Friedrich Engels, Nero och odjurets tal

"Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.". Uppenbarelseboken 13:18 

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Den sjundedagsadventistiska tolkningen av odjurets* tal som jag tog upp i mitt förra inlägg utgår ju från att Bibeln verkligen innehåller exakta profetior om kommande tider. Det är inte en åsikt jag delar. Alla försök att hitta sentida konkreta händelser utifrån Bibelns profetior är ungefär lika inexakta som senare försök att hitta sådana utifrån Nostradamus profetior. 

Tolkningarna har förändrats genom århundraden. Ständigt nya personer, världsriken, och historiska händelser har ansetts uppfylla bibliska profetior. När den historiska processen har rullat på har de bibliska profetiorna fått betyda än det ena, än det andra.

För mig är det ganska så självklart att kryptiska symboler i Bibeln antingen inte pekar på något konkret historiskt, eller pekar på konkreta historiska skeenden som var kända vid den tidpunkt då de skrevs.

Förvånande nog är en av de troligen mest lästa diskussionerna om betydelsen av odjurets tal skriven av Frierdrich Engels, som bekant Karl Marx närmaste medarbetare. 

De kan läsas i denna artikel av Engels, publicerad 1894-95.

Det finns element i den som med all säkerhet stämmer - men det finns också en hel del förvirring. Att den stora majoriteten av de första kristna återfanns bland de lägre samhällsklasserna är sant. Att de var fientliga mot de rika och mäktiga är också helt uppenbart.

Men när Engels tror att Uppenbarelseboken är den äldsta kristna texten, och att den ger den bästa bilden av den tidigaste kristna världsbilden har han med all säkerhet fel. Han tror att det kristna kärleksbudskapet är sekundärt, och att den tidigaste kristna läran var betydligt "råare". Det är en sanning med modifikation.

Att de rika endast undantagsvis omfattades av den allomfattande kärleken i evangelierna är däremot ganska uppenbart. För det behöver man inte gå till Uppenbarelseboken - det räcker med de synoptiska  evangelierna och Jakobsbrevet.

Men mitt i Engels förvirring är hans resonemang om odjurets tal bestickande. Han hade dock inte kommit på det själv, utan byggde på tidigare författare.

Han utgår från det samband mellan bokstäver och siffror som fanns i den dåtida världen.

Jag citerar:

"Among the Semites – Chaldeans and Jews – there was at the time a kind of magic based on the double meaning of letters. As about 300 years before our era Hebrew letters were also used as symbols for numbers: a=l, b=2, g=3, d=4, etc. The cabbala diviners added up the value of each letter of a name and sought from the sum to prophesy the future of the one who bore the name, e.g., by forming words or combinations of words of equal value. Secret words and the like were also expressed in this language of numbers. This art was given the Greek name gematriah, geometry; the Chaldeans, who pursued this as a business and were called mathematici by Tacitus, were later expelled from Rome under Claudius and again under Vitellius, presumably for “serious disorders.”

It was by means of this mathematics that our number 666 appeared. It is a disguise for the name of one of the first five caesars. But besides the number 666, Irenaeus, at the end of the second century, knew another reading – 616, which, at all events, appeared at a time when the number puzzle was still widely known. The proof of the solution will be if it holds good for both numbers.

This solution was given by Ferdinand Benary of Berlin. The name is Nero. The number is based on רסק ןורנ Neron Kesar, the Hebrew spelling of the Greek Nerôn Kaisar, Emperor Nero, authenticated by means of the Talmud and Palmyrian inscriptions. This inscription was found on coins of Nero’s time minted in the eastern half of the empire. And so – n (nun)=50; r (resh)=200; v (vau) for o=6; n (nun)=50; k (kaph)=100; s (samech)=60; r (resh)=200. Total 666. If we take as a basis the Latin spelling Nero Caesar the second nun=50 disappears and we get 666−50 = 616, which is Irenaeus’s reading.". 

Engels daterar Uppenbarelsebokens text om odjuret till 68 - 69 e.kr.  Utifrån dess beskrivning av härskare som kommit och gått drar han slutsatsen att Nero redan hade dött när texten skrevs, 

Han hänvisar till historiker som berättat om att ett rykte hade spridits om att Nero inte hade dött, men endast sårats, och att han skulle komma tillbaka.  Det är naturligt att ett sådant rykte  skulle sänt chockvågor bland de första kristna.

Engels bild av den tidiga urkristendomen är färgad av hans materialistiska världsbild. Jag delar inte denna. Men hans identifikation av Nero som odjuret (som han alltså inte var den förste som fört fram) är bestickande och jag har inte sett något lyckat försök att vederlägga den. 

Nero var den förste kejsaren som hade startat förföljelser av de kristna. Att han av de första kristna sågs som ett odjur, är naturligt. Som förklaring på det gåtfulla "odjurets tal" är teorin nog oöverträffad. 

------------------

*Enligt den senaste svenska bibelöversättningen "odjuret" - i den tidigare "vilddjuret"

PS. Det enda som stör mig i sammanhanget är omnämnandet av 666 talenter i Första  Kungaboken. Men jag antar nog att det är en slump - låt vara en märklig sådan.

 

Marmorbyst av kejsar Nero från det första århundradet  e.kr. 

Var han endast ett odjur - eller var han också "Odjuret"?