En lite störande sak med Annie Besants skrifter är hur hon hela tiden använder ett så manscentrerat språkbruk. Det gäller förstås hennes Blavatsky-inpirerade uppfattning om det hemliga brödraskapet och där beror det måhända på att hon synbarligen menar att det endast handlar om män. Mer om det nedan.
Men det gäller faktiskt också när hon beskriver både teosofer och andligt sökande människor. Hon använder hela tiden ord som "män" och "han". I det sista fallet syftar jag ju inte på när hon beskriver konkreta män, utan att hon använder ordet "han" när hon beskriver tänkta abstrakta anhängare.
Detta i en organisation där hon själv, en kvinna, var den högste ledaren. Och som grundades av en kvinna, Madame Blavatsky. Och vars främsta konkurrentorganisation (det som numera är TS Pasadena) också leddes av en kvinna, Katherine Tingley.
Både TS Adyar och TS Pasadena hade mängder av kvinnliga medlemmar. Ändå beskriver Besant dem i nästan alltid manliga termer.
Man kan invända att den typen av språkbruk var allmänt då. Men jag tror nog att hon går längre än vad som var brukligt även då. Jag kan ha fel i det, men i så fall visar det på hur extremt androcentriskt det allmänna språkbruket var, och det är ju i så fall intressant i sig.
Det är ju i sig en avspegling av en mansdominerad värld, förvisso. Men LITE konstigt är det. Speciellt som Besant själv hade en bakgrund som aktiv feminist. Och hade gjort en hel del nytta i sådana frågor...
Nu menade Besant förstås inte att TS bara hade manliga medlemmar, och sympatisörer. Men när det gäller "de hemliga mästarna" använder hon också konsekvent manliga termer - och där verkar hon faktiskt, liksom Blavatsky, mena att de endast VAR män. Alla de som någonsin namngavs eller beskrevs verkar i alla fall presenterats som män.
Det vore i så fall underligt att det skulle finnas ett "esoteriskt brödraskap" med mer eller mindre övernaturliga män - medan deras "redskap" i TS ledning i hög grad bestod av kvinnor. Monica Sjöö har i några inlägg om New Age och kanaliseringar tagit upp problemet. Jag återkommer senare till hennes kritik av New Age och framförallt teosofin, som jag i och för sig ofta finner aningen ensidig och förenklad.. Men i just den här frågan ser hon ut att ha en viktig poäng.
Om någon teosof händelsevis råkar se detta skulle jag gärna vilja höra hur teosofer idag ser på frågan om esoteriska manliga mästare. Nu beskrivs ju dessa "brödraskap" som altruistiska människovänner utan någon som helst strävan efter egen makt... Men trots det - idén om ett exklusivt manligt brödraskap som verkar bakom kulisserna, ger för mig ett aningen creepy intryck.
Erik Rodenborg 12/1 2011
No comments:
Post a Comment