Netanyahu, Hamas och amalekiterna

Alla de monoteistiska religionernas urkunder innehåller otäcka ställen. Ett av de otäckaste ställena i Gamla Testamentet är detta, i Första Samuelsboken 15:3.

"Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor."

Detta ställe kallas ibland "Amalekmitzvan" (fastän det i strikt mening inte är en mitzva, eftersom det inte finns i Moseböckerna) och beskriver ett påstått påbud från Gud. Det betraktas vanligtvis som helt överspelat. Amalekiterna är en folkgrupp som inte längre finns. Det är inget som brukar användas inom judendomen idag. Utom av mycket extrema grupper. 

Däremot användes den ofta i den nazistiska propagandan. Den antisemitiska hat-tidningen "Der Stürmer" som gavs ut av Julius Streicher, använde just detta ställe för att "bevisa" judendomens inneboende ondska. 

På samma sätt går det förstås att med hjälp av lösryckta delar av Nya Testamentet eller Koranen "bevisa" kristendomens eller islams inneboende ondska. 

Julius Streicher dömdes till döden som krigsförbrytare vid Nürnbergrättegångarna 1946. Efter det blev det ganska tyst om Amalekmitzvan - i alla fall utanför de nynazistiska småsekterna.

Tills nu. I denna länk (från en israelisk tidning) beskrivs hur Benjamin Netanyahu har jämfört Hamas med amalekiterna i samband med den israeliska offensiven mot Gaza.

Det är inte så konstigt att en statschef i Israel vill krossa Hamas. Men det motiverar ju inte användandet av bibliska texter om amalekiterna.

De få ställen där dessa nämns i GT inskränkte sig inte till tal om en militär offensiv i största allmänhet. På flera ställen uppmanas till en direkt utrotning

Kan det vara så att Netanyahu har dragit upp detta för att parera anklagelserna mot att den israeliska offensiven drabbar civila - män, kvinnor och barn? 

Det finns de som tror att Netanyahu är en religiös fanatiker, liksom Hamas. Jag tror snarare att han är en mycket cynisk politiker som använder religionen som en förevändning. 

Oavsett vilket, är den jämförelse han gjort otäck. Mycket otäck. 

--------------------------------------------------------

PS. Har suttit hela kvällen och bekymrat mig för att jag kan ha citerat påståenden som inte stämmer. På nätet finns det många som säger att Netanyahu direkt citerar ställen i GT om att utrota Amalek. 

Men när jag till sist hittade en video av vad som verkar vara det Netanyahu-tal som åsyftades nämner han inte dessa ställen  i GT. Men han jämför ändå kampen i Gaza med kampen mot Amalek. Och med tanke hur den beskrivs i bland annat Första Samuelsboken 15:3 är det illa nog.

Ulf Drobin

Fick reda på att Ulf Drobin är död. Han var min handledare i religionshistoria under många år, från och med min första b-uppsats ända fram till min lic-uppsats och mitt sista ämne på forskarutbildningen.

Under den tid jag regelbundet hade kontakt med honom gjorde han ett stort intryck på mig. Inte så att vi höll med varandra - tvärtom hade vi för det mesta motsatta åsikter i nästan allting, men som intellektuell motståndare var han mycket sympatisk.

Han var beredd att diskutera allt, tolererade alltid intellektuell kritik, och hade en fascinerande form av humor, som lättade upp de mest allvarliga diskussioner.

Trots att han ogillade de flesta av de ofta kontroversiella åsikter jag hade, lät han mig alltid skriva uppsatser utifrån dessa. Om han varmt rekommenderade en bok inför arbetet på en uppsats och jag sedan i denna uppsats avfärdade just denna bok som pinsam och absurd, blev han inte det minsta sur.

Vi hamnade ofta i dispyter på lektioner och seminarier, men det var alltid på ett vänskapligt sätt.

Första gången jag träffade honom var i grundkursen på hösten 1983. Jag blev fascinerad av hans sätt att introducera ämnet religionshistoria. Det var som en ny värld öppnade sig.

Jag skrev att vi var oense om det mesta, men i en fråga stod vi faktiskt nära varandra. Det var i synen på folktroväsen, där jag ansåg att han gjorde en stor insats i att försvara en religionshistorisk syn på dessa, och avvisa psykologiserande förklaringar - som exempelvis att tron på skogsrån orsakades av sexuella fantasier hos män som var ensamma i skogen.

Detta var faktiskt - hur underligt det än kan låta - under en lång tid en vanlig syn hos de folklorister som inspirerats av Carl Wilhelm von Sydow.

Drobin skrev en kort men mycket kärnfull skrift - "Folklore and Comparative Religion" - där han i mitt tycke effektivt demolerade den typen av förklaringsmodeller.

Vi blev aldrig personliga vänner, men han har ändå som sagt gjort ett stort intryck på mig.

Må han vila i frid.

Människooffer i fornstora dar

"Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat ditt namn flög över jorden 

Jag vet att du är och förblir vad du var,

ja jag vill leva jag vill dö i Norden".

 

De flesta i Sverige kan kanske dessa rader utantill. Jag kan det i alla fall, trots att jag aldrig sjunger med i "Du gamla du fria".

Denna sång tillkom 1844, under en tid då det vurmades för vikingatiden. Termen "fornstora dar" syftar i första hand på denna tid, även om det möjligen också kan ses som en hänvisning till Sveriges krigiska äventyr under Gustaf II Adolf och Karl XII.

Observera att landet Sverige aldrig nämns i det som i praktiken blivit Sveriges nationalsång. Det är Norden som hyllas - och associationerna ska gå till det vikingatida Norden.

Om dessa fornstora dar kan man läsa i Klas Wikström af Edholms nyutkomna bok "Vikingatidens människooffer". En bok om en praktik som länge förnekades eller bagatelliserades.

För under många år betvivlades existensen av vikingatida människooffer. Det sågs som antingen något icke-existerande eller något extremt sällsynt. Den enda källa som sades finnas - Adam av Bremen - menades ha varit en otillförlitlig kristen propagandist och hans berättelser ansågs sakna stöd i fakta.

Men det var inte sant. I af Edholms bok får vi reda på en hel del om forskningsläget idag.

Det var inte endast så att människooffer fanns - hela den fornnordiska religionen hade sådana som en mycket central del av kultutövningen. Mest uppmärksammade har offer till Oden varit, men det offrades också mycket till andra gudar.

Människooffer nämns på många ställen i fornnordiska skrifter - som en självklar och vardaglig del av den religiösa praktiken. Men de främsta beläggen är ändå de arkeologiska.

Bokens uppräkning av platser där det finns belägg för sådana offer är lång. Den ena orten efter den andra nämns. Och då ska vi minnas att det med all säkerhet finns många fler orter som inte grävts ut eller nämns i fornnordiska annaler.

Sverige var ett starkt socialt skiktat samhälle då som nu - och med några ytterst få undantag var det personer långt ner i den sociala hierarkin som offrades. Krigsfångar, slavar, fattiga, barn...

Till de ytterst få undantagen hör i alla fall ett exempel på en avsatt kung. 

Vikingatiden var en brutal tid. Att vi ska hylla den vid högtidliga tillfällen är motbjudande. Och på något sätt avslöjande för det samhälle vi lever i.

Jag tror jag aldrig i mitt liv sjungit med i "Du gamla du fria." Någon självrespekt måste man ju ha.

 

Bild som föreställer irländare som försvarar sig mot vikinga-angrepp. Målning av James Ward (1914).

Apropå Doreen Virtue

Denna märkliga författare som jag skrivit om några gånger har förstås också en webbsida. Den kan läsas här. Där kan ni få reda på hur satanisk New Age är - och hur Satan ligger bakom detta obehagliga fenomen. Som alla med intresse för sin själs salighet bör undvika.

Själv har mitt intresse för New Age alltid varit måttligt. För att nu uttrycka det lite försiktigt.

Det mesta i New Age-väg har jag nog uppfattat som antingen töntigt, absurt eller likgiltigt.

Men....

Ju mer jag tar del av Doreen Virtues predikningar ju mer känner jag en helt oemotståndlig lust att köpa böcker om kristaller, lära mig hur man ställer horoskop, praktisera numerologi, lägga tarotkort eller kanske försöka minnas tidigare liv.

Om inte annat för att bevisa att dessa för all del vanligtvis så tråkiga verksamheter är ganska så harmlösa.

Så om någon kommer på mig med att bedriva "numerologiska" analyser av talvärdet hos mina bekantas namn, eller lägga tarotkort för att ta reda på om dagens rätt på mitt favoritcafé blir ovanligt god tisdagen den 12 september - kan jag ju bara skylla på Doreen Virtue.

Men det var nog inte det hon ville uppnå med sina predikningar. Ibland går ju saker man tänker sig alldeles oerhört mycket fel...

Tarotkort - livsfarliga, töntiga eller tråkiga?

 

Doreen Virtue tycker inte att andra kvinnor ska få göra vad hon själv gör

Jag förstår inte varför jag plågar mig igenom Doreen Virtues utgjutelser. Måste vara en ovanligt destruktiv form av masochism.

Men jag noterar att i denna video anser hon att kvinnor inte ska får undervisa män. Börja på 20.40 för att se resonemanget.

Nej, det är inte hon som säger det först. Det är en man hon samtalar med som säger det, men hon håller genast med  honom.

Han hänvisar till Första Timotéerbrevet 2:12  och förklarar sedan att om kvinnor predikar för en församling som består både av kvinnor och män undermineras den bibliska synen på den roll som kvinnor ska ha.

Hon håller helt med honom.

Bakgrunden är att dessa två tittar på ett videoklipp där man  får se en kvinnlig framgångsteologisk predikant tala för ett massmöte. Virtue lägger ofta ut klipp där vi får se kristna som stöder rivaliserande  samfund tala, och förklarar sedan vad dessa gör för fel.

I det här fallet är föremålet för kritiken en framgångsteolog, och Virtue är emot framgångsteologi - vilket är ett av en av hennes få positiva drag.

Det är för övrigt ganska ofta, men långtifrån alltid, som hon tar med sig en likasinnad man när hon ska fördöma någon som hon ogillar. Eftersom mannen enligt henne är kvinnans överhuvud är det väl ett sätt att hålla sig på den säkra sidan.

Vad säger då bibelstället ifråga? Jo, detta: "Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla."

Vidrigt citat, och ett mycket bra argument mot dogmen att Bibeln i sin  helhet är Guds ofelbara ord. Men det bör noteras att inga fundamentalister någonsin applicerat denna dogm på alla bibelställen. De väljer ut de som de vill citera, och andra som de inte kan få in i sitt lärosystem hoppar de över. Det gäller även Virtue-sekten.

Men det finns en hake här. Det är ju av sammanhanget klart att Virtue inte kan tänka sig att stå på ett möte och predika för en blandad publik där män förekommer.

Men bibelstället nämner inga möten. Det säger att kvinnor inte ska få undervisa. Det talar inte heller om en blandad publik. Men vare sig Virtue eller hennes manlige bisittare reflekterar över Virtues många böcker, blogginlägg eller videofilmer där hon, tja, vad ska man säga, "undervisar".

Men om bibelstället inte säger ett ord om en blandad publik utan fördömer kvinnlig undervisning rakt av, betonar ju Virtues bisittare just det - med hennes instämmande.  Vilket ju visar att inte ens han (eller för den delen Virtue själv) lyckas vara lika fundamentalistisk som han låtsas.

Men även det skapar problem. Virtue "undervisar" om sin olustiga variant av kristendom i många forum. Ska vi verkligen tro att det endast är kvinnor som lyssnar på henne och läser henne? Om inte annat så har ju jag både läst och lyssnat på henne (tyvärr). Och jag betvivlar att alla andra som gjort det är kvinnor...

Virtue och hennes obehagliga bisittare är både misogyna - och inkonsekventa. Å ena sidan "undervisar" Virtue om att kvinnor inte ska få undervisa - å andra sidan gör hon det själv.

För Virtue  har fler agendor än en. Bland dessa återfinns bland annat spridandet av en extremt patriarkal ideologi - och att hon själv vill tjäna pengar på att sprida denna. 

När dessa två saker kombineras - blir det riktigt komiskt.

Doreen Virtue - från New Age till fundamentalism

/Från min huvudblogg 8 november 2021./

För några år sedan köpte jag en bok, som hette "Mary, Queen 0f Angels" skriven av en Doreen Virtue.

Jag minns att jag började läsa och ganska snabbt la ifrån mig boken, och fann den ganska ointressant.

Men lite senare läste jag ändå  igenom den och skrev om den på min blogg.  Och nu har det hänt saker med henne som får mig att ta upp ämnet igen

Virtue var inte katolik, men beskrev sig själv som kristen.  Hon blandade denna kristendom med teosofi, ”hemliga mästare” och annat New Age-material. 

Trots att hon inte var katolik, var hennes tilltro till Maria större än hos den överväldigande majoriteten av katoliker. Enligt henne lyssnar Maria alltid på våra böner, och om vi inte uppfattar hennes svar beror det på att vi själva stängt våra andliga öron.

Boken är mest fylld av exempel på hur namngivna personer får en vision av, drömmer om, ber till, eller på något annat sätt får en relation med Maria.

Sedan händer efter ett tag något positivt.

Det behöver inte vara på en gång, eller ens speciellt snart. En kvinna ber till Maria att hon ska träffa en ”själsfrände” (vilket i det här sammanhanget betyder en man att gifta sig med ) och sex månader senare möter hon just en mycket sympatisk man som hon gifter sig med.

En kvinna är sjuk, läkarna säger att läget är kritiskt, hon genomgår olika plågor, och efter kanske ett halvår är hon frisk. Det förklaras med att hon när hon blev sjuk bad hon till Maria.

En man drömmer om Maria på natten. Dagen efteråt känner han en känsla av lugn och ro.

Boken är fylld med exempel som man inte måste vara medlem i Vetenskap och Folkbildning för att undra om det inte endast handlar om slumpvisa sammanträffanden

Ett till exempel. En kvinna vill bli polis. Hon har gått till polisen och sökt jobb. Hon ber sedan till Maria att hon ska få jobbet. Efter ett tag får hon det.

De flesta av bokens berättelser om positiva effekter av kontakt med Maria är sådant som mycket lätt skulle kunna avfärdas som ren slump - till och med om man godtar varenda detalj i berättelserna som bokstavligt sann.

Människor som söker till polisjobb får det även om de inte bett till Maria, kvinnor som aldrig bett till Maria hittar också sympatiska pojkvänner, många som har svåra sjukdomar med relativt dålig prognos tillfrisknar i alla fall.

Det märkliga med Virtues bok är att hon verkade ha en läsekrets som förväntades anta att VARJE GÅNG någonting positivt händer det närmaste året efter att någon haft en upplevelse av, eller bett till, Maria beror det på just Maria.

(Men ja, jag måste ändå medge att det en gång hände positiva saker när jag själv bad till Maria, vad det nu än berodde på...)

Men  sedan hände som sagt något - med Doreen Virtue. Jag har kollat upp henne. Det som jag såg förskräckte mig nog. Hennes nya världsbild kan man ta del av lite här och var.    

Man kan ju börja här.

Hon har nämligen trott sig upptäcka att New Age kommer från Satan, och om man tror på New Age-åsikter hamnar man ofelbart i helvetet. . Hon har förgäves försökt hindra bokförlag från att fortsätta sälja alla hennes New Age-inspirerade böcker… Hon försöker också enligt vad hon säger göra sig av med de pengar hon fått för sina tidigare böcker. För de är - inser hon nu - sataniska. 

Det gäller även hennes bok om Jungfru Maria.

Numera anser hon att man måste vara mycket strikt kristen för att slippa att komma till helvetet. Och det betyder bland annat att man måste inse att Bibeln är bokstavligt sann - och att den helt saknar fel. '

Eftersom det är helt klart att Bibeln innehåller uppenbara motsägelser, för att inte tala om avsnitt som helt strider mot bevisade historiska fakta, betyder det ju att man enligt Virtue måste vara korkad för att bli frälst. 

Jag tyckte faktiskt mycket bättre om den tidigare Virtue. Naivitet är trots allt bättre än helvetespredikningar.

Noteringar och funderingar

"Oikofobi" (ofta uttytt som ett hat mot den egna kulturen, trots att "fobi" betyder rädsla och inte hat)  är en högerextrem term som är helt meningslös.  Det finns ingen enhetlig "svensk" kultur. Kulturer  förändras ständigt. Den  "svenska kulturen" har starkt påverkats av den socialdemokratiska dominansen under 1900-talet. Därför torde högerextremism, om något, i hög grad vara alldeles ovanligt osvenskt. 

De flesta människor kan lätt hitta några "svenska" kulturella drag som de ogillar, liksom några som de gillar. Nationalisterna har tagit några av de mer unkna delarna av det svenska kulturella arvet  och förklarat dem sakrosanta, Men att upphöja vissa kulturdrag som heliga, är faktiskt även det något de facto ganska så "osvenskt". .

Men det är klart. Om vi inte ser upp kommer kanske den mest svenska av alla seder att försvinna..

"Surströmming är en gammal anrättning, hvars tillredning naturen sjelf alltid ombesörjt ända från verldens skapelse. Våra första föräldrar vädrade densamma redan utanför paradisets portar, och den var tidigt känd så väl vid alla kjökkenmöddingar och pålhyddor, som hos greker och romare, ty alla visste hvad rutten fisk betydde; men smaken derför var ännu icke så utvecklad som nu - man kände icke då någon haut goût.

- Surströmming spisas blott af de invigde - au naturel, utan annan sås än att det vattnas i munnen. Den anses af dem som en läckerhet af utsöktaste slag; men kalasmat blir den ändock aldrig, så vida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa."

(Från Charles Emil Hagdahls "Kok-Konsten'" från 1896).

Ett hot - eller en förhoppning. ;-) 

Allvarligt talat. Att  - som nu inte så sällan sker - gå från vänsteråsikter till högerpopulism är en intellektuell kollaps. Utövad av människor som, för att parafrasera Albert Einstein, har fått sin stora  hjärna av misstag. De kunde gott ha klarat sig med ryggmärgen.  

En annan sak. Islam är faktiskt en religion och inte ett terrornätverk. Men islam som religion diskuteras sällan i Sverige. Om det gjordes borde man notera att islam, i motsats till kristendom, inte anser att ihjältorterandet av en "Guds son" är nödvändig för mänsklighetens frälsning.Jag har faktiskt träffat en teologiskt skolad kristen som på största allvar menade att det faktum att Jesus torterades ihjäl på korset var det som gjorde att blodiga offerritualer blev onödiga. Det är att flytta tonvikten från det Jesus sade - till det sätt han dog på. Och faktiskt också implicera att innan Jesus hade korsfästs var sådana ritualer nödvändiga. Och om inte Jesus hade plågats  ihjäl hade blodiga offer fortfarande varit nödvändiga.

Det finns något mycket tragiskt i detta. En man är utvald sedan tidernas gryning för att offras på ett plågsamt sätt. Om  han inte gör det kommer alla att förgås. För att inte alla ska förgås måste han alltså  plågas ihjäl.

Hans ångest stiger gradvis när döden närmar sig. Till sist gråter han blod. Och hans sista ord blir "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?".  

Det finns också mycket obehagligt i Koranen. Men denna totala tragedi saknas. Detta gör att jag faktiskt kan få en känsla av egenartad sympati när jag ser en moské...

/Se i övrigt "Nattvarden, korset och försoningsläran" /

..."Nu måste vi alla förgås"... skräcksång i nytolkning

Tillvaron förändras.

Denna sång om Noas ark som skrämde mig från vettet som barn upplever jag på ett helt annat sätt idag.

Om man inte tar dess text bokstavligt, utan lever sig in i dess grundstämning känns den riktigt aktuell. 

Det är en sång skriven av fundamentalister, som trodde på syndafloden bokstavligt, och likaså på att alla som inte tror på Jesus kommer till helvetet.

Men i dessa yttersta tider ger den mig snarare associationer till vad som händer om vi inte lyssnar på varningarna om den massutrotning som kommer att ske om vi inte vi alla "bättrar oss" och tvingar de ansvariga att göra något åt klimatet.

Eller ännu hellre avskaffar det samhällssystem som är ansvarigt, och skapar ett samhällssystem och en ekonomi som kan fungera utan att förstöra klimatet - och förinta mänskligheten

Syndafloden i  Gustavo Derés tolkning.

Två "ockulta" skräckfilmer

Jag skrev tidigare om hur jag i fjortonårsåldern, den 4 oktober 1969, blev nästan panikslagen när jag såg en TV-film med den svenska titeln "Frukta intet ont". På engelska hette den "Fear no evil".

Filmen hade en ganska komplex handling. Det centrala temat var en ond ande som levde i en spegel. En man har förmåtts att köpa en stor och mycket speciell spegel till sin fru. Det visar sig senare att den idén har skapats genom påverkan från en grupp, som ger ett satanistiskt, eller i alla fall ett mörkermagiskt, intryck.

Mannen dör sedan när han kör bil och plötsligt ser ett ansikte i sin backspegel, som får honom att köra av vägen. Kvinnan börjar senare se vad hon tror vara sin man i spegeln. Han är alltid klädd i svart och hon dras hypnotiskt till mannen i spegeln, som senare dock visar sig vara en demon med namnet Rakashi.

Filmen slutar åtminstone delvis lyckligt - kvinnan befrias från demonen och spegeln krossas.

I huvudrollen finns en psykiater, spelad av Louis Jourdan. Som aktivt hjälper kvinnan och avslöjar de diaboliska konspiratörerna.

Filmen slutade exakt klockan 12 på natten. Jag hade en stor spegel på dörren till ett skåp i mitt rum. Jag undvek mycket konsekvent att titta in i denna när jag gick och lade mig...

Filmen finns numera inte på YouTube. Den fanns där en kort tid men togs sedan bort.

Troligen togs den bort för att den var så pass bra att den kan lanseras kommersiellt idag. Vilket den också har gjort.

Men den fick en uppföljare från 1970 som faktiskt finns på YouTube. Den heter "Ritual of Evil" och kan ses här.

Anledningen till att denna finns på YouTube är förmodligen att den inte är lika bra, dvs inte lika spännande och otäck.

Även här spelar Louis Jourdan en hjälpande psykiater; även här är en kvinna manipulerad i ett mörkermagiskt/satanistiskt sammanhang. En annan kvinna dör i filmens början, uppenbarligen manipulerad till att begå självmord. En man visar sig senare ha offrats rituellt.

Hjärnan bakom filmens sataniska övernaturliga komplotter, är också en kvinna. Hon försvinner mot slutet på ett (verkar det som) magiskt sätt, efter att ha lovat att komma tillbaks...om inte annat så i nästa liv. Hon framställs som så förförisk att i alla fall några av tittarna nog kommer att fundera på om detta ska ses som ett hot eller ett löfte.

Den här typen av handling var vanligt när "satanistiska" teman skulle skildras i film före 70-talets slut. De övernaturliga elementen dominerade alltid temat, även om dessa ibland beskrevs som illusoriska, bluffar avsedda att manipulera.

När verkliga fall av satanismrelaterad brottslighet senare uppmärksammades i många länder från och med sjuttiotalets slut, kom satanister dock även i skräckfilmer ofta att skildras med ett nästan totalt fokus på deras våldshandlingar, medan de övernaturliga inslagen ibland kunde bli närmast icke-existerande... 

Diana Hyland, spelar den sataniska konspiratören i "Ritual of Evil" 1970. Bilden är från 1977.

När Lena Andersson mötte Stanley Sjöberg

/Från min huvudblogg 29  maj/

Nu talas det om författaren Lena Andersson. Som just visat att hon har en vulgär och föraktfull övre medelklassyn på fattiga.

Förra gången det talades om Lena Andersson var 2005. Då hade hon pratat i radio och ansett att Jesus var en obehaglig och dömande person.  Programmet fick ett stort antal anmälningar till radionämnden.

Jag hörde inte det programmet, men med tanke på den senaste debatten undrar jag om hennes ogillande av Jesus  kanske berodde på att denne saligprisade de fattiga och uttalade ve-rop över de rika. Och dessutom sa att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.

Däremot gick jag på en uppföljande debatt hon hade med Stanley Sjöberg i  Centrumkyrkan  i Sundbyberg i januari 2006. Det var en närmast bisarr upplevelse.

Att förlora en debatt mot Stanley Sjöberg ser jag som ett uttryck för ett svårslaget rekord i dumhet.

Men det var precis vad hon gjorde. En minimiförutsättning för att diskutera Bibeln med Stanley S borde väl vara att något så när läsa in en del relevanta avsnitt i Bibeln.  Men det hade hon inte gjort.

Så när Stanley - som trots allt läst Bibeln - pressade henne på vad Bibeln skrev om Jesus kunde hon inte svara. Hon var på reträtt hela tiden.

Så mot slutet sade Stanley med ett brett leende att Lena visat att hon inte visste något om Bibeln och hade fel om Jesus, men att de väl ändå kunde enas om att islam var en hemsk religion.

Lena A svalde betet. Hon sa på ett nästan undergivet sätt att hon visst kunde enas med Stanley om att islam var en hemsk religion. Och så var debatten slut.

Värre intellektuell förnedring är svår att föreställa sig.

Och nu har hon gjort bort sig igen. Men denna gång inte för några hundra kyrkobesökare utan för ett helt land.