
Både filmerna och diskussionerna efteråt var intressanta. Filmerna var välgjorda, och det verkar vara en sjundedagsadventistisk tradition att göra välgjorda videos.
Min egen utgångspunkt var (och är) att jag inte är kristen, men inte heller ateist eller materialist. Jag tror inte att själlös materia är tillvarons grund; jag har i alla fall sedan tidigt 70-tal ansett att medvetandets existens utgör ett hål i den materialistiska världsbilden. Hur man än vrider och vänder på det är en rent materiell förklaring till medvetandets existens ohållbar. Anser jag alltså.
Det innebar inte att jag accepterade det sjundedagsadventistiska alternativet. Vad som mest störde (och stör) mig är deras nästan kusligt slutna bild av både jordens och universums historia. Allt är som en prydlig liten box, där världen skapades för ett antal tusen år sedan på sex dagar, av Gud. Eftersom jag har stora kunskaper i arkeologi, (som jag tog 80 poäng i på universitetet, och dessutom läst åtskilligt om även efter att jag tog dessa) och i astronomi (även om jag aldrig studerat ämnet på universitetet) var det omöjligt att acceptera detta instängt korta perspektiv.
Dessutom inte önskvärt. Det finns de som får trygghet av en lära som säger att Gud har skapat ett universum och jorden helt nyligen (!) och kommer att avsluta historien mycket snart (då större del av mänskligheten. kommer att utplånas och resten kommer att få en paradisisk tillvaro) men för mig känns det snarast klaustrofobiskt. Jag vill inte bo i ett instängt litet universum, bevakat av en allsmäktig Gud.
Det nästan oändligt stora universum ger mig i så fall en större trygghet, även om den slutliga glesheten i Big Bang-modellen även den är ångestfylld. Själv föredrar jag kosmologier med ett universum som är oändligt i både tid och rum. Mitt odödlighetslängtan tillfredsställs bättre av en sådan idé. Alla ska dö, men ett för evigt existerande universum skulle vara en tröst
Samtidigt hade sjundedagsadventisterna (för ja, de måste nog ses som fundamentalister) en hel del fördelar framför andra fundamentalistiska modeller.
För det första avvisar de helvetesläran. Det är väl en förutsättning för att jag överhuvudtaget vill prata med dem. Föreställningen att en allsmäktig gud bestämmer att alla olika typer av "syndare" (även de som endast av rationella skäl inte vill tro på honom!) kommer att plågas i evigheters evighet är sadistisk (och jag skulle gärna vilja tillägga - demonisk).
De
som inte blir frälsta kommer enligt sjundedagsadventister helt enkelt
att dö - dvs samma sak som enligt ateisterna alla ändå kommer att göra.
Dessutom har de inte den narcissistiska syn, som finns hos ex. vis evangelikaler och kalvinister - att de som väl är frälsta inte behöver oroa sig mer - en gång frälst alltid frälst... SDA (börjar förkorta nu för att spara utrymme och tid!) har inte en "gärningslära" per se, men de inser ju i alla fall att man inte kan göra vad som helst och ändå vara garanterat frälst...
I motsats till många evangelikaler är de dessutom inte delar av en "kristen höger" - de allierar sig inte med reaktionära politiker, som exempelvis Donald Trump.
I alla fall i Sverige anser de att kvinnor får predika, och de försöker tolka de bibelställen som många fundamentalister använder på ett kvinnofientligt sätt så välvilligt som möjligt...
Sedan bör det förstås sägas att deras åsikter om exempelvis HBTQ är diametralt motsatta mina.
SDA har de flesta anhängarna i tredje världen, vilket väl också bidrar till att de inte hamnar i proimperialistiska positioner. De anser för övrigt att Förenta Staterna är det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken...
I motsats till dem har jag en en politisk grundiställning, som är klart vänster, men de är i alla fall inte "höger".
I Australien har de en YouTube-kanal, som kan ses här. Den innehåller ofta de mest absurda saker ;-) men är ändå ofta intressant. Den visar också att deras lära leder dem till positioner som står i strid med de som ofta finns i de med samhälleligt välanpassade fundamentalistiska gruppernas. Som exempelvis att de (i alla fall i de videor som finns på den australiska kanalen) ettrigt angriper både julfirande och födelsedagsfirande (själv ogillar jag också båda dessa saker, men av helt andra orsaker än SDA).
Dessutom grundades de av en kvinna - vilket på de mest otäcka fundamentalistiska sidorna anförs som exempel hur avgrundslikt ogudaktiga de är (se exempelvis utfallen på kalvinisten Justin Peters milt sagt obehagliga YouTube-kanal!).
Ellen G White - grundade sjundedagsadventismen.
